”Nu är du inte så tuff längre”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-12
Sonens vän till skjutne 17-åringen
KARLSKRONA. Rättegången gäller mord och mordförsök, men andra dagen blev snarare en lång anklagelse mot offret som överlevde.
Stämningen i den vackra rättssalen med det höga, välvda taket var förtätad när den åtalade 50-åringen fortsatte sin berättelse. Den handlade om mopedgängets terror som blev allt värre, och om mannens ångest som djupnade.
Varje dag hörs hemska och tragiska historier i svenska rättssalar. Att 50-åringens har gripit allmänheten så beror på att nog varje vuxen kan identifiera sig med honom.
Vad gör en man som vill skydda sin familj men inte klarar av det?
Han vänder sig till polisen och anmäler dem som förföljer sonen och familjen men får svar brevledes:
Utredningen nedlagd.
Vad gör en man vars son befinner sig i ett slags husarrest för att han inte vågar sig ut?
Medicin med whisky
Mannen berättade med en experts precision om dosering av medicin, och om hur han hela kvällen funderade på om han skulle toppa den avslappnande medicinen och sömntabletterna med en ångestdämpande nervtablett eller whisky. Han bestämde sig för whisky.
– Alkohol är heltäckande. Jag tänkte att om jag sveper den snabbt kan jag somna.
Berättelsen om åren och månaderna före skottdramat återgav i stort vad vi redan visste. Nytt var möjligen att hans 19-årige son bara vågade gå till skolan tre dagar efter sommaren. 17-åringen som trakasserade honom fanns i samma byggnad.
Denne 17-åring satt mitt emot 50-åringen i rättssalen. Om berättelsen rörde vid hans hjärta visade han det inte.
Vi har lärt känna det 50-åriga offret som slutade som gärningsman in i hans minsta privata skrymslen. Men vi vet i stort ingenting om det 17-åriga offret som började som gärningsman.
Inte heller 50-åringen visade många känslor, om man bortser från de darrande händerna, och att han vid något tillfälle började snyfta.
Det var när han kom in på ögonblicken runt de fyra hagelskotten, som dödade en 15-åring och skadade 17-åringen.
– Jag skulle bara skydda mina barn. Jag har aldrig gjort en människa illa i hela mitt liv. Jag kan inte fatta att jag har gjort detta.
Vittnade detaljerat
På eftermiddagen skulle den 19-årige sonens kamrat höras. Även han klassificeras som förståndshandikappad. Rätten lät därför utrymma salen för att göra det lättare för vittnet: medierna fick lyssna i högtalare.
Om den unge mannen, nyss fyllda 18, är förståndshandikappad märktes det inte. Hans berättelse var klar och exakt och den kompletterade 50-åringens med detaljer om förföljelsen.
Pojkarna vågade inte längre köra på sina mopeder in till Rödeby. 19-åringens mamma skjutsade dem.
– Då körde de (mobbarna) efter bilen i stället. Vi kunde knappt åka ner till Rödeby.
Han visste bara namnet på en av dem, 17-åringen som satt i rättssalen. ”Han var alltid med.”
Natten då skottdramat inträffade var han hemma hos sin kamrat. Han hörde de hotfulla samtalen och när han tittade ut såg han ett gäng ungdomar gå över gården med tillhyggen i händerna.
Gick fram till offren
Så kom fadern och skotten föll. 17-åringen låg svårt skadad närmast huset. 18-åringen medgav – ”det är mycket möjligt” – att han böjde sig över honom och sa:
– Nu är du inte så tuff längre.
Nere vid grindstolparna låg 15-åringen. 18-åringen gick fram även till honom.
– Jag hörde att han andades konstigt. Han tittade på mig en lång stund. Jag försökte tala med honom men han svarade inte.
Han gick upp till huset igen. När han återvände var 15-åringen död.
Rättegången fortsätter på måndag.