Annika Jankell: ”Jag var besatt”
Publicerad 2014-09-24
Programledaren Annika Jankell levde i ett medberoende under flera år.
Trots familj och vänners oro vägrade hon se sina egna beteenden och hur hon skadade sig själv.
– Jag var som en besatt blodhund, snokade, letade och kontrollerade. Det var hemskt.
Missbruk |Annika Jankell hade en strålande karriär, två barn och ett stort umgänge. Men bakom fasaden pågick ett parallellt liv som innebar att hon var bevakande, skyddande och kontrollerande.
– När jag var mitt uppe i det kunde jag inte se hur jag höll på. Jag var fullt upptagen med att hålla ihop mig själv och vara duktig.
Samtidigt som Annika ville vara världens bästa mamma – försökte hon rädda mannen hon älskade från missbruket.
”Ingen förälskar sig i en missbrukare”
I dag vet hon att det inte går. I dag vet hon att det bara finns en väg ur det dysfunktionella - och det är att stärka sig själv och börja sätta gränser.
Men det tog många år innan polletten trillade ner.
– Jag tror inte att det finns någon som förälskar sig i en missbrukare. Man blir kär i en fantastisk människa som har problem, och det naturliga för mig var att jag ville hjälpa och försöka förstå.
Annika beskriver sitt medberoende som en process som började med subtila lögner och förvirring.
– Jag märkte att något var fel men förstod inte vad som pågick och när jag inte fick några svar började jag leta bevis.
Och det blev vinst varje gång - i form av tabletter och gula recept. En helt ny värld öppnade sig sakta men säkert. Men det var en värld Annika Jankell blev bra på att dölja för omgivningen.
– Att vara medberoende innebär att man lever två slags liv. Ett som utåt sett ser ut som andras med jobb, barn och vänner. Och ett som är hemligt.
Bröt upp 50 gånger
Annika berättar att hon gjorde slut minst femtio gånger, att hon vägrade svara i telefon, att hon var arg och ledsen men att hon alltid återvände till relationen.
– Det kom jämt ett blombud och löfte om bättring. Och jag ville tro att det var sant, varje gång.
Uppslitande separationer och dramatiska återföreningar blev till slut en vardag Annika anpassade sig till.
Och utåt sett var ju allt bra.
– I efterhand kan jag se att jag ljög för mig själv och förnekade det som hände. Samtidigt hade jag mina barn att ta hand om, vilket innebar att jag kunde få en paus från allt. Det hade nog varit värre om jag inte haft mina döttrar att fokusera på.
Annika Jankell tror att vem som helst kan hamna i ett medberoende och att allt börjar i välmening och kärlek.
– Det tar tid att se att man själv faktiskt bidrar till att göra det dysfunktionella möjligt genom att stanna kvar, förneka verkligheten och att inte ta hand om sig själv.
Smärtsam insikt
För Annikas del kom uppvaknandet under en anhörigträff - då hon envisades med att påstå att hon inte alls var medberoende.
– Jag blandade ihop begreppet med medmissbruk och hävdade att det inte var något fel på mig eftersom jag inte själv missbrukade tabletter.
Insikten under anhörigträffen beskriver Annika både som befriande och smärtsam. Befriande eftersom hon förstod att hon själv kunde påverka sin situation genom att lära sig att sätta gränser – smärtsam eftersom hon började inse att hon behövde professionell hjälp.
– Efter det gick jag i terapi i tre år och det hjälpte mig enormt. I dag lever jag ett helt annat liv, jag har blivit noga med att fråga mig själv varför jag gör saker och ting, om jag gör det för att jag vill eller för att tillfredsställa andra.
Trygg uppväxt
Annika Jankell, som i dag ser sig som fri från sitt medberoende, tror inte på teorin om att man måste ha haft en dysfunktionell uppväxt för att börja överengagera sig i någon annans problem.
– För mig var det inte så. Mina föräldrar älskade verkligen varandra och jag hade en trygg, lugn och kärleksfull uppväxt. Däremot fick jag lära mig att vara empatisk och det var den sidan i mig som fullständigt exploderade i mötet med missbruket.
Fotnot: Den 7 oktober håller Annika Jankell föreläsningen "Den långa resan" om medberoende, på Uppsala Universitet.
Medberoende? Här kan du få stöd
Hit kan du vända dig för att få stöd:
Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.
När du behöver prata med någon:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Jourhavande präst: 112
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60
För anhöriga till alkoholister:
Alkohollinjen: 020-844448
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
För anhöriga till drogmissbrukare:
Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
För anhöriga till spelmissbrukare:
Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/
För anhöriga till sexmissbrukare:
PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88
DBK - behandlingsklinik för sexberoende och anhöriga http://dbksverige.se/
På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:
Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister:
Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/
Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer:
ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/
Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:
Naranon http://www.nar-anon.se/
Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:
För barn:
Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:
* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.
* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.
Bra sajter för barn:
Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org
Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/
Bris http://www.bris.se/
Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/
UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/
Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla
Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss
Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.
Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.
Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?
Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.
Har du erfarenheter av medberoende?
Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.