Hittade sin döda dotter

”Jag bara skrek rakt ut när jag förstod”

VOLLSJÖ. Mamman sitter vid husvagnen och har på sig samma t-shirt som när hon hittade dottern mördad i måndags kväll.

Sorgen är outhärdlig.

–?I lördags la hon mitt hår. Det var det sista hon rörde. Helst vill jag aldrig mer tvätta det.

Vi kan kalla henne Eva. Hon är 45 år och mor till fem barn. Nu lever bara fyra.

Hennes 19-åriga dotter mördades hemma på gården utanför skånska Vollsjö i tisdags.

–?Jag känner mig som ett barn i fosterställning. Jag försöker räta på kroppen men jag kan inte, säger hon.

En anhörig är misstänkt för att ha dödat 19-åringen. I Aftonbladet väljer Eva att berätta om familjens tragedi.

–?Min dotter är mördad. Vi, hela familjen, är offer. Folk visar ingen respekt, vi är som apor i bur. Vi står här blottade, nakna för alla nyfikna som passerar. Vi tvingas gömma oss. På internet sprids skvaller om våra liv.

Får ingen hjälp

Stödet från myndigheterna har också uteblivit, säger Eva:

–?Vi får inte hämta något i vårt avspärrade hus. Jag går fortfarande i samma t-shirt som när jag satt hos min döda dotter. Doften av henne finns kvar. Vi får ingen hjälp.

Familjen bor i en husvagn de lånat av en släkting.

Katten och kaninen är kvar på gården utan mat. Inga försäkringar täcker de inköp de borde få göra. Socialen hjälper inte till.

–?Det är groteskt, säger Eva.

–?Vi ligger och myndigheterna fortsätter slå på oss. Om någon annan familj råkar ut för en liknande tragedi ska de få den hjälp som vi inte fått. Därför vill jag berätta.

Mamman känner sig även sviken av polisen som inte hållit henne informerad.

”Två underbara poliser”

–?Av alla utom två underbara lokalpoliser, en man och en kvinna. De kramade oss och grät med oss i tisdags natt. De är fina medmänniskor.

Eva talar varmt om sin döda dotter, berättar om hennes glädje, spontanitet och skönhet.

–?Nu har jag förlorat min lilla gumma, mammas älskling.

Eva berättar hur hon hittade dottern död i stallet.

–?Hon låg under en massa bråte utan kläder i sitt eget blod. Jag satt med ficklampan och lyste på henne. Jag satt en armslängd ifrån henne men vågade inte röra vid henne.

Den 19-åriga dottern försvann i söndags kväll. Natten före hade hon suttit barnvakt åt sina småsyskon. På söndagseftermiddagen var hon och badade med sin kompis. Hon kom hem vid 19-tiden. I måndags skulle hon besöka sin moster.

–?Dit kom hon inte och vi började leta. På kvällen var jag i stallet men såg henne inte. Hon var dold. Men när min yngste son och dotterns bästa vän flyttade en skottkärra fick de se hennes vader. Jag bara skrek när jag förstod att hon var död, mördad.

På natten fördes både Eva, hennes son och kompisen till sjukhus, svårt chockade. Nästa dag blev det polisförhör.

–?Min son fick jag inte träffa, han kördes hem först på kvällen, säger Eva.

Det har varit svåra dygn för Eva. Hon säger att hon känner sig som en zombie, att hon känner stor sorg och saknad och att hon har svårt att ta till sig allt som hänt.

Stor oro

Att en anhörig i familjen är misstänkt för att ha mördat dottern gör det ännu svårare.

–?Jag har svårt att tro att han är skyldig. Han är en person som inte mår bra, jag är orolig för honom.

Hon är osäker på om hon någonsin kan återvända till gården.

–?Barnen vill inte tillbaka. Själv vet jag inte. Min dotters rum är hennes tempel. Men jag vet inte om jag orkar bo där.

I sina tankar har hon redan planerat dotterns begravning.

–?Den ska vara öppen för ­alla hennes vänner. Hon ska ligga i en vit kista, klädd i sin studentklänning. Hennes gesällbrev, hennes kramdjur – allt ska finnas i kyrkan och i stället för psalmer ska vi sjunga hennes favoritlåtar.

–?Blodröda rosor på kistan blir ett tecken på att min älskade dotter blev bragd om livet.