"Romson var tråkig att lyssna på"
Uppdaterad 2011-07-04 | Publicerad 2011-07-03
Visby. Första talet är nu avklarad.
En av dem var nervös, den andre en betydligt mer skicklig retoriker.
Aftonbladet lät retorikexperten Elaine Bergqvist göra en snabbanalys av Miljöpartiets nya språkrör Åsa Romsons och Gustav Fridolins tal.
Huvudbudskap
– En satsning på skolan är aldrig en kostnad, det är en investering i framtiden. Det var bådas tes och det de fokuserade på under hela talen.
– Romson sa bland annat att det var komvux som hade tagit henne dit hon är i dag och Fridolin höll kunskapslinjen hela tiden. De pratade även om att man ska satsa på lärarna och de flesta argumenten handlade om utbildning.
Återkommande ord
– Kunskap, lärare, ojämställd, skolan. Det kanske är lite elakt att påpeka, men Romson sa ”ehh” mellan meningarna flera gånger. Stakningarna var väldigt återkommande i hennes fall, förmodligen för att det var hennes första Alemdalstal.
Helhetsintryck
– Fridolin var lysande. Det som är utmärkande med hans retorik är att den är väldigt målande, man får en bild av det han pratar om. Han pratade bland annat om en pojke han träffat i Afghanistan, och en kompis som heter Ashar. Det kändes att han menade det han sa och att han inte bara läste ett tal.
– Romson gav ett nervös intryck och var tyvärr tråkig att lyssna på. Det hördes på applåderna som var rätt lama. Till skillnad från Fridolin så talade hon väldigt mycket i vi-form istället för jag-form. Hon hade behövt profilera sig själv mer.
Kroppsspråk
– Det kändes som att Fridolin menade det han sa – han tittade på publiken, gestikulerade och hade emfas på sina kärnfrågor.
– Romson var ganska stel. En arm var fastklistrad vid bordet nästan hela tiden. Det syntes att hon var nervös.