Berlinmuren 50 år – "borde fått stå kvar”

Aftonbladets Wolfgang Hansson var på plats när Berlinmuren revs – av en slump

Tidigt på söndagsmorgonen den 13 augusti 1961 delades Berlin i två halvor. Familjemedlemmar som befann sig på olika sidor av muren förblev åtskilda – i 28 år.

I dag, ett halvt århundrade efter att muren restes, höll Berlinborna en tyst minut för dess offer.

Samtidigt menar kritiker att muren borde fått stå kvar.

– Jag förstår att muren var väldigt hatad, men den är också en viktig del av vår nutidshistoria och ger en känsla av hur det faktiskt var när tunnelbanan stannade vid en spökstation där ingen fick gå av och folk som försökte ta sig över muren blev skjutna, säger Wolfgang Hansson, reporter på Aftonbladet som var med när muren föll.

På senare tid har politiker och historiker klagat på att turism och kommersialisering har förminskat de tragiska historierna kring muren. Berlins borgmästare Klaus Wowereit medgav nyligen att den kanske skulle ha fått stå kvar som påminnelse om de 28 delade åren. 

– Men vi var så glada och kunde inte vänta på grävmaskinerna, sa han.

Revs – av en slump

Den 9 november 1989 började muren plötsligt att slås ner. Aftonbladets Wolfgang Hansson råkade befinna sig på plats.

– Det var den då största händelsen i mitt journalistiska liv. Jag kom dit för att täcka en partikongress och satt på en presskonferens när det började pratas om att folk skulle få resa ut från Östtyskland om de ville. "När då", undrade vi förvånat. "Ja, nu genast", sa de. Men vi förstod inte att muren skulle rivas.

Senare visade det sig att det aldrig heller var meningen.

"Folk kastade sig i varandras armar"

På kvällen efter presskonferensen gick Wolfgang Hansson ut från sitt hotell och upptäckte att väldigt många människor hade samlats vid gränsposteringen Checkpoint Charlie.

– Det stod massa människor på andra sidan och viftade med sina pass och ville komma över. Vakter anropade varandra i radio och visste inte vad de skulle göra. Men vid midnatt släpptes de plötsligt igenom. Folk kastade sig i armarna på varandra och champagneflaskor korkades upp. Det kändes helt overkligt!

– Vi hade ju bara några dagar tidigare åkt in på samma ställe och då stod vakter med stenansikten och använde speglar för att kontrollera att vi inte smugglade någonting under bilen.

Gick tillbaka och sov i Östtyskland

Ingen hade förutspått att muren skulle rivas.

– Att se det hända var obegripligt. Den som hade sagt det en månad innan hade blivit idiotförklarad. Jag fick nypa mig i skinnet för att förstå, säger Wolfgang Hansson.

– Och för de människor som fick komma över till andra sidan var det ännu mer overkligt, de undrade om det verkligen kunde vara sant! Östtyskarna åkte ner till den stora affärsgatan i centrum och tittade i skylfönstren, sedan åkte de tillbaka till gränsposteringen och gick hem och sov i öst. Nästa morgon vaknade de upp och undrade om det verkligen hade hänt på riktigt.

Efteråt kom det fram att det aldrig hade varit meningen att riva muren. Det som hade beslutats var att människor skulle ges möjlighet att lämna in sitt pass och ansöka om att få komma över. Men lyckoruset blev för stort och muren revs av bara farten.

– Många historiska händelser innefattar blod och död och elände, men det här var bara glädje, säger Wolfgang Hansson.