Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Maurits, Moritz

”Vi flyttade in i vår hobby”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-08-22

I livsstilsbyarna har alla samma intresse

I andra samhällen hjälper grannarna varandra med blomvattning under semestern. I Söderby låter det annorlunda:

– Kan ni rida vår häst när vi reser bort i nästa vecka?

Av de 16 familjerna i Söderby hästby söder om Västerhaninge har tolv en egen häst. Maria Öhrn, 45, kommer gående på grusvägen klädd i ridbyxor och ridstövlar efter förmiddagens dressyrpass.

– Det är underbart att ha så nära hem från stallet, säger hon.

På bara två minuter är hon hemma, och från trädgården kan hon blicka ut över hagarna och stallet.

På senare tid har den här typen av livsstilsboende utvecklats till en trend. Hästbyar växer fram lite varstans i landet.

I dag kostar en bostad här runt två miljoner. Hästen ingår inte. Däremot grannarnas omtanke.

– Vi bryr oss ju om varandras hästar. Går jag förbi hagen på vintern och ser att täcket åkt av en häst, rättar jag till det, berättar Maria.

Vilka andra fördelar finns det med att bo i en hästby?

– Man kan hjälpas åt. Både med kunskaper, erfarenheter och praktiska sysslor.

Men det bästa är nog ändå närheten till stallet.

– Jag skulle inte ha köpt häst om jag inte bodde här. Att resa iväg till ridstallet varje kväll skulle ta för mycket tid.

I Söderby hästby äger invånarna inget stall, utan hyr plats och betalar beroende på servicenivå.

– På helgerna har vi ett schema där vi turas om att utfodra och sköta in- och utsläpp till hagarna.

Hemma hos Marias grannfamilj Sagner Hökén står 15-åriga Victoria vid ytterdörren. Säg den hästtjej som inte skulle vilja ha ett liv som hennes. Allt hon behöver göra när hon vill rida är att byta om och knacka på hos kompisen i huset på andra sidan gatan. Inga tider att passa. Inget skjutsande av föräldrarna.

– Jag rider kanske tre gånger i veckan. Hästen går i första hand, läxläsningen i andra, erkänner Victoria och hennes pappa i trädgårdsstolen nickar.

Själv håller sig pappa Carl Johan borta från stallet. Än så länge. Men kan man bo i en hästby utan att fastna i ”beroendet”?

– Jag skulle gärna prova att rida, men tyvärr är jag rädd för hästar, säger han och skrattar.

Söderby hästby

Läs också:

Så startar du din egen livsstilsby

Kristian Borglund

Följ ämnen i artikeln