Det blir nästan aldrig som folket bestämmer
Sveriges historia av folkomröstningar avskräcker
Det låter mycket bra, utomordentligt, att låta svenska folket avgöra stora politiska frågor.
Men det blir nästan aldrig som folket har bestämt.
Det blir något annat. Något som passar politikerna bättre.
Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar och partiets utbildningspolitiske talesperson föreslår i en debattartikel i Aftonbladet att det hålls en folkomröstning på valdagen. Det skulle i så fall bli den första på 19 år.
De vill, enligt Sveriges radio, att den handlar om aktiebolag ska få driva skolor. Eller inte. Så pregnant framställs dock inte frågan som svenska folket ska svara på i debattartikeln.
Om vi för tillfället bortser från frågans vikt och i stället ägnar oss åt formerna tvingas man konstatera att förslaget kanske låter bättre, eller i alla fall enklare, än det kan först kan förefalla.
Sverige har ingen bra historia av folkomröstningar. Det blir mycket sällan som folket bestämmer.
Det blev högertrafik trots att svenska folket 1955 sade att de fortfarande ville köra på vänster sidan.
Det blev inget totalt förbud mot försäljning av alkohol trots ett mycket jämt valresultat 1922. I riksdagen fanns ingen majoritet för förslaget som man tagit till folket.
1980 skulle svenska folket avgöra kärnkraftens framtid. Tre svar var möjliga. Alla ville avveckla – dock i olika hastighet.
Efter omröstningen bestämde riksdagen att den svenska kärnkraften skulle vara avstängd 2010. Beslutet har därefter ändats flera gånger och i dag, tolv år senare är sex reaktorer av de ursprungliga tolv i drift. För närvarande finns inga planer på att slänga fler aggregat.
Den senaste folkomröstningen ägde rum 2003 och får sägas utgöra ett undantag. Folkets beslut har fortfarande inte ändrats.
Den handlade om Sverige skulle gå över till euro. Det blev ganska klart nej trots att dåvarande statsministern Göran Persson och hans partiledarkollega i Folkpartiet hotade med att det inte skulle bli någon ångervecka. Folkomröstningens beslut skulle gälla i minst tio år.
Ett skäl till att folkets beslut just i detta fall inte ändrats är att det visat sig vara väldigt bra för Sverige att inte ha euro som valuta. Kronans värde har fallit vilket gjort våra exportprodukter billigare på världsmarknaden.
Den svenska historien av folkomröstningar är alltså inte vacker. Det finns inget som talar för att den av Vänsterpartiet nu föreslagna omröstningen om en ägarform på skolans område skulle vara mer framgångsrik.
För det första är det mycket viktigt att det inte finns fler än två svarsalternativ frågan måste vara pregnant. Och lättavläst.
För det andra är svenska folkomröstningar bara rådgivande. Partierna kan visserligen lova att trots det följa folkets beslut. Men, som vi sett, gör de sällan det.
För det tredje är beslut som retroaktivt ändrar de ekonomiska förutsättningarna för hushåll och företag negativt inte helt lätta att genomföra. De kan vara olagliga. Det blir något för den juridiska expertisen att avgöra.
Med det sagt har Nooshi Dadgostar och hennes parti åter nosat upp en fråga som upprör många. Nämligen den att internationella skolkoncerner kan göra ansenliga vinster baserade på skattepengar.
Det finns i många partier en önskan om att göra om skolpengen som enligt kritikerna inte fungerar som den ska. Fördelningen mellan kommunala och skolor som drivs på anat sätt är inte bra. Så sent som förra veckan slog statsminister Magdalena Andersson fast att skolpengen till privata skolor måste minska eftersom de inte har samma åtaganden som kommunala, exempelvis att ta emot alla elever. Från början var skolpengen också mer differentierad än i dag.
När friskolor fick rätt att etablera sig och drivas med skattepengar i början av 1990-talet var det ingen som såg den nuvarande situationen framför sig. Då talades det mest om överlevnaden för små skolor i glesbygden eller sådana som ville använda alternativ pedagogik i undervisningen.
Jag tror det blir svårt, för att inte säga mycket svårt, för Vänsterpartiet att få gehör för sitt krav på en folkomröstning om skolans driftsformer.
Det beror inte på att frågan saknar laddning. Tvärtom. Men kanske på att den svenska historien om folkomröstningar avskräcker. Det har nästan aldrig blivit som folket bestämt.
Men som sagt. Det kan ändå bli en valfråga.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.