Marithas son sköts till döds: Politikerna måste sluta snacka skit
Publicerad 2021-09-02
Marithas son Marley sköts till döds med automatvapen, när han satt i en kompis bil.
Polisen tror inte att Marley var måltavla för skjutningen – men utredningen är sedan länge nedlagd.
– Det kommer bli förändring när politikerna slutar snacka skit, säger Maritha.
Maritha Ogilvie minns dagen väldigt tydligt, dagen som skulle förändra allt. Den 24 mars 2015 åkte hennes 19-årige son Marley Åsard Fredriksson till Vårberg för att hjälpa sin farmor tvätta kläder, och kom aldrig hem igen.
Efter besöket hos farmor skulle han träffa en vän i Vårby Gård. Han satt i passagerarsätet på kompisens bil när någon plötsligt öppnade automateld bakifrån. Marley träffades med ett skott i huvudet.
När Maritha fick samtal om att hennes enda son blivit skjuten hoppades hon att det var ett skott i armen, eller benet. Hon förstod inte allvaret i det som hade hänt. Väl framme på sjukhuset fick hon reda på att han blivit kopplad till respirator medan läkarna utförde tester.
Ett dygn gick innan beskedet kom: Marley hade ingen aktivitet i hjärnan och var kliniskt död. Respiratorn måste stängas av.
– När de skulle stänga av respiratorn tyckte de att jag skulle gå ut därifrån för att hans kropp skulle börja reagera på ett obehagligt sätt. Den skulle börja rycka. Så då gick jag ut precis när det hände och sen gick jag in igen när han var död, säger hon och torkar bort tårarna.
Maritha beskriver sin son som en glädjespridare, en person som älskade livet och att skratta.
– Det var bara han och jag mesta delen av tiden, vi var jättenära, säger hon.
Var inte måltavlan för skjutningen
Den första tiden efter Marleys död passerade som i ett töcken. Maritha var i chock de första månaderna – hon ville varken äta, prata eller leva. Hon var sjukskriven i över två år på grund av posttraumatisk stress.
– Det är en upplevelse jag inte önskar någon. Men sen bestämde jag mig för att Marley älskade livet och han hade inte velat se mig så. Jag tänkte att jag måste göra det bästa av livet som jag hade kvar. Men fortfarande, jag saknar ju min son. Det är inte enkelt, jag kommer aldrig komma över det här på något vis, bara lära mig leva med det, säger hon.
Marley hade ingen hotbild mot sig och enligt polisens teorier var han inte måltavlan för attacken. Trots det lades fallet ner i brist på bevis tio månader senare.
– Varför kunde inte min son få leva? Varför måste jag gå igenom det här? Jag fattar inte varför.
Rasar mot politiker
Maritha var en av 19 medverkande i Alexandra Pascalidous bok “Mammorna”, där kvinnor som förlorat barn i dödsskjutningar och våld i olika förorter i Sverige fick berätta sin historia.
Vid tre tillfällen blev hon och en grupp mammor inbjudna till riksdagen för att prata med politiker och ge råd om hur de skulle arbeta mot det dödliga våldet. Hon kände att hon var på väg att göra skillnad, att det var stort att bli inbjuden.
– Då trodde jag fortfarande att jag kunde förändra saker och ting, att det fanns någon slags solidaritet i Sverige, men det här var tre år sen. Det har inte hänt någonting sen dess, åtminstone inte på gatorna. Det har blivit värre, det skjuts ännu mer.
Maritha är upprörd och menar att politikerna inte tar det dödliga våldet på allvar eftersom det är de unga männen i förorterna som faller offer för det.
– Jag önskar att politikerna kunde se Sverige som en helhet. Åtminstone så att de kunde bete sig när folk blir nermejade. Att de kommer dit och visar sitt stöd, precis som när de visar sitt stöd när det gäller vita människor i andra områden när det händer något fruktansvärt, säger Maritha.
Sex år har passerat sedan Marley mördades. Maritha försöker hitta glädje i sina vänner, i hundar och i att hålla minnet av sin son levande.
– Det är svårt att hålla en död människa vid liv. Men jag gör det, säger Maritha.
Se hela intervjun med Maritha i tv-spelaren här ovan.