Det ville Breiviks mamma säga till folket på årsdagen

Talar ut i ny bok - om hatet mot sin son, hemliga ringsignalen och varför hon ville göra honom arvslös

Wenche Behring Breivik dog 22 mars i år.

Efter hennes död kommer nu boken där hon talar ut om hur det var att vara mamma till Norges mest hatade man.

– Jag avskyr honom, säger hon i boken, enligt VG.

Den norska journalisten Marit Christensen började följa Anders Behring Breiviks mamma direkt efter terrordådet 22 juli 2011.

Mamman uttalade sig aldrig i offentligheten. Men för Christensen berättade hon öppet om sina känslor.

Det har nu sammanställts i boken "Moren. Historien om Wenche Behring Breivik" som ges ut i Norge i dag.

Skrev tal till nationen

Ett år efter terrordådet hade Wenche förberett ett tal som hon ville hålla på årsdagen. Hon höll aldrig talet men hon refererade det för Christensen.

"Kära landsmän, han som orsakade tragedin drabbade också mig", skulle hon inleda talet med enligt boken.

Hon ville berätta om sin egen rädsla efter terrordådet. Hon var rädd för att visa sig utomhus och var övertygad om att det fanns människor som ville mörda henne.

"Det har varit hemskt. Jag har gråtit mycket", skrev hon i talet.

Hon ville också säga att hon helst hade sett att sonen hade dött.

"Nu måste jag tänka på hur han har det. Det är värre! Hans straff blir också mitt straff", skrev hon.

Hemlig ringsignal

Efter terrordådet blev mamman inlagd på en psykiatrisk klinik. Hon var väldigt rädd och dessutom kände hon sig förföljd av journalister. För att skydda sig skapade hon en hemlig ringsignal som hon spred bland sina vänner. När vännerna ringde på dörrklockan skulle de ringa enligt ett visst mönster så att Wenche skulle veta vem som stod bakom dörren.

Terrordådet och allt som hände henne efteråt gjorde att hon byggde upp ett hat mot sin son.

– Jag avskyr honom, ska mamman ha sagt om honom.

Samtidigt vacklade hon, enligt författaren, flera gånger i hur hon skulle förhålla sig till honom. Ibland tog hon rakt avstånd till allt sonen hade sagt och gjort. Andra gånger försvarade hon honom.

– Han ville bli sedd. Kanske har han verkligen gjort något stort för landet? Kanske hade han rätt? ska moren ha sagt till författaren, enligt VG.

Hon ville ändå förhindra att hennes pengar skulle gå till terrorverksamhet. Därför ville hon göra honom arvslös. Hon hoppades att hans del av arvet skulle gå till sjukhuset "Radiumhospitalet".

– Då får jag säkert en plakett med mitt namn på väggen, som andra som har skänkt pengar till sjukhuset har fått. Jag tycker att Radiumhospitalet förtjänar det och då blir jag också ihågkommen för något, säger hon i boken.

Det är oklart vart arvet gick. Däremot avslöjades det i somras att Breivik frånsagt sig att ärva sin mamma.

Ville vittna för honom

Samtidigt som hatet växte fram ville hon också skydda sin son. Dagen innan domen skulle falla talade hon med honom i telefon, enligt boken.

Hon uppmuntrade honom då att neka till anklagelserna så att han inte skulle dömas till psykiatrisk vård. I så fall hade sonen också kunnat överklaga domen. För att skydda honom var hon då till och med beredd att ställa upp och vittna för honom i rätten.

– Vad gör man inte för att försvara sina barn, sa hon enligt boken.

Mamman vittnade aldrig i rädsla för att hon då skulle bli igenkänd på stan.