Hennes pappa var en av de första som fick reda på Förintelsen
Birgitta von Otter: Det var en tung börda för pappa
Publicerad 2020-01-28
Hennes pappa var en av de första i världen att få vittnesmål om Förintelsen.
Nu berättar författaren Birgitta von Otter, 81, om mötet mellan hennes far diplomaten och en tysk SS-officer 1942.
– Pappa ville inte gärna prata om det här. Jag tror att han hade dåligt samvete för att han inte gjorde mer, säger hon till Aftonbladet.
Det skulle bli ett ödesmättat möte. Birgitta von Otter berättar om det i SVT-dokumentären "En svensk tiger" där hon följer sin fars fotspår.
Hennes pappa Göran von Otter var andresekreterare vid svenska legationen i Berlin. SS-officeren hette Kurt Gerstein.
De två möttes av en slump på ett nattåg mellan Warszawa och Berlin, under brinnande världskrig den 20 augusti 1942.
Kurt Gerstein var ett sanningsvittne. Han utsåg Birgittas far till budbärare.
De två männen samtalade under sex till åtta timmar, med fara för bådas liv.
Berättade för Göran von Otter
Den tyske officeren hade, dagen före, besökt förintelselägret Belzec. Det han berättade var fasansfullt och chockade Göran von Otter.
I Belzec hade Gerstein blivit vittne till hur över 6 000 judar anlänt med tåg, sammanpackade i boskapsvagnar. De hade tvingats ut med piskor och kommenderats att klä av sig nakna. Det var män, kvinnor och barn.
Fångarna föstes sedan in i byggnader, packades tätt samman, stående. Några barn ovanpå.
De skulle gasas ihjäl men dieselmotorerna fungerade inte under nästan tre timmar. Där inne kippade människor efter luft. Böner och rop kunde höras. När motorerna gick igång tystnade snart alla ljud.
De döda var så tätt sammanpressade att de stod kvar som marmorstatyer.
Familjer höll varandra i händerna.
Vädjade om att föra det vidare
Den tyske SS-officeren vädjade till Göran von Otter att föra informationen vidare till de allierade. Han hoppades att de skulle kunna stoppa folkmordet.
Kurt Gerstein greps av fransmännen 1945, misstänkt för krigsförbrytelser. I fängelset skrev han ner sina iakttagelser från förintelselägren i ”Gerstein-rapporten”. Han hittades död kort efteråt i sin cell i militärfängelset.
Filmaren Carl Svensson har sökt i olika arkiv för att ta reda på vad som hände. Det han fann har skakat om Birgitta von Otter.
Vad minns du själv av Gerstein-affären från din uppväxt?
– Jag vet inte när jag fick höra talas om det första gången, för namnet har alltid funnits i familjen. Men någon gång i början av 60-talet blev pappa intervjuad i radio. Då och då kom det någon reporter eller något tv-team, säger hon.
– När vi syskon ställde frågor svarade pappa ”det har jag glömt, det var så länge sedan”.
Efter fadern död 1988 hittade syskonen kopior av intervjuer om hans möte med Gerstein. Efter det läste Birgitta igenom Gerstein-rapporten.
– Då insåg jag ju på riktigt hur fruktansvärt det var, säger hon.
Hon tror att det som hände påverkade hennes pappa djupt.
– Han har nog lidit av det här på ett sätt som jag aldrig fattade. Jag tror att han nästan ända fram till slutet bar på en börda, en skuld över att ha agerat alltför sent för att rädda Gersteins liv.
Långt efter kriget, 1981, sökte Göran von Otter upp Gersteins änka Elfriede i Tyskland.
– Hon anklagade honom aldrig för att inte ha gjort mer. Så det blev ett bra möte mellan dessa två gamla människor. Jag tror att han fick en frid i själen.
Möte mellan döttrarna
I SVT-dokumentären besöker Birgitta von Otter Gersteins då enda kvarlevande barn, Adelheid von Platen.
– Jag tycker det är en ganska fantastisk sak. De här männen träffades - och sedan träffas deras döttrar. Det var väldigt rörande. I den familjen har historien varit mycket betydelsefull och har präglat familjen. De har lidit.
Döttrarnas möte blev en länk till det förflutna. Sen dog Adelheid.
– Jag känner en sorgsen ömhet, att min pappa bar den här bördan. Jag tror mig ha förstått att den hängde ganska tungt över honom, säger Birgitta von Otter.
