”Man blir som gisslan – funderat på att flytta”
Publicerad 2023-07-10
KNÄBÄCKSHUSEN. Österlen är på väg att bli Sveriges Venedig.
Det menar museichefen Lena Alebo, som inte orkar bo mitt bland turisterna.
– Österlen är härligt på hösten och hemskt på sommaren, säger hon.
Thailandsstranden, kallas den.
Det är lätt att förstå – speciellt när solen ligger på och det knappt är ett moln på himlen. Trädens grönska hänger ner över den ljusa sanden och bara förstärker bilden av ett paradis.
Havet rullar in mjukt över Knäbäckshusens strand. Temperaturen i vattnet skvallrar om att vi trots allt befinner oss vid Östersjön och inte Indiska oceanen.
Lena Alebo, 65, kulturhistoriker och chef för Österlens museum, tycker mycket om platsen. Hon är fruktodlardotter, född i byn Svinaberga i närheten.
– När jag var barn och tonåring var detta mitt andra hem. Jag var här jämt, flera gånger i veckan.
Knivbråk om p-platser
Högsommaren innebar högsäsong även för fruktodlingen. Men man hann alltid med några turer till Knäbäckshusens strand.
– Det är klart att det var mycket folk då också. Det var mest lokalbefolkning och kanske några som hade köpt hus här. Så det har ju förändrats mycket.
Nu är det länge sen hon besökte stranden på sommaren.
Pandemisommaren 2020 var extrem.
De 120 parkeringsplatserna vid stranden blev ett skämt – det kunde komma 500 bilar på en dag.
På den smala, slingriga vägen som leder ner till stranden är det parkeringsförbud. Det hindrade inte bilister från att parkera i vägrenen på båda sidorna av vägen.
– Det blev knivhot på parkeringen vid Stenshuvud när p-platserna inte räckte till, säger Lena.
Händelsen, som drabbade en familj från Laholm, fick följder. På hösten samma år dömdes en man till två års fängelse för att ha gett en pappa två knytnävsslag genom en öppen bilruta och knivhotat dottern att inte ringa polisen, har Hallandsposten tidigare rapporterat.
Tittar ner på Ica
Lena har tröttnat på den intensiva turistsäsongen – trots att hon är museichef och jobbar med turisterna.
– Jag står inte i butiken längre. Jag tror att jag skulle bli lite otrevlig. Jag ger järnet för dem som har bokat en stadsvandring eller en guidning, de är ju intresserade.
i Simrishamns kommun blir befolkningen tre, fyra gånger så stor under sommarmånaderna. Och enligt Lena Alebo håller lokalborna låg profil när turisterna stormar in.
– När man går på Ica i Simrishamn eller på gatorna så tittar man gärna ner, man tittar inte upp. Man orkar inte ta in alla de här människorna som möter en. Och man orkar inte ta in deras beteende, säger Lena.
Vad är det för beteende?
– Ofta är det stora grupper, kanske flera familjer som åker tillsammans. De är som en bubbla, pratar högt med varandra som om det inte finns någon runt omkring, skriker över butiken. Vi andra blir som utfyllnad.
”Man kan inte bara ta för sig”
Hon upplever att Österlen håller på att genomgå en ”venedigisering”
– De som bor i Venedig idag får ju knappt plats i stan. Där har ju lokalbefolkningen tröttnat och gör lite uppror. För att se till att vissa områden blir avstängda, att det inte får komma in mer än ett visst antal personer på olika platser.
Finns det ett uppror som bubblar här?
– Ja, det finns det nog lite. Jag har sett vissa tecken.
Det finns fler som tycker att turisternas behov har tagit över.
Lena Sandelius, 69, kommer gående längs stranden med hundarna Stella och Socker. Det är ”avskedsvandring” – om två dagar börjar turistsäsongen och då är det hundförbud på stranden i tre månader.
– Man får inte ens gå med koppel, eller på kvällen. Varför kan vi inte samarbeta? Att alla kan få vara på stranden, om vi respekterar olikheter.
Hon har bott på Österlen i 22 år, och hade önskat större respekt från turisternas sida.
– De sista tio åren känner jag inte igen mig. Det finns så många här som behöver bli respekterade. Man kan inte bara komma hit och ta för sig. Jag har inget emot turister men jag vill ha ett samskapande.
”Kan inte åka härifrån”
Lena Alebo säger att hon själv är privilegierad – hon har en trädgård att njuta av.
– Men jag kan inte åka härifrån, för jag har mitt jobb här och måste ta emot alla besökare. Man blir... man blir lite gisslan i det här på något vis. Man ska ta in pengar under den här perioden, på alla dem som kommer. Men man kan inte utnyttja stranden och man kan inte åka härifrån för man måste jobba.
Visst har turismen bidragit till goda saker också – utbudet av fredagspizza hemma i byn, servicen på de mindre orterna. Det hade inte funnits utan människorna.
Ändå funderar Lena på om det är värt att bo kvar i sin barndoms paradis.
– Vi hade ju pandemin. Om det är framtiden... hemma pratar vi till och med om att man borde flytta härifrån. Jag kan inte se att vi ska kunna ta emot fler än vi gjorde under pandemiåren.
