Trumpeffekt bakom mörkt år
Att Human Rights Watch i sin årsrapport beskriver utvecklingen för mänskliga rättigheter som mörk och på väg åt fel håll kommer inte som någon överraskning.
Inte heller är det svårt att peka ut en viktig bakomliggande faktor.
USA:s president Donald Trump har inspirerat auktoritära ledare att våga dra åt tumskruvarna.
Trump får skulden för mycket som går fel i världen. Ofta är det befogat, ibland inte.
Dock är det svårt att bortse från hans påverkan på redan existerande auktoritära regimer i världen och framväxten av nya ledare av samma snitt.
Den negativa utvecklingen för mänskliga rättigheter inleddes långt innan Trump blev vald men efter hans tillträde har läget försämrats avsevärt.
I rapporten som presenterades i går vid Medelhavsmuseet i Stockholm beskriver Human Rights Watch hur världen fått se ett uppsving för auktoritära ledare som har en sak gemensamt. De använder det demokratiska systemet och skrämselpropaganda för att nå makten och ägnar sig sedan åt att bit för bit demontera de institutioner som ska försvara det liberala samhället.
Den 1 januari tillträdde Jair Bolsonaro som president i Brasilien. En ledare som hyllar den forna militärdiktaturen och uppmuntrar polis och militär att använda dödligt våld. Han anser att landets minoriteter har alldeles för stora rättigheter.
Tvivelaktiga meriter
På många sätt är det obegripligt hur en nation kan rösta fram en person med hans tvivelaktiga meriter. Det råder ingen tvekan om att Brasiliens befolkning precis som Bolsonaro har inspirerats av Donald Trumps framgångar med sin auktoritära ledarstil.
Detsamma gäller för andra nytillträdda populistiska ledare som exempelvis Italiens Matteo Salvini.
Denna utveckling har i sin tur fått hjälp på traven av president Trumps vänskapliga inställning till diktatorer och auktoritära ledare världen över. Medan de amerikanske presidenten öser ovett och förolämpningar över Tysklands Angela Merkel, USA:s allierade i Nato och numera även Frankrikes president Macron så gullar han öppet med ledare som Turkiets Erdogan, Egyptens militärdiktator al-Sisi och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman.
För att inte tala om president Vladimir Putin för vilken Trump ofta uttrycker beundran. Vid toppmötet mellan de två i Helsingfors förra året deklarerade Trump att han litar mer på Putin än sin egen underrättelsetjänst när det gäller Rysslands försök att påverka utgången av presidentvalet.
”Gör vad ni vill”
Signalen till världens autokrater har varit att gör vad ni vill så länge det inte skadar USA:s intressen. USA bryr sig inte längre om ifall Kina låser in en miljon uigurer i interneringsläger i Xinjiang-provinsen, om Egypten kastar homosexuella och demokratiaktivister i fängelse eller om Turkiet fängslar och avskedar tiotusentals människor från statliga jobb för påstådd inblandning i en militärkupp. Han applåderar när Duterte låter polis och miliser avrätta misstänkta narkomaner och droghandlare.
Från Trump är det carte blanche över nästan hela linjen, bortsett från USA:s fiender som Iran och Venezuela.
USA har genom åren stöttat en rad diktatorer, öppet eller dolt, men samtidigt oftast fungerat som en slags världspolis som hållit de värsta förövarna mot mänskliga rättigheter i schack. Regimer som ägnat sig åt massförföljelse av oliktänkande har tagit en risk.
I dag är läget en helt annat.
Styckmord
Saudiarabiens Muhammed bin Salman som är en som verkligen anammat Trumps fria tyglar. Både CIA och Turkiet säger sig ha bevis för att det var han personligen som beordrade mordet på den regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi. Ett brutalt mord som i oktober förra året genomfördes på det saudiska konsulatet i Istanbul där kroppen styckades med en bensåg. Ett mord som saudierna före Trump aldrig vågat sig på.
Men mordet blev också på många sätt en vändpunkt och en signal till demokratiska krafter att slå tillbaka. Därför beskriver Sverigechefen för Human Rights Watch Måns Molander hur det trots allt finns ett visst hopp. Ett motstånd mot en utveckling som annars går åt fel håll.
Han ger några exempel.
EU har startat en rättsprocess mot Ungern för att man bryter mot EU:s demokratiska värdegrund. Omvärlden pressade Kongos ledare Kabila att hålla val efter att ha skjutit upp dem i två år. Ingen köper längre bilden av kronprins bin Salman som en reformator.
Så även om det är långt kvar till glädjen och de mänskliga rättigheternas vår efter kommunismens fall 1989 så är bilden inte helt svart.
Och det är inte helt säkert att diktatorernas kelgris väljs om 2020.