Därför är löven annorlunda i år – två färger saknas
Publicerad 2024-11-12 00.41
Tycker du att gult är fult?
Då kan du behöva vänja dig. Varma höstar gör löven mindre färgsprakande.
– Jag har reflekterat över det i år, säger skogsforskaren Ola Langvall.
Av allt att döma går vi mot det varmaste året i historien. Det visar färska data från EU:s klimatförändringstjänst inom jordobservationsprogrammet Copernicus.
– Tio månader in är det nu så gott som säkert att 2024 kommer att bli det varmaste året någonsin och det första året med mer än 1,5 grader över förindustriella nivåer, säger Samantha Burgess, biträdande direktör för Copernicus, i ett pressmeddelande.
SMHI har de senaste veckorna redovisat hur värmen nosar på rekordnivåer vid olika mätstationer i landet. Stockholm hade exempelvis 15,7 grader den 21 oktober, en siffra som bara överträffats senare på året vid två tillfällen sedan 1859. I fredags slogs inte mindre än sju novemberrekord i Norrbotten.
Varma höstar förändrar återkommande mönster i naturen, en vetenskap som kallas fenologi. Exempelvis kan fästingsäsongen förlängas och träden kan luras att blomma för tidigt, som i Kungsträdgården i december 2020.
”Jobbigt att se”
En annan konsekvens, som på många håll varit tydlig de senaste veckorna, är lövens färg. I år har de varit gulare än vanligt. Rött och orange har saknats.
Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, uppger för SVT att de explosivare färgerna kommer att bli ovanligare i höstens färgpalett framöver.
– Jag tycker att det är jobbigt att se faktiskt, säger han till tv-bolaget.
På längre sikt kommer naturen dock att anpassa sig till värmen. Träd som trivs längre söderut kommer att hitta hit. SVT nämner bland annat den invasiva malörtsambrosian som blommar i september-oktober och vars pollen anses vara bland de mest allergiframkallande.
Därför blir löven röda
Att löven inte blir röda och orangea beror på värmen. Färgerna triggas av tidiga frostnätter. Höstar med färgsprakande löv är oftare klara, kyliga och torra.
Den röda färgämnet fungerar som en sorts solskydd. Det absorberar ljus och minskar energimängden i bladen till en nivå trädet klarar av när fotosyntesen varvar ner.
– Det röda finns där även på sommaren och då har trädet ännu större nytta av skyddet. Men då ser vi inte det eftersom det gröna klorofyllet dominerar så starkt, säger Ola Langvall, skogsforskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Han bekräftar upplevelsen av att hösten varit gulare än vanligt:
– Jag har också reflekterat över det i år när jag har åkt runt i Dalarna där jag befinner mig.
Men den gula känslan handlar inte bara om avsaknaden av det röda.
– Löven har suttit kvar så pass länge och det har gjort att det har sett gulare ut. När det är ruggigare höstar med mer minusgrader och höststormar blåser de första gula löven av tidigare. Nu inträffade inte det. Allting hann bli gult.
Allén avslöjar hur träden funkar
Tidpunkten för när löven tappar sin gröna färg har dock inte förändrats på 150 år, enligt SLU:s statistik.
– På hösten är träden inte så mycket styrda av temperaturen utan av dagslängden. När dagarna blir kortare ska de förbereda sig för vintern. Det är genetiskt programmerat, säger Ola Langvall.
Han berättar om en allé vid SLU utanför Uppsala. Där står björkar från olika delar av Sverige på rad.
– Kommer man vid rätt tid på hösten ser man det tydligt: Björkar längre norrifrån har genetiskt anpassat sig till tidig vinter även när dagarna är ganska långa. De träden blir gula tidigare än de som kommer söderifrån.
Lövens färg styrs även av vilka trädslag som dominerar.
– Olika arter beter sig olika. Björken har inga röda färger i sitt pigment. Den blir gul. Lönn, rönn och asp har däremot mycket rött i sig. Här i Dalarna är det lite kärvare klimat och vi har sett en del rött i lönnarna. Men eftersom björken är dominerande på många håll har det blivit så massivt gult när alla löv har suttit kvar länge.
”Våren är värre”
Ola Langvall är koordinator för Svenska fenologinätverket som styrs från SLU och samverkar med flera lärosäten och myndigheter. Nätverkets frivilliga rapportörer runt om i landet dokumenterar bland annat när olika växter blommar och när löven börjar trilla av.
– Fenologin har funnits länge. Carl von Linne sysslade med det redan på 1700-talet. Det nya är att vi vill titta på effekterna av klimatförändringen genom observationer och medborgarforskning. Vi har historiska data från 1873 och framåt, säger han.
Ola Langvall bekräftar att årets gula explosion kan kopplas till klimatförändringarna.
– Ja, så är det ju. Men det här är ett enstaka år. Vi behöver bara gå tillbaka till förra året då det var flera decimeter snö redan 20 oktober. Man måste titta på det över en längre period för att se en mer permanent förändring.
Ola Langvall ser inte hösten som det stora problemet, säger han:
– Det är värre med våren. Lövsprickning och blomning kommer tidigare på grund av värmen och det är växterna inte anpassade för. Paradoxalt nog kan det leda till fler frostskador.
Hur oroliga ska vi vara generellt?
– Det vet jag inte om jag är rätt person att svara på. Jag bidrar med data som kan användas för att göra analyserna.
– Men en sak vi tittar på är missmatch mellan olika arter som är beroende av varandra. När bin och humlor blir för tidiga, finns då rätt blommor som de kan hämta nektar från? Och vad händer med flyttfåglar som är beroende av fjärilslarver? Om larverna redan har förpuppat sig när fåglarna kommer fram har de inget att äta. Det finns många exempel på hur värmen kan ställa till det i naturen.