2030 – då drar vi till Mars
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-17
Ella Carlsson drömmer om att promenera på Mars
Ingen svensk har varit närmare planeten Mars än Ella Carlsson.
Hon vet hur det känns att kräla i rymddräkt mellan kratrar och klippor i stark kyla.
Drömmen är att vara med på den första bemannade rymdfärden till Mars år 2030.
I Utahs öken, på en obebodd ö utanför Arktis i Kanada, har Ella Carlsson levt Marsliv under två längre vistelser.
– Förutom den lägre gravitation går mycket att simulera, säger hon.
Klimatet på träningsplatsen i Kanada påminner om en sommardag på Mars.
Uppdraget är att utföra liknande arbetsuppgifter som en framtida besättning på Mars.
– Varje gång vi ska gå utanför basen är det rymddräkt på eftersom trycket i Mars atmosfär bara är en procent av trycket på Jorden. Dessutom består Mars atmosfär till 95 procent av koldioxid, vilket inte är så roligt att inandas.
Även det långa avståndet mellan Jorden och Mars simuleras.
– När vi anropar ”mission control” får de inte svara förrän efter en viss tid trots att de hör oss med en gång.
En resa med dagens rymdfarkoster tar 6–8 månader när Mars är som närmast. Kortast möjliga vistelsetid i rymden inklusive återresan är två år. För att överleva måste mat, syre och mycket av vattnet tas med.
Helt oskyddade på Mars
Rymdfarkosten blir så tung att start från Jorden med sin starka dragningskraft är omöjlig. Månen – där gravitationen är nära noll – är det mest realistiska alternativet.
Det är ett av skälen till att USA vill bygga en rymdbas på Månen år 2020.
En av de absolut största riskerna med långa rymdfärder är solpartikelstormar. Utan Jordens skyddande atmosfär är de livsfarliga. I ett rymdskepp går det att bygga skyddsrum. På Mars yta finns inget skydd.
– Astronauterna har högst 10–15 minuter på sig att gräva ner sig, säger Rickard Lundin, professor vid Institutet för rymdfysik.
Under sina läger har Ella Carlsson upplevt de vardagliga bekymren med mat och hygien.
– Vi ransonerar allt, inklusive mat och vatten. Ingen får duscha så ofta man vill. I stället används tvättlappar flitigt. Vi äter vanlig mat men villkoret är att den ska hålla i ett halvår. Man kan inte direkt kila ner till Pressbyrån och köpa en chokladkaka.
Satellitbilder som tagits från obemannade farkoster visar att det finns vatten på vissa platser. Nära någon av dem vill man landa.
– Att ta med sig allt vatten för två år är omöjligt, säger Rickard Lundin. I dag har vi metoder för att rena astronauternas urin och återanvända det. Men det räcker inte. Man måste ordna vatten lokalt.
”Ryssarna är hemlighetsfulla”
Med logistiken löst återstår problemen med de enorma påfrestningar på kroppen som långa rymdvistelser innebär. Som längst har människan varit ett år i rymden. Det var en rysk kosmonaut som befann sig i en omloppsbana runt Jorden när Sovjetunionen föll. Han fick cirkla några extra månader.
Medicinskt är lite känt om vilka skador året i rymden resulterade i.
– Ryssarna är rätt hemlighetsfulla med hårdfakta, säger Per Tesch, docent i fysiologi på Karolinska institutet. Men det ryktas att han haft kännbara fysiologiska påfrestningar under lång tid.
Med säkerhet vet man att musklerna förtvinar snabbt. En tredjedel av vadmuskeln försvinner efter 90 dagar i rymden.
– Under långa resor är daglig träning absolut nödvändig, säger Per Tesch.
”Vi är på väg”
Skador på skelettet är svårast att reparera.
– Skelettet har en extrem hållfasthet. Det verkar som man raserar den när man inte belastar skelettet under lång tid. Även om kalk tillförs kan skadorna vara omöjliga att reparera.
Alla kroppens organ påverkas. Ju längre bortavaro – desto större påverkan.
– Jag utgår från att man hittat motmedel innan astronauter skickas till Mars.
Lägren på Jorden är försökslaboratorium. Hur klarar människor att leva ihop på en liten yta under lång tid? Fungerar utrustningen?
– Vi kan inte komma på halvvägs till Mars att vi glömde något, säger Ella Carlsson.
Ella Carlsson tvekar inte trots risker och lång bortavaro.
– Tänk att få stå mitt i en vattenbäckravin som jag under flera år har studerat med hjälp av satelliter.
Hon är övertygad om att människor kommer att leva permanent i rymden.
– Kanske låter det som science fiction i dag men sakta och säkert är vi på väg ut i rymden.
Klicka på bilden för att förstora!
Klicka på bilden för att förstora!
Wolfgang Hansson