Brännande comeback i svalt sommarvatten
Uppdaterad 2016-07-08 | Publicerad 2015-07-06
I sommar gör den blå brännmaneten en svidande comeback på svenska västkusten. Efter att i flera decennier gjort enstaka gästspel i Sverige har de i år blivit vanliga.
Badare på svenska västkusten är vana att hålla utkik efter den röda maneten bland sina harmlösa släktingar öronmaneten. I sommar bör siktet också vara inställt på en blåklintsblå mindre brännmanet.
– Under de tio år jag bott i Sverige har de blå brännmaneterna aldrig varit så många som i år, säger Lene Friis Möller, manetforskare på Göteborgs universitet.
Mindre än röda
De blå brännmaneterna är mindre än sin röda släkting men bränner lika fullt.
– Men inte så mycket som den röda. De är inte farliga men det är klart att det känns, säger Lene Friis Möller.
Den som blir bränd ska snabbt skölja med kallt vatten. Var de blå brännmaneterna dyker upp är svårt att förutse.
– De blåser in med vinden så det är strömmen som kontrollerar var den hamnar. De kan inte simma mot strömmen, säger Lene Friis Möller.
Finns på grunt vatten
Den blå brännmaneten är relativt okänd bland svenska badare, förmodligen därför att den varit ovanlig de senaste 20 åren. Årets stora antal kan bero på flera saker, bland annat den kyliga sommaren. Det problematiska för badaren är att det fortfarande är kallt på grunt vatten så maneten trivs bra långt in mot land.
– Men det går i cykler med maneter. Tyvärr har det varit dålig bevakning genom åren så det är svårt att se över tid vad som påverkar.
Lene Friis Möller tror att maneterna kommer försvinna ut på djupare vatten om några veckor.
– De har redan varit här i några månader så de försvinner nog inom kort. När det börjar bli 20 grader i vattnet simmar de ut mot kallare vatten.
Närmar sig naturligt bestånd
Hur det blir kommande år är kan hon inte sia om.
– Med dagens resurser är det inte möjligt att göra en magnetprognos, något jag gärna skulle vilja göra.
Men hon är väldigt glad att den börjar komma tillbaka till beståndet för 20 år sen då den var en naturlig del av näringskedjan på västkusten.
– Den är väldigt fin också. Vi borde glädja oss åt att den är här, men undvika den när vi badar, säger Lene Friis Möller.