Så kan tragedin rädda Macron
Mitt i allt det tragiska och hemska kan Notre-Dame-branden bli räddningen för president Emmanuel Macron som befinner sig mitt uppe i sin svåraste kris.
Han blir i så fall inte den ende ledare som kunnat dra nytta av en upplevd katastrof.
President Macron skulle ha hållit ett förinspelat tal i går kväll till den franska nationen om hur han tänkte möta proteströrelsen de gula västarnas krav.
Föga förvånande ställde han in det och begav sig i stället till Notre-Dame där han på stående fot lovade att återuppbygga den världsberömda katedralen. Utan att ha en aning om kostnaden.
Vad Macron däremot vet är att han har chansen förvandla den här tragedin till något positivt för sig själv och kanske för Frankrike. Det här ger honom möjligheten att iklä sig den hett eftertraktade rollen som landsfader.
På en improviserad presskonferens vid katedralen gjorde Macron sitt bästa.
– Katedralen är vår historia. Den brinner och jag känner sorgen som finns inom oss alla.
Macrons popularitetssiffror har varit på väg ner i källaren. I slutet av förra året var det bara 25 procent som tyckte han gjorde ett bra jobb. Hans beslut att ta bort förmögenhetsskatten och samtidigt höja skatterna på diesel och bensin fick det att brista för många vanliga fransmän. De satte på sig de gula reflexvästar som alla måste ha i sina bilar och började ropa slagord på gatorna riktade mot Macron.
Jättelika protester
Vad som snabbt växte till jättelika politiska protester över hela Frankrike förvandlades snart till våldsamma demonstrationer med många skadade och gripna och avsevärd materiell förstörelse.
Macron har på alla möjliga sätt försökt få stopp på protesterna. När han uppmanade polisen att använda hårda tag gjorde det bara demonstranterna ännu argare och mer motiverade. En personlig vädjan från presidenten hjälpte inte heller. Inte ens när Macron retirerade och drog tillbaka skattehöjningarna upphörde demonstrationerna runtom i Frankrike .
När Macron tillträdde för två år sedan lovade han förändring. Han skulle stå för en ny typ av politiskt ledarskap som verkligen lyssnade på människorna. Istället tappade han snabbt fransmännens förtroende.
Vad Macron än gör så verkar han sakna förmågan att få stopp på protesterna och ena landet kring sina ekonomiska reformer med syfte att modernisera Frankrike och rusta landet för en ny era.
Trauma likt 9/11
Tragedin i Notre-Dame ger Macron en gratischans att ena landet i känsla av nationell kris. Att skapa nationell samling mot ett mål.
Jag vet att händelserna på intet sätt är jämförbara i sig men rent känslomässigt påminner fransmännens trauma efter branden om det som drabbade USA efter terrorattackerna den 11 september 2001.
Det spelar ingen roll att det inte verkar som en enda människa avlidit i Paris eller att delar av kyrkan verkar vara räddade. Den känslomässiga effekten är ändå av samma omfattning.
Notre-Dame var inte vilken kyrka som helst. Det är en ikonisk byggnad med enorm betydelse för fransmännens nationella identitet. Jag har hört fransmän säga att en del av deras själ försvann när lågorna slukade delar av den nästan tusen år gamla kyrkan.
Notre-Dame är inte bara en symbol för Frankrike utan av stor betydelse även för övriga världen. Både som en symbol för Frankrike och som en turistattraktion som hundratals miljoner människor världen över besökt.
President Macron lovar att återuppbygga Notre-Dame: "Det är vårt öde"Bara veckor på sig
Ledare från hela världen har hört av sig till den franske presidenten och uttryckt djup sorg över det inträffade. Precis som de hörde av sig till George W Bush efter att tvillingtornen i New York rasat ihop och gav sitt stöd.
Bush var relativt färsk som president. Han hade bara suttit i lite över ett halvår. Hans inledning var inte lysande. Han verkade räddhågsen och vilsen i Ovala rummet. Bortsett från den enorma tragedi och utmaning som terrorattacken utgjorde för USA så gav den Bush den mission som han fram till dess saknat. Han växte in i rollen som landsfader och överbefälhavare. Hans popularitetssiffror sköt i höjden likt en raket på väg ut i rymden.
Macrons utmaning är att han inte kan räkna med att känslan av att "nu ska alla dra åt samma håll" varar lika länge i Frankrike som i USA. Även om det kommer att ta kanske 5-10 år att återuppbygga katedralen till sin forna glans har presidenten förmodligen bara några veckor på sig att agera och visa handlingskraft innan vardagens ekonomiska bekymmer åter får fransmännen att gå ut på gatorna med protestplakat i händerna.
Det här är Wolfgang Hansson