Varnar för jätterisk med USA-insats – våra krigsfartyg kan sänkas
Ex-officeren: USA förväntar sig hjälp – vare sig vi vill eller inte
Publicerad 2024-02-08
Regeringen vill att Sverige deltar i USA:s insats i Röda havet.
Det är vad USA förväntar sig, vare sig vi vill eller inte, och riskerna är högre än någonsin, enligt den före detta officeren Robert Karjel.
Det skulle kunna sluta med svenska fartyg som sänks – med man och allt.
– Det är ett spel med höga insatser, säger han.
USA har bett Sverige delta i den USA-ledda insatsen mot huthirebellerna i Röda havet, och utrikesminister Tobias Billström sa idag att regeringen vill svara ja på frågan.
Det betyder skarpt läge för Sveriges nya säkerhetspolitik.
Exakt vad USA vill ha av Sverige är inte känt.
– Regeringen överväger just nu olika alternativ som presenterades för utrikes- och försvarsutskotten idag. Förslag som övervägs är stabsofficerare och soldater, fartyg har aldrig varit aktuellt. För regeringen är det viktigt med riksdagens stöd och några beslut har ännu inte fattas, säger Tobias Billström i en kommentar.
En insats med fartyg hade varit bland det mest riskabla den svenska flottan gjort i modern tid.
Sverige har skickat korvetter till Adenviken och Medelhavet förut, men aldrig till något som liknar det här.
2010 ledde Robert Karjel en svensk helikopterdivision under en insats utanför Somalias kust.
Då var motståndarna kriminella med kalasjnikovs och raketgevär. Robert Karjel beskriver det som en polisinsats. Svenska bordningsstyrkor kunde närma sig i gummibåtar, och slå ut fienden med prickskyttegevär eller kulsprutor.
Den här gången är det högteknologiskt krig – och en patrullerande svensk polis kan själv bli attackerad.
Flera sjömålsrobotar som riktas mot en svensk korvett, en kanon som får eldavbrott – och våra fartyg kan gå under med man och allt.
– Man kan inte utesluta att det sker. Det behövde inte vi fundera på när vi var nere, och hade de gjort det så hade vi inte klarat det, säger Robert Karjel.
Huthierna är inga sandalkrigare. De har lång erfarenhet och avancerade vapen som normalt är reserverade för stater, allt från ballistiska robotar till drönare.
Bara häromveckan fick USS Gravely använda sin sista försvarslinje – närskyddskulsprutan CIWS – för att skjuta ner en huthi-robot som undgått alla motmedel och tagit sig närmare än 1,5 kilometer från det amerikanska fartyget.
– Vi möter system som de har opererat länge och som vi aldrig gått upp emot. Vi har ingen erfarenhet av svärmar av beväpnade drönare. Vem är bäst på det, vi eller dem? Det är ett spel med höga insatser, säger Robert Karjel.
Den svenska ytstridsflottan består av sju korvetter. Alla är relativt små. De har kvalificerade kanoner som kan skjuta ner inkommande robotar, och kan därmed skydda sig själva och möjligen fartyg som ligger väldigt nära.
Men de saknar luftvärnsrobotar, och kan därmed inte skydda några större områden.
Risken är alltså hög, och vi har inga fartyg som är lämpade att ta den.
Men i något läge kanske det inte längre spelar någon roll, resonerar Robert Karjel.
– Landskapet ser annorlunda ut. Det är inte en diskussion om vad som är lämpligt. Man skickar det man har, och anpassar uppgiften därefter. Det kan innebära en högre risk än vi normalt hade tagit, säger Robert Karjel.
Det beror på att tryggheten i Nato också har ett pris. Robert Karjel menar att USA nu vill att Sverige betalar.
– Tidigare har vi kunnat anpassa våra insatser efter förmåga och vilka risker vi vill ta. Nu är det ett helt annat spel, säger Robert Karjel.
– Det blir ett bryskt uppvaknande. Det finns förväntningar på att saker ska göras, trots att man inte är byxad för det, trots att man helst inte skulle vilja.
”Kan inte välja nivån längre”
Robert Karjel beskriver förhållandet mellan Sverige och Nato hittills som en förälskelse. Man dejtar. Båda parter vill göra sitt bästa och varje gång man träffas är det festligt. Amerikanska generaler och politiker kommer på besök och strösslar beröm omkring sig.
Nu går vi in i ett äktenskap. Där båda har mycket på jobbet, men dagis likt förbannat stänger klockan fem och stämningen inte alltid är rosenskimrande.
– När man tar upp spelet till den här nivån, och vi förväntar oss att alla andra ska lägga tryck på Erdogan och Orbán, så finns en minst lika stor förväntan tillbaka. Vi har fått förfrågningar om att delta i operationer förut, men då har vi kunnat välja nivån. Det finns inte längre.
Han exemplifierar med vad de baltiska staterna och Polen fick uppleva när de gick med i Nato.
– De fick dra till Irak och Afghanistan för att visa: ”Vi är tillförlitliga”. Det var inte så att de krigen låg högt upp på deras agenda eller kändes jätteangelägna. De fick åka till de värsta provinserna, och tog större förluster än USA per capita, säger Robert Karjel.
Hemligt underlag
Enligt Tobias Billström vill regeringen att Sverige deltar i både USA:s insats, och en än så länge inte beslutad EU-insats.
Men exakt med vad är alltså inte beslutat.
Våra nordiska grannar har gjort olika val: Danmark har skickat fartyg – Norge stabsofficerare.
Möjligen är exakt vad vi skickar inte det viktiga – ett svenskt deltagande kan vara ett självändamål för USA.
– Jag tror att det är viktigt för USA att ha fler länder på listan. Man vill skapa en annan bild än den gängse att Storbritannien och USA åter åker runt och bombar muslimer, säger Robert Karjel.
För Sverige som land finns fler risker.
Efter LVU-kampanjen och all uppmärksamhet runt koranbränningarna är vårt anseende i den muslimska världen skadat.
– Sveriges aktier står riktigt lågt i kurs. Om bilden förstärks till att vi inte bara är ett land som bränner koraner utan också bombar muslimer, kan det vara så att det inte sker utan konsekvenser.
