Iryna med manikyren mördades: ”Jag dör snart”

Joachim Kerpner

Bilden på mördade Irynas hand – med ett rött hjärta på nageln – spreds över världen.

Nu träder dottern Olga fram och berättar vad Iryna sade innan hon sköts:

– Jag dör nog snart eftersom alla mina önskningar uppfylls, den ena efter den andra.

Krigsrapporten: Robot nära kärnkraftverk: "Väldigt allvarligt"

Iryna Filkina blev bara 52 år. Hon mördades av ryska soldater och hittades i en massgrav i ukrainska Butja. Aftonbladet har tidigare rapporterat om hur hon kunde identifieras genom en bild på hennes röda naglar. Nu berättar dottern Olga Sjtjiruk om sin älskade mamma Irina för den ryska exiltidningen Vazjnije Istorii.

– I februari sade hon till mig att ”jag sminkar mig ju aldrig, nu vill jag bli vacker”. Så då gick hon en sminkkurs. Den sista lektionen var den 23 februari. Strax innan kriget bröt ut började hon med manikyr i starka färger, berättar dottern.

”Alla mina önskningar uppfylls”

För två år sedan började mamma Iryna lägga upp bilder, ofta av sin egen familj, på Instagram. En av de sista bilderna var på sångaren Oleg Vinnik, som Irina gillade. Dottern berättar:

– Hon älskade honom verkligen. Hon hade turen att få se honom när han uppträdde. Det mest intressanta var att när hon hade varit på konserten, så bestämde hon sig för att resa till havet igen. Hon sade att ”Gud ger mig allt som jag önskar” och skämtade om att ”jag dör nog snart eftersom alla mina önskningar uppfylls, den ena efter den andra”.

Iryna reste till havet för första gången 2020, och älskade upplevelsen. Flera gånger återvände hon med familjen, alltid till samma hotell. Varje gång fyllde hon halva resväskan med sina egna saker, medan andra halvan innehöll presenter till personalen.

– Hon sade att ”jag tar med mig presenter för att de ska känna att livet inte är svårt, utan väldigt bra – jag har börjat känna det, och jag vill att andra ska känna det också”. När personalen fick veta att mamma hade kommit igen fick vi det bästa rummet, frukt och allt möjligt, berättar Olga och fortsätter:

– Mamma var en äkta skatt: hon laddade alla med positiv energi. Vänner och bekanta kallade henne kärleksfullt för ”mamma Ira”.

När kriget började den 24 februari fortsatte Irina att arbeta på affärscentret Epicenter, medan dottern Olga flydde till Polen med en väninna.

– Mamma var rädd för att bli avskedad. Chefen krävde att hon skulle jobba, och för en person i hennes ålder är det nästan omöjligt att hitta ett nytt jobb.

”Ensam kvar här”

När Olga och väninnan nästan kommit fram till Polen ringde mamman och sade:

– Jag är ensam kvar här på Epicenter. Alla andra har åkt.

Då hade många sökt skydd undan bomberna i affärscentret, och evakuerats. Men Iryna blev kvar, eftersom ”det inte fanns plats i bilarna”. Olga ordnade så att mamman skulle hämtas nästa dag, men då ringde mamman och sade:

– Jag är i Irpin, på väg hem.

helskärm

Hon hade fått tag i en cykel. När dottern grät i telefonen av rädsla för mammans situation svarade Iryna:

– Jag älskar dig. Men det är tungt att cykla, jag ringer lite senare.

Det var sista gången Olga hörde mammans röst.

När Iryna hittades död började bilderna på hennes hand spridas över världen.

– Alla möjliga skickade bilden till mig. Då var det som att hon dog för mig en gång till. Jag förstår att folk ville stötta mig på det sättet. Men jag såg inte någon vacker manikyr i bilden, jag såg bara min mammas livlösa hand, säger Olga Sjtjiruk till tidningen Vazjnije Istorii.

Efter mammans död har hon startat fonden ”Mamma Ira” till stöd för barn som blivit föräldralösa på grund av Rysslands invasion.

Fotnot: Irpin ligger längs vägen från Kiev på väg mot Butja.