Kritiken: Staten skyddar inte hotade personer
Publicerad 2024-02-22
Långt ifrån alla som behöver skydd av staten från våld, hot och trakasserier får det i dag. Och de som får skydd blir inte tillräckligt väl skyddade.
Det slår Riksrevisionen fast i en kritisk granskning.
Svenska myndigheter brister i flera avseenden när hotade personer ska skyddas, anser Riksrevisionen.
– Bristerna leder till att staten inte kan säkerställa att alla som är i behov av skydd också beviljas det. Och vi ser dessutom att det skydd som beviljas inte alltid får den önskade effekten, säger Sara Kramers, projektledare för granskningen.
Hon ser allvarligt på situationen.
– Alla typer av brister i skyddet blir såklart allvarliga. Skyddspersonen riskerar att bli utsatt för hot, våld och trakasserier på nytt. Vi ser också att det riskerar att leda till skadat förtroende för staten och framförallt för rättsväsendet.
Bristerna drabbar många gånger personer som utsätts för våld och hot i nära relationer – oftast kvinnor som utsätts av män.
Vill skärpa lagen
Ett stort problem i sammanhanget är hur sällan åklagare beviljar kontaktförbud. Knappt en tredjedel av alla ansökningar leder i slutändan till kontaktförbud. Polisen följer heller inte upp ärendena tillräckligt bra, och överträdelser leder sällan till konsekvenser, enligt Riksrevisionen.
Myndigheten uppmanar regeringen att skärpa lagstiftningen och ge större möjligheter att utfärda kontaktförbud mot personer som ännu inte begått brott. I dag är tillämpningen restriktiv när det gäller personer som inte haft tidigare kontakt med rättsväsendet.
– Forskningen visar att kontaktförbud kan ha bäst effekt just i de fall där personen i fråga inte tidigare har varit anhållen för våldsbrott, säger Sara Kramers.
Ökad arbetsbörda
Ett annat problem är den organiserade brottsligheten, som på senare år tvingat polisen att hantera allt fler skyddsärenden. Därför riskerar personer som utsätts för våld i nära relationer att prioriteras bort, anser Riksrevisionen.
– När det gäller den organiserade brottsligheten är hotbilderna ofta akuta, och vi har ingen anledning att ifrågasätta polisens prioriteringar. Men vi ser att det finns en risk att polisens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet får mindre tid att arbeta mot våld i nära relation, särskilt i storstadsområdena.