Siri, 5, misstänkt torterad av mamma och styvfar
”De eldade på mig, det gjorde jätteont”
Publicerad 2020-07-14
Femåriga Siri flyttade tillbaka till sin biologiska mamma och styvfar.
Efter bara tre månader kom flickan till akuten med svåra brännskador, blåmärken, flera frakturer och hjärnblödningar.
– Det måste ske en förändring, föräldrarnas rätt till barnen kan inte väga starkare än barnkonventionen, säger fostermamman Helena.
När Helena läste om treåriga ”Lilla hjärtats”, Esmeraldas, tragiska död tänkte hon på Siri. Men hon fick i alla fall överleva.
Helena glömmer aldrig den varma sommardagen i augusti 2016 när hon klev in på Rigshospitalet i Köpenhamn. Ett läkarteam mötte henne i sjukhuskorridoren. De förklarade att hennes femåriga fosterdotter Siri hade blivit grovt misshandlad, torterad och var svårt skadad.
– Jag är så glad att hon var nedsövd när jag såg henne, för jag kunde inte sluta gråta. Där låg vår lilla flicka, inlindad i mängder av bandage, sönderslagen.
Siris biologiska mamma hade kommit in med dottern. Hon sa att flickan hade ramlat över en grill och cyklat ner för en trappa, enligt journalanteckningarna från Rigshospitalet. Sjukhusets noteringar ingår i polisens förundersökning.
Läkarna misstänkte omedelbart att Siri blivit misshandlad och gjorde en polisanmälan, något som Nya Wermlands Tidningen var först att berätta om.
Femåringen hade 32 konstaterade skador. Hennes långa bruna hår var avklippt. Stora kala fläckar syntes på hennes huvud där håret hade ryckts bort. Flickan hade två hjärnblödningar, blåmärken på kroppen och i ansiktet, frakturer i axel och höftben, brännskador i ansikte och på kroppen.
”Stora svarta hål under fötterna”
Men det värsta var Siris fötter.
– Hon hade två stora svarta hål och var så svårt bränd att hon var tvungen att få en hudtransplantation. I tolv dagar hade hon tvingats gå så utan vård, säger Helena.
Hon berättar att Siri blev väldigt lycklig av att se henne när hon vaknade.
– Men dagen efter började hon må dåligt, hade mycket värk och grät.
Helena förstod ingenting och frågade läkarna varför Siri plötsligt hade börjat må så dåligt.
– De sa att det var för att nu var hon trygg, nu är du här och hon vågar slappna av, gråta och känna.
Siri var 22 månader 2014 när hon kom till familjehemmet, Helena och maken Henric. Från tre månaders ålder hade hon flyttat fram och tillbaka mellan olika jourhem och sin biologiska mamma.
”Kunde sätta sig och dunka huvudet i väggen”
När Siri kom var hon i dåligt skick, hon kunde inte tugga och hade blivit lämnad i vagn och spjälsäng hela sitt liv.
– När hon ramlade sökte hon ingen tröst utan bara skrek. Ibland kunde hon sätta sig och dunka huvudet i väggen. Hon hade ingen anknytning alls.
Helena och hennes man Henric visste att Siri kom från ett hem där det förekommit droger, våld och mycket bråk. I ett helt år var Helena hemma med flickan. Sakta, varje dag, gjorde Siri nya små framsteg.
Helena minns när Siri var två och ett halvt år och de skulle göra ett ärende på Elgiganten. På parkeringen utanför stod en polisbil. Siri blev väldigt orolig. ”Polisen hämta Siri” upprepade hon gång på gång, berättar Helena.
– Jag förstod inte vad hon menade och ringde socialtjänsten. De berättade att Siri mycket riktigt blivit hämtad av polis flera gånger när hon var runt ett år och mamman hade blivit misshandlad av pappan.
Siri blev så småningom en levnadsglad liten flicka. Hon kallade sina fosterföräldrar mamma och pappa och trivdes med deras biologiska barn.
Flyttades tillbaka till biologiska mamman
När Siri var fem år fick hennes biologiska mamma ja till hemtagning.
Under året som gått fram till dess hade mamman skött alla umgängesträffar. Hon hade bostad, god ekonomi och två nya barn med en ny man.
Siri skulle flytta tillbaka i juni, var det bestämt.
– Det var Henric som körde henne till mamman. Jag fixade inte att säga farväl. Jag bröt ihop när de åkte, säger Helena.
Siri hann bara vara hos sin biologiska mamma och styvpappa i tre månader. Sen kom mamman in med henne till akuten på Rigshospitalet. Där gjordes en hudtransplantation till Siris svårt brända fot. Efter en vecka på sjukhuset i Danmark flögs Siri till Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Sedan var hon tillbaka hos Helena och Henric. Lite i taget avslöjade Siri vad hon utsatts för. Men hon berättade helt utan känsla, det var mekaniskt på nåt sätt, enligt Helena.
Siri berättade:
• ”Vet du hur mycket blod det kommer när man tappar tänderna?”
• ”Vet du hur hårt golvet är? Och väggen när man slår i huvudet?”
• ”Mamma vet du, de har eldat på mig och det gör jätteont”
Slängde henne i väggen om hon kissade på sig
Siri har varit sen i utvecklingen på många sätt, berättar Helena. Hon kissade till exempel i sängen på nätterna.
– Hos hennes biologiska föräldrar var det inte okej, de blev arga och slängde in henne i väggen.
Att slunga femåringen in i väggen eller ned på golvet verkar ha varit en av de vanligaste bestraffningsmetoderna, enligt vad Siri berättat för Helena. Det var också så flickan tappade två tänder och bröt axeln.
Förundersökningen beskriver hur Siri bränts med plattång och cigaretter. Hur skadorna under fötterna uppkom berättade Siri för Helena en dag när de handlade på Ica.
– Mamma, det var en sådan de använde under mina fötter, sa hon och pekade på en limegrön tändare.
Nekar till brott
Hösten 2016 häktades Siris biologiska mamma och styvpappa, misstänkta för grov misshandel. Båda nekade till brott. De hävdade att Siri hade skadat sig i olyckor. I december 2016 försattes paret på fri fot och förundersökningen lades ned. Det gick inte att utesluta att skadorna uppkommit på det sätt mamman och styvpappan påstod.
Siris målsägarbiträde protesterade och begärde en överprövning av beslutet att lägga ned förundersökningen. En annan åklagare gick igenom målet. I maj i år åtalades mamman och styvpappan för synnerligen grov misshandel.
Mamman nekar till brott.
– Hon står fast vid de uppgifter hon lämnat under förundersökningen, säger kvinnans försvarsadvokat Björn Karlsonius.
Styvpappans advokat Mats Hellman säger att även hans klient förnekar brott.
Rättegången är tänkt att hållas i höst. Men det är osäkert eftersom föräldrarna tycks ha flytt landet med de andra barnen, berättar Helena.
– Det finns många likheter mellan ”Lilla hjärtat-fallet”. Det som skiljer sig är att vi trodde att Siri skulle få det okej. Vi har haft ett jättebra samarbete med socialtjänsten, vi lägger ingen skuld på dem, säger hon.
Men hon efterlyser lagändringar.
”Måste se till barnets bästa”
Helena är kritisk till att föräldrabalken väger tyngre än barnkonventionen. Det leder ofta till att de biologiska föräldrarna får rätten på sin sida.
– Siri och Lilla hjärtat är inte de enda där ute som drabbas eller har drabbats. Det måste ske en förändring. Diskussionen får inte ta slut. Man måste se till barnets bästa och inte till föräldrarnas.
Siri är definitivt påverkad av det hon utsattes för. Hon kommer förmodligen att vara det resten av sitt liv. Hon har konstaterad komplex PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, och har genomgått en rad olika behandlingar. I julas fick hon sin sista på ett tag. Familjehemsföräldrarna tror att det kan vara bra för henne att pausa och leva som en vanlig nioåring ett tag.
– Ibland frågar hennes kompisar vad hon har gjort under fötterna, när de ser hennes ärr. Då brukar hon byta samtalsämne. I början berättade hon vad som hänt. Men barnen kunde varken förstå eller relatera, det är så långt ifrån vad de flesta barn varit med om.
Helena hoppas av hela sitt hjärta att rättegången blir av, i augusti har det gått fyra år.
– Som vi har väntat på den. Rättegången tar inte bort det hemska hon blivit utsatt för men när hon är vuxen ska hon veta att samhället har tagit henne på allvar och att det lett till rättsliga konsekvenser, det är den upprättelse hon kan få.
Siri, Helena och Henric heter egentligen något annat.
