Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Svårt för EU att straffa Polen och Ungern

Ungerns premiärminister Viktor Orban.

WARSZAWA/BUDAPEST. I vilken normal klubb som helst hade både Ungern och Polen kvalificerat sig för uteslutning.

Men i EU är det annorlunda. Det går inte att utesluta länder ens om de på ett flagrant sätt bryter mot unionens grundläggande värderingar.

Inte ens att straffa dem är enkelt.

Bråket mellan EU och Ungern respektive Polen har pågått i fler år.
Ungern var först med att dra på sig EU:s missnöje. Det började med att regeringspartiet Fidesz bytte ut ledare inom kultursektorn för att få kontroll över kulturpolitiken. Därefter gav man sig på de oberoende medierna i Ungern.

Oberoende och oppositionella dagstidningar köptes upp via bulvaner och lades ner eller fick en helt ny regeringsvänlig inriktning.

– 90 procent av medierna kontrolleras direkt eller indirekt av Orban, säger Lydia Gall som är Human Rights Watch representant för Ungern.

Jag träffar henne på ett enkelt men anrikt café i Budapest där inredningen från kommunisttiden är kvar. Hon ser det som att Ungern helt är på väg att lämna demokratins väg.

– Bit för bit har Orban lagt under sig hela det ungerska samhället. Du har en fasad av en rättsstat men när du kommer in är allting ruttet. Se på rättväsendet där han tillsatt regeringstrogna domare. Korruptionen är institutionaliserad. Till och med pengar från EU:s regionfonder förskingras.

EU har gång efter gång reagerat och krävt ett stopp för landets odemokratiska utveckling. Premiärminister Viktor Orban slår ifrån sig och hävdar att det handlar om lögner och att EU inte ska lägga sig i Ungerns inre angelägenheter.

Fick sparken

När det nationalistiska och starkt konservativa partiet Lag och rättvisa kom till makten i Polen började samma utveckling där. Journalister och redaktionella chefer som vägrade dansa efter de nya makthavarnas pipa fick sparken. Domarna i landets Högsta domstol fick gå. I deras ställe tillsattes starkt konservativa domare som delar partiets ideologi.

Även i fallet Polen har EU riktat ihållande kritik mot utvecklingen.

Skälet till EU:s kritik är att alla medlemsländer skrivit under på att upprätthålla unionens grundläggande värden. De innefattar bland annat respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna.

I båda fallen har ett så kallat artikel sju-förfarande inletts. Artikel sju kallas även för ”atombomben” eftersom det är det värsta de övriga kan ta till mot ett medlemsland. I slutänden kan ett land bli fråntaget rätten att rösta.
Men det är en mycket lång och tidsödande process som ännu bara befinner sig i sin linda.

Fanns inte på kartan

Att helt utesluta ett medlemsland går inte enligt de regler som gäller inom EU. När EU grundades och utvidgades var det helt enkelt ingen som kunde tänka tanken att ett medlemsland medvetet skulle sabotera de grundläggande värden som EU vilar på. Det fanns liksom inte på kartan.

Därför är det också mycket svårt att vidta sanktioner mot länder som bryter mot EU:s värderingar.

I praktiken måste alla länder vara överens om att ett land begått så grova övergrepp att deras rösträtt ska dras in.

Flera länder har föreslagit och Europaparlamentet röstat för att EU ska kunna hålla inne med de bidrag som delas ut till Ungern och Polen via EU:s regionala fonder. Båda får tillbaka långt mycket mer än vad de betalar i medlemsavgift.

Än så länge är detta bara ett hot. Men även här är det tveksamt om EU kan lyckas.

Stora pengar

Så länge Polen och Ungern stöttar varandra kan inget av länderna fråntas sin rösträtt. Det är också tveksamt om bidragen kan dras in. Det finns ett antal andra före detta öststater som befinner sig i liknande situationen och som sannolikt skulle stötta Ungern och Polen i ett sånt läge. Dit hör Rumänien, Bulgarien och Tjeckien.

Så den bittra sanningen är att Polen och Ungern kan fortsätta bryta mot mänskliga rättigheter, pressfrihet och andra grundläggande värden utan att kunna straffas. Och samtidigt fortsätta ta emot stora pengar från skattebetalarna i de rika EU-länderna.