Fria, annars kanske jag hinner före
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-20
Aftonbladets Svante Lidén längtar efter ett kungligt bröllop
Kom igen då nån gång, Daniel!
Du kan inte hålla Vickan på halster länge till.
Det är inte schyst mot henne.
Det är inte schyst mot dina blivande svärföräldrar som längtar efter en passande svärson.
Det är inte schyst mot morsan och farsan hemma i Ockelbo.
Jag lovar dig: jag är inte den enda här i landet som längtar efter ett riktigt kungabröllop eller vad man nu ska kalla det i det här fallet.
”Längtar” är förresten fel ord. ”Kräver” ska det vara.
Ge mig ett kungligt bröllop eller ge mig republik! Liksom.
Det sägs att du bör rådgöra med framförallt kungen innan du friar.
Har du gjort det? Eller inte?
Vi skattebetalare har rätt att veta.
Har du inte gjort det så är det väl bara att ta ett djupt andetag och knacka på till det kungliga gemaket.
Det kan väl inte vara så farligt?
Du är ju en stor grabb. Stark och vältränad.
Kungen kan inte mer än kasta ut dig. Och då har du i alla fall fått en bra historia att berätta för barnbarnen – oavsett om de blir blåblodiga eller inte.
Men varför gå omvägen över pappa kungen?
Hur många år har ni varit ihop nu? Ganska många va?
Du borde känna Vickan så bra vid det här laget att du kan fråga henne själv.
Det är inte så märkvärdigt som det låter. Många har gjort det förr. Friat alltså.
Du kan köra med blommor. En tjusig ring, Aftonbladet eller vad som helst. Det är inte så noga.
Du kan ställa dig på knä.
Du kan hänga i knävecken eller vad som helt.
Det är inte heller så noga.
Vad det handlar om är att du MÅSTE VARA EN MAN OCH FRÅGA HENNE NÅN GÅNG!
– Eeh, fråga vadå? kanske du undrar.
Jo, följande:
– Älskade Victoria, vill du gifta dig med mig?
Ska det vara så förbaskat svårt?
Kom igen, Daniel!
Annars kanske nån annan hinner före.
Jag till exempel.