Kenny fick ingen hjälp

Mary Mårtensson

Psykvården visste att Peters och Attis son hade planerat sin egen begravning – ändå skrevs han ut

Årjäng. Psykiatrin visste hur Kenny Svensson, 21, mådde.

Att han hade starka självmordstankar. Att han hade planerat sin egen begravning. Och redan gjort ett självmordsförsök.

Tre veckor senare tog Kenny sitt liv.

– Han skulle ha blivit tvångs­intagen, säger hans pappa Peter Svensson, 47.

I sovrummet i huset i Årjäng står allting orört. Kennys politiska intresse avspeglar sig överallt. Här finns porträttbilder på förebilderna Anna Lindh och Olof Palme och ett foto på Kenny själv tillsammans med Mona Sahlin.

Kennys mamma Atti Svensson, 48, stryker med handen över överkastet.

– Jag brukade gå in här och lukta. Jag ville känna lukten av Kenny, ­säger hon.

Men nu är lukten av sonen borta.

Det var torsdagen den 7 juni 2012 som Kenny berättade för dem. Att han inte mådde bra. Att han hade sökt hjälp inom psykiatrin dagen innan. Och att han inte ville prata om det.

– Vi försökte nå honom, men det gick inte, säger Peter.

Vad hade hänt?

Kenny som gjort allt i rasande fart. Som brann för politiken.

– Vi förstod inte hur dåligt han mådde, säger Atti.

– Vi hade ingen aning.

Mobbades hela lågstadiet

Som barn var Kenny glad, spelade fotboll och innebandy. Men i skolan blev han mobbad och slagen hela lågstadiet. På högstadiet började mobbningen på nytt. Hans räddning blev ett klassbyte.

När Kenny var 13 år blev han frälst. Samtidigt spirade hans politiska ­intresse och han blev aktiv i SSU.

16 år gammal flyttade han till Karlstad för att gå gymnasiet. Politiken tog alltmer av hans tid. Endast 19 år gammal blev han ledamot i kommunfullmäktige i Årjäng och i barn- och utbildningsnämnden samt styrelseordförande i SSU Värmland.

– Det var ett brinnande intresse, politiken. Det gav honom så mycket, berättar Atti.

Kenny fick många nya vänner och reste runt på uppdrag i världen. Han stred för demokrati- och ungdomsfrågor och mot rasism. Pluggade journalistik och skrev ledare

i Värmlands Folkblad.

– Han ville bli press­sekreterare för sossarna. Han hade väldigt konkreta planer, säger Atti.

Men våren 2012 slutade Kenny som ordförande i SSU Värmland. Han ­ville ge någon ny chansen.

– Jag tror han saknade det. Det var ju politiken som hans hjärta brann för.

”Jag orkar inte längre”

Till sommaren flyttade Kenny hem, jobbade i butik, planerade en resa i juli och fördjupade sig i släktforskning. Den uppslukade honom allt mer. Kenny blev avskärmad och satt uppe på nätterna.

Slutade äta. Och levde på choklad.

– Han sa att han inte var hungrig. Vi trodde att han åt på jobbet.

Den 17 juni 2012 arrangerade ­Kenny ett kalas för 50 släktingar. Festen blev lyckad. Men Kenny var tyst­låten, dämpad och mager.

En natt fick hans storasyster ett sms: ”Jag vet inte hur många dagar jag har kvar. Jag orkar inte längre”. Det var från Kenny. Den natten låg Atti på golvet utanför sonens rum och vaktade.

– Därefter tyckte vi att vi såg en ­liten ljusning, säger Peter.

Fann honom livlös i stugan

Så kom söndagen den 1 juli 2012. Klockan var halv åtta på kvällen. ­Kenny skulle besöka en bekant, ­sedan kyrkogården och sedan far­föräldrarna.

– Så åker han – och kommer aldrig mer hem, säger Atti.

Klockan elva började Atti och Peter leta desperat. De letade i två timmar. Klockan ett på natten den 2 juli fann de ­Kenny livlös i sommarstugan. Peter, som är deltidsbrandman, påbörjade hjärtlungräddning, men allt var förgäves.

– Jag bad och skrek att Gud skulle hjälpa mig, ­säger Atti.

Sedan dess klandrar hon sig själv.

– Det är min största övertygelse att Kenny ­inte ville det här. Jag vet att han trodde att jag skulle hitta honom.

350 personer kom till begravningen i Årjängs Missionskyrka. Kondoleanser från flera länder i Europa strömmade in genom SSU.

Försökt ta sitt liv tidigare

I efterhand har Peter och Atti läst journalerna. Det var så mycket de ­inte visste. Att Kenny hade starka självmordstankar. Och konkreta självmordsplaner. Att han hade ­planerat sin egen begravning. Att han mått dåligt sedan högstadiet. Och försökt ta sitt liv fyra år tidigare.

– Hade jag vetat hade jag aldrig släppt ut honom, säger Atti.

När Kenny sökte hjälp på psykiatriska akutmottagningen i Karlstad bedömdes han som så suicidal att han blev inlagd i slutenvården. Han var djupt deprimerad, hade ångest, hjärtklappning, bristande aptit, grät mycket och sov dåligt.

Men Kenny fick panik av psyket och fick nattpermission. På morgonen skrevs han ut. I stället planerades samtalskontakt i den psykiatriska öppenvården i Arvika inom fyra dagar.

”Det finns inga bra dagar”

Kenny hann få tre stödsamtal hos en sjuksköterska innan han tog sitt liv.

En riskbedömning visade att ”viss självmordsrisk förekommer”. Han fick antidepressiva och lugnande, men informerades aldrig om att medicinerna kunde öka självmordsrisken de två första veckorna och att risken är särskilt stor för ungdomar under 25 år.

Vad önskar ni att sjukvården hade gjort?

– Att de hade tagit in honom för tvångsvård, säger Peter.

Runt höger handled bär Atti ett blått armband.

– Det var Kennys. Det har jag jämt, berättar hon.

På armbandet står ”What would Jesus do?”.

Sorgen, smärtan och saknaden är skoningslös.

– Det finns inga bra dagar, bara mindre dåliga dagar. Det finns dagar då jag inte vill gå upp, säger Atti.

Deras älskade son ligger begravd på kyrkogården, alldeles intill hemmet. De besöker graven flera gånger om dagen.

– Varje kväll går jag till kyrkogården och säger godnatt till Kenny. Där känner jag närhet, där kan jag prata med honom. Fast jag blir arg när han inte svarar, säger Atti.

Fick aldrig bedömning från läkare

Kenny blev aldrig bedömd av läkare innan han skrevs ut från slutenvården.

Nu kritiseras psykiatrin av IVO.

– Vi har ett vårdprogram för självmordsnära patienter som vi inte följde. Vi har brustit i ­bedömningarna, säger Gunilla Wadsten, chefläkaren i landstinget i Värmland.

Kenny Svenssons självmord anmäldes av landstinget i Värmland enligt Lex Maria till Inspektionen för vård och omsorg. I ett beslut från november kritiseras landstinget och psykiatrin  i Karlstad och Arvika av IVO.

Kenny blev aldrig bedömd av läkare innan han skrevs ut från slutenvården och fick heller ingen läkarbedömning i öppenvården.

Ingen vårdplan upprättades.

Vårdprogrammet för suicidnära patienter följdes inte.

Trots depression och flera riskfaktorer för självmord remitterades han till primärvården.

Suicidriskbedömningen ­hade brister.

Kennys föräldrar kontaktades aldrig.

Varför blev Kenny inte tvångsintagen?

– När han kom till slutenvården var han skrämd av miljön och motsatte sig att vara kvar. ­Eftersom han gick med på vård frivilligt i öppenvården så ­kunde vi inte tvångsinta honom. Så ser lagen ut. Man gjorde bedömningen att han ville ha hjälp och han följde den planen tills han tog livet av sig, säger Robert ­Lindahl, verksamhetschef i ­öppenvårdspsykiatrin i Arvika.

IVO kräver nu att landstinget säkerställer att självmordsnära patienter bedöms av läkare innan de skrivs ut från slutenvården samt även vid kontakt i öppenvården.

Aftonbladet har samarbetat nära med SPES och följt deras rekommendationer för hur medier ska skriva om självmord

Hit kan du vända dig

 Vårdcentral eller annan läkarmottagning.

 Psykiatrisk mot­tagning.

 Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.

 Ungdomsmot­tagning.

 Präst, diakon.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.

SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22

BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13

Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30

Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.

Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Så kan du hjälpa

Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand.

Så tveka inte att försöka tala med den som har självmordstankar.

Genom samtal kan du få personen att söka hjälp.

Varningssignaler för självmord och självmordsförsök är bland andra:

Förändringar i beteendet. Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är sig lik eller om du oroar dig för personen.

Om personen är lynnig, ledsen, tillbakadragen, talar om hopplöshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte bryr sig om sitt utseende, uttrycker dödstankar – exempelvis genom teckningar, berättelser och sånger – tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

 Ibland kan en självmordsnära person upp­levas som ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på detta då det kan tyda på ett tyst ­beslut att fullfölja sin självmordsplan.

Källa: NASP