36 år senare möts de igen
Uppdaterad 2018-08-01 | Publicerad 2009-06-22
Norrmalmstorgs-dramat var en världsnyhet 1973
LINKÖPING. Så möts de igen, för första gången sedan Norrmalmstorgsdramat för 36 år sedan.
Clark Olofsson stannar förvånat till, ler och nickar vänligt mot Janne Olsson.
En häktesvakt hjälper honom av med handbojorna.
Det är torsdag 18 juni, nionde dagen i den stora narkotikarättegången i säkerhetssalen i Linköping och journalisterna har för länge sedan tappat intresset.
Tio åtalade män från olika europeiska länder förs in en efter en och sätter sig bredvid advokater, tolkar och vakter.
Clark Olofsson kommer in näst sist och ska precis slå sig ner då han får syn på ett bekant ansikte bland åhörarna på andra sidan glasväggen.
Janne Olsson, mannen han spenderade de sex dygnen tillsammans med i valvet i Kreditbanken i augusti 1973.
Clark är förvånad
De har inte träffats sedan rättegången efter Norrmalmstorgsdramat, inte haft någon kontakt.
Clark Olofsson ser förvånad ut, han ruskar på huvudet och spricker upp i ett leende och Olsson säger ett ljudlöst hej.
Det är över på ett ögonblick och Sveriges mest kände brottsling sätter sig bredvid sin advokat och viskar och åklagaren Ingemar Welander börjar förhöra en av de medåtalade.
Ligan misstänks ha smugglat över 100 kilo amfetamin och 76 kilo cannabis från Holland till Sverige och Olofsson, som numera heter Daniel Demuynck, tros vara spindeln i nätet.
Han har suttit häktad i snart ett år och nekat genom alla förhör men erkände överraskande grovt narkotikabrott på rättegångens första dag.
Åklagaren fortsätter utfrågningen och den misstänkte har dåligt minne och protesterar i tid och otid och den kvinnliga tolken får jobba för lönen.
Janne Olsson suckar och säger att han trodde att det här var slipade killar.
– Men de tycks ju erkänna allt möjligt. Vilken cirkus.
Bor i Thailand
Han är en numera hederlig 68-årig man som bor i Thailand med sin fru och 14-årige son och driver en liten supermarket.
Under lunchen berättar han att affären går dåligt och att svenska staten dragit in hans pension.
Olsson är i Sverige för att marknadsföra sin bok ”Stockholmssyndromet” som kommer i höst och hans plötsliga uppdykande under rättegången syftar till att skapa pr.
Han säger att det inte kändes något speciellt alls att träffa sin kumpan igen efter alla år.
De blev vänner på fängelset på 70-talet.
Den kriminelle kändisen och den okände tjuven.
Olsson såg upp till Olofsson och när han stormade in på banken var det för att ta gisslan och få sin idol frigiven.
Att det skulle bli Sveriges mest kända brott i världen hade han ingen aning om.
Han tänker sällan på Norrmalmstorg, säger att det är meningslöst att ångra dumheter man gjort.
Det är många år sedan nu och han har gått upp en del i vikt och nästan ingen känner igen honom.
Kanske är han lite bitter. Han blev Sveriges mest hatade man, tog på sig hela skulden och satt inne sju år medan Olofsson, stjärnan, friades.
– Och vad var tacken för det? Clark har snackat strunt om mig i intervjuer. Men jag är fri. Det är inte han.
Gammal när han blir fri
Rättegången puttrar långsamt på med förhör och förvirring och tolkar som ber åklagaren upprepa frågor.
När dagen är över vandrar Janne Olsson iväg i regnet för att ta tåget hem till anonymiteten och övernattningslägenheten i Helsingborg.
Olofsson ska förhöras i morgon. Han är 62 år och kommer, för Gud vet vilken gång i ordningen, att dömas till många års fängelse och är en gammal man den dagen han kommer ut.
Det här är rimligen det sista vi ser av Clark.