Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Sverker Åströms sista tillställning

Publicerad 2012-08-02

"Sverker var en väldig och färgstark mosaik."

Sverker Åström hade regisserat sin egen begravning och valt S:t Johannes kyrka.

Den låg bäst till – bara ett stenkast från vindsvåningen där han om söndagarna höll sina tebjudningar.

– Att gå hit är att gå samma väg som att gå hem till dig, sa vännen och FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson.

En av Sveriges mest inflytelserika diplomater har haft sin sista tillställning. Sverker Åström lunchade med Winston Churchill och Charles de Gaulle, hade ett nära samarbete med Olof Palme och Dag Hammarskjöld och var med och formade svensk utrikespolitik under andra världskriget.

– En färgstark och väldig mosaik - det var Sverker, sa prästen Erland Ros.

Han höll under onsdagen ett mycket personligt griftetal över sin vän Sverker Åström.

På kistan stod ett enkelt fotografi, som han själv valt ut. I stället för blommor ville han att man skulle tänka på Sverker Åströms stiftelse, som arbetar för att unga människor från Ryssland ska få möjlighet att studera i Sverige.

Förebild och inspirationskälla

Nära 300 människor hade samlats för att ta farväl. Bland dem återfanns många diplomater och politiker. Jan Eliasson var en av dem.

– Han var min läromästare, förebild och inspirationskälla, sa han.

Han träffade Sverker Åström några veckor före hans död. En död som var efterlängtad av Sverker, enligt både Erland Ros och Jan Eliasson.

– Han sa ofta att han led av en obotlig sjukdom - ålderdomen, sa Jan Eliasson.

Jan Eliassons tal innehöll historier om Sverker Åströms yrkesliv, men också mer privata anekdoter som hur han brukade cykla till galamiddagar i frack och om hans olikfärgade strumpor, en grön och en röd.

– Han hade strumporna som ett kommunikationsverktyg. Han älskade dialog, sa Jan Eliasson.

Skratt i kyrkan

Tal av författaren och litteraturkritikern Per Wästberg och diplomaten Örjan Berner framkallade skratt i kyrkan.

– Det ska vara roligt den här dagen. Synd att jag inte får vara med, skrev du i ett brev till mig om begravningen, sa diplomaten Tomas Hammarberg.

Begravningsceremonin avslutades pampigt med samma marsch som spelas vid riksdagens öppnande varje höst.

– Det här är en blinkning från Sverker, sa Erland Ros.