Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Texaskvinnor tvingas korsa gränsen för att göra abort

Uppdaterad 2021-10-05 | Publicerad 2021-10-02

SHREVEPORT, LOUISIANA. Angela Whipple, 30, skalar av byxorna och sveper ett lakan kring höften.

Snart är det hennes tur – efter en flera dagar lång resa, för över tiotusen kronor.

Hon tillhör den våg av kvinnor som nu tvingas fly Texas för att avsluta sin graviditet, sedan delstaten infört USA:s strängaste abortförbud.

– Det gör mig förbannad att jag måste smyga som om jag gör något olagligt, säger hon.

Angela darrar med foten. Hon sitter i väntrummet på abortkliniken Hope Medical Group i Louisiana och undrar när hennes namn ska ropas upp.

– Jag är nervös, men fullständigt redo för att få detta överstökat. Det finns inga tvivel, alls. Det är bara något som måste göras, säger hon.

Angela är gravid i nionde veckan. Det var en chockartad upptäckt, som inte kunde ha kommit mer olägligt. Samtidigt som ett plus uppenbarade sig på hennes sticka, för drygt en månad sedan, jublade abortmotståndare:

Texas införde den strängaste abortlagen i USA på nära 50 år.

”Det är galet”

Angela blev rasande, och förtvivlad. Hon hade just passerat den nya gränsen – sex veckors graviditet – med ett par dagar.

– Jag tycker att det är kontrollerande, motbjudande, föråldrat, och löjligt, säger Angela och skakar på huvudet.

– Politiker ska inte ha rätt att säga till om vad kvinnor kan göra med sina kroppar. Men tyvärr verkar det finnas minimal separation av kyrka och stat i Texas.

Mitt i paniken såg hon en utväg: Att fly till grannstaten.

Hennes röst bryts, och hon harklar sig.

– Det är galet. Alla dessa abortlagar påverkar verkligen oss kvinnor, de fattar nog inte vad de gör. Jag blir så upprörd över att män kan göra kvinnor gravida, väldigt enkelt, men de tvingas inte gå igenom allt detta.

Tre dagar har gått sedan hon och pojkvännen Jacob lämnade småorten utanför Dallas, och satte kurs mot Louisiana. Efter drygt ett par timmars körning korsade de Texasgränsen och svängde in på hotellet kring midnatt.

Nästa dag väntade första mötet på abortkliniken. Ett av två.

Fullbokade kliniker

För även Louisiana har några av landets mest omfattande abortrestiktionerna, och kräver en första konsultation, om alternativen till abort – trots att de flesta patienter redan bestämt sig. Då måste läkaren visa ett ultraljud. De måste även sätta på ”hjärtljuden”, om inte kvinnan uttryckligen säger nej.

Angela fnyser.

– Det såg inte ens ut som ett barn. Så det var helt lugnt, inte det minsta känslosamt.

Sedan kräver Louisiana att patienten väntar i minst 24 timmar innan aborten genomförs. Därför har resan dragit ut på tiden. Totalt kommer hon vara hemifrån i fyra dagar, samtidigt har hon och Jacob satt allt på paus där hemma; jobb och de har sett till att barnen bor hos deras ex-partners. Angela har redan väntat på den här stunden mer än hon önskat. Vilket lett till att hon nu måste göra en kirurgisk operation, istället för en medicinsk abort, med piller. Vilket känns jobbigare.

– Klinikerna var helt fullbokade, överallt! Det har gjort mig så stressad de senaste veckorna, säger hon.

Tar vilken tid som helst

Klinikchefen Kathaleen Pittman, 64, bläddrar bland patientmapparna i receptionen.

Över hälften av dagens besökare kommer från Texas, konstaterar hon. Så har det sett ut ända sedan den nya lagen infördes.

Dagarna innan lagen blev verklighet försökte Pittman hålla hoppet uppe, men när hon insåg att domstolen inte stoppade den i elfte timmen, bröt hon samman.

– Allt jag kunde tänka var: ”holy hell – nu händer det”.

Nästa morgon började telefonen på Louisianakliniken ringa, konstant. Och har knappt slutat sedan dess. Samtalen kommer ända från McAllen, vid mexikanska gränsen – nio timmar bort med bil.

En del ringer medan de fortfarande står utanför abortkliniken i Texas, minuter efter att de fått reda på att graviditeten är för långt gången.

Panikslagna, desperata.

– Då brukar jag bara säga ”andas, slappna av, vi ska planera detta tillsammans”, säger Kathaleen.

– Patienterna vädjar. De säger att de tar vilken tid som helst, så fort som möjligt, fortsätter hon.

På grund av det stora inflödet från delstaten i väst kan ingen komma på studs. Hope Medical är fullbokade i minst tre till fem veckor framåt, vilket aldrig skett förr.

Texasborna strömmar inte bara till Louisiana – även på kliniker i andra grannstater, som New Mexico, Oklahoma, Colorado – märks ett påtaglig flöde av kvinnor som måste fly över gränsen för att göra abort. Kathaleen insåg att det skulle bli kaotiskt.

– Vi gör vårt bästa för att hantera ökningen. Men det är bara så orättvist, särskilt för de mest utsatta kvinnorna – som inte har pengar, transport, och kan inte lämna jobb eller barn hemma.

Den en månad gamla lagen har mött brutal kritik från abortförespråkare, eftersom sexveckorsgränsen i princip innebär ett totalförbud av aborter i Texas.

Vågar bryta mot lagen

De flesta kvinnor vet inte ens att de är gravida i ett så tidigt skede, och 85-90 procent av alla aborter görs senare.

Sexveckorslagar är dock inte nya i USA. Men i andra delstater har liknande lagar blockerats i domstol åtskilliga gånger.

Texas fann ett kryphål: I stället för att låta staten se till att lagen efterföljs, har man infört ett slags angiverisystem där privatpersoner – vem som helst i USA – kan stämma de som bistår med aborter i Texas; abortläkare, men även föraren som skjutsar gravida till kliniken. Vinner anmälaren stämningen kan de få 10 000 dollar.

Den unika designen gjorde att den konservativa majoriteten på Högsta domstolen lät lagen träda i kraft. Men president Biden har sagt att han kommer göra allt för att utmana Texas-lagen. USA:s justitiedepartement har stämt delstaten, och abortorganisationer fortsätter slåss mot lagen i domstolar.

Kathaleen Pittman är glad över att en läkare i San Antonio, Texas, vågat bryta mot lagen genom att utföra en olaglig abort, och nu stäms av två personer. På så vis kan lagen prövas i praktiken. Samtidigt är hon skeptisk.

– Medan detta spelas ut i rätten kommer alla kliniker ha tvingats slå igen. Vi kan inte bara sitta här och vänta i ett år, eller mer, för att se vad som sker. Det är inte hållbart.

För henne är kampen personlig. Kathaleen ställde sig på barrikaderna efter att hennes vän blev gravid efter en våldtäkt på 70-talet. Trots att aborträtt gällde i hela USA vid det laget, var det mycket hysch-hysch, berättar hon.

Via nummerupplysningen fick hon en operatör att i princip viska fram uppgifterna, säger Kathaleen. Sedan for hon och väninnan i hemlighet till en abortklinik i Arkansas. Ryktet om att Kathaleen hade numret spred sig, och allt fler kvinnor bad om hennes assistans om att korsa gränsen.

Klinikens fönster är igenbommade och kameror övervakar tomten.

Fönstren spikades igen för många år sedan

I dag har hon chefat över en Louisianas tre resterande abortkliniker i 29 år.

– Inte på en miljon år trodde jag att vi skulle ha ett mycket värre utgångsläge nu än när jag startade, säger hon.

– Hade jag varit ung, och potentiellt behövt abort, hade jag varit vansinnig. Hur många gånger ska vi behöva slåss mot samma gamla skit?, säger Kathaleen.

Hon skyndar fram i de dunkla korridorerna för att vaka över till patienterna. Fönster finns ingenstans – de spikades igen för många år sedan, efter att en abortmotståndare attackerade byggnaden med hagelgevär. Vid ett annat tillfälle slog någon sönder entrén med slägga. Även gas har sprutats in i lokalen.

– Vi har också haft bombhot, men inte nyligen. Nu för tiden handlar det mest om att vi hotas på sociala medier och kallas babymördare.

Kathaleen sneglar på monitorn på väggen. Där har hon övervakningsbilder över parkeringen. I ena hörnet syns en skara som
ropar till alla som kliver in på kliniken: ”Ditt barn älskar dig – det finns alternativ!”.

En av stammisdemonstranterna är 59-åriga Angela som fipplar med ett långt radband i handen medan hon reciterar bibelord. Hon säger att målet är att kliniken stängs.

Både hon, och Theresa, 60, som står intill, anser att abort är synd.

– Vi hoppas att Texaslagen bara är början.

Klinikchefen är rädd att deras önskan besannas. Redan nu skissar fler delstater på copycatlagar. Sannolikt även i Louisiana.

– Om Texas upprätthåller lagen, lovar jag att vi är näst på tur, spår hon.

Ett plakat inne på kliniken.

”Hänger på en skör tråd”

I december riktas strålkastarljuset mot ett potentiellt abortförbud i gravidvecka 15 hos grannstaten Mississippi som ska upp i Högsta domstolen. Fallet hotar Roe vs Wade, domslutet som garanterade nationell aborträtt i USA 1973.

Louisiana har en särskild ”triggerlag” som innebär att om ”Roe” rivs upp, blir alla aborter omedelbart olagliga i staten. Förutom om den gravida personens liv är i fara.

– Så vi hänger på en skör tråd, säger Kathaleen och slår ut med armarna.

– Aldrig får vi ett break! En stat till öster, och en stat till väster kan snart bestämma avgöra vår framtid, suckar hon.

I vilorummet längre bort ligger tre kvinnor och småpratar.

– Var kommer du från?

Texas, Texas, Texas, blir svaren.

34-åriga Chelsea från Houston kom i går, kör tillbaka själv idag. Fem timmar tar det. Därför kan hon inte ta de läkemedel som hon egentligen behöver, eftersom hon inte får bli dåsig. Hon missade Texas nya abortgräns med två dagar.

– Jag växte upp i ett kristet hem och har varit emot aborter hela mitt liv. Nu har jag varit gift i tio år, och trodde aldrig att jag skulle sitta här, säger hon.

Efter en turbulent tid i familjen känner hon att det är omöjligt att skaffa ett till barn.

– Det känns sorgligt att plötsligt vara på andra sidan och inse vad många har kämpat med, under så lång tid. Jag avskyr att det var detta som krävdes för att jag skulle öppna mina ögon.

Hon och många fler patienter vill inte framträda med namn och bild. Aborter är stigmatiserade, även inom deras släkt, säger de.
Men Angela Whipple bryr sig inte, säger hon. Hon är alldeles för ilsken för att inte berätta om ”helvetet Texaskvinnor går igenom”.

Totalt kommer hennes fyra dagar långa resan kosta 1400 dollar, ungefär 12 200 kronor. Nära 900 dollar för aborten, resten spenderas på hotell, mat, bensin.

Angela Whipple, 30, hämtas av sin pojkvän Jacob, som väntat utanför kliniken.

”Jag är så glad att det är över”

Till slut hör Angela sitt namn ropas ut.

Hon lotsas in i ett rum, får en mugg vatten och smärtstillande i handen.

– Det värsta är oron innan. Och sanningen är, ja, det kan göra ont, men inte mycket, försäkrar läkaren Beverly.
Angela skaffade sitt första av två barn när hon var 17 år. Då var hon absolut inte redo, men hennes mamma tillät henne inte att göra abort.

Den här gången bestämmer hon själv.

Och det ska inte bli några fler småttingar – istället vill Angela satsa på en högre utbildning. Hon siktar på att bli sjuksköterska.
Strax före klockan två stapplar hon fram till operationsbritsen, fortfarande med lakanet som en draperad kjol.

Tio minuter senare är hon klar.

Hon lägger sig på en vilosäng. Blundar, drar upp filten över axlarna.

”Ont, trött och törstig”, jämrar hon.

– Men jag mår redan bättre. Jag är så glad att det är över.

Tjugo minuter senare är hon på benen igen, har klätt på sig och slänger lakanen i en tvättpåse.

– Jag tror jag hör hans truck här utanför, säger hon när och pressar upp dörren.

På parkeringen väntar Jacob, hennes pojkvän sedan fyra månader tillbaka, med motorn igång.

De kramas, skrattar. Är lättade.

I morgon bär det av hemåt till Texas.

Först sover de en natt till på andra sidan gränsen.

Angela checkar ut från kliniken.

Följ ämnen i artikeln