Maria och David gifte sig förra helgen – nu reser de till Ukraina för att strida

Emelie Svensson

NEW YORK. Förra helgen blev de man och hustru.

Men Maria, 44, och David, 42, från Chicago skippar bröllopsresan. I stället åker de till kriget i Ukraina, för att strida mot ryska styrkor i landets internationella brigad.

– Jag kan inte se mig själv i spegeln annars, säger tvåbarnsmamman Maria.

Bröllopsinbjudan var kortfattad:

”Muggar och snacks finns. Inga finkläder, klä er varmt. Ta gärna med gåvor som första hjälpen-lådor, skyddsvästar och hjälmar”. 

Förra lördagen hölls ceremonin i en trädgård i Illinois. Brudparet var omgivna av ett 20-tal vänner, några var med på Zoom. Ingen bukett eller klänning.

Precis som paret ville ha det.

Ett par dagar efter ceremonin visar Maria högen med presenter i vardagsrummet för Aftonbladet via videosamtal: lådor med bandage, frystorkad mat, filtar. Några saker kommer de behöva själva, resten skänker de till ukrainska trupper. 

– Inte så illa att samla ihop detta på en vecka?, säger Maria om nödutrustningen.

Hon är redo att åka. Tillbaka till landet hon växte upp i, men lämnade för över 20 år sedan.

Ett par timmar återstår innan hon boardar flyget till Europa.

Maken David måste vänta ytterligare en vecka på att hans pass ska bli färdigt, sedan ansluter han i Polen, och de tar sig gemensamt över gränsen, till krigszonen. 

Planen: Att strida för Ukrainas internationella brigad.

– Maria har varit säker hela tiden, så nu åker vi, säger David.

”Storgrät i går”

Paret vill inte framträda med efternamn, av rädsla för att Marias familj i Ukraina kan råka illa ut. 

David har blandade känslor kring resan, medan Maria är mer motiverad. Samtidigt känns det rätt överväldigande, säger hon.

– Jag ser fram emot att komma dit, men ingen vill göra detta egentligen. Jag storgrät i går, och tänkte: Varför händer detta mitt folk?, säger Maria.

– Klart jag inte vill utsätta mig själv för fara. Men jag kan inte stanna här längre. Jag måste göra något, fortsätter hon.

Ända sedan den fullskaliga invasionen av hennes forna hemland inleddes, har hon blivit som besatt av nyhetsrapporteringen och känslan av att hon måste hjälpa till. 

Vara nära familjen i Odessa. Slåss för gator hon gick på som tonåring. Hon minns fortfarande ”varenda tegelsten av Kiev”, säger hon.

Likadant kände hon när konflikten blossade upp 2014, under ryska annekteringen av Krim och striderna i Donbass.

Den gången var hennes barn, som hon har med sin ex-man, så små att hon inte kunde åka.

– Nu är de tillräckligt stora. Jag kan inte se mig själv i spegeln om jag inte försöker. Det handlar inte om att detta känns spännande – det känns snarare som min plikt.

Sagt hej då till barnen

Hon har sagt hej då till barnen Kira, 12, och Sasha, 10. På obestämd tid. 

Först var hennes son, den yngre av syskonen, arg för att mamma skulle lämna, medan dottern verkade stolt. 

– Självklart är de oroliga också, men de känner mig. De förstår varför jag gör detta, säger Maria.

– De är smarta. Jag har lärt dem att livet inte är perfekt. De växte upp i ett väldigt fint område. Jag har sagt till dem: ”Detta är inte på riktigt. Så här ser inte resten av världen ut”. De vet att livet inte är en rak linje.

För nio månader sedan träffades David och Maria via Tinder. Då hade de inte en aning om att de en dag skulle dra ut i strid tillsammans. 

helskärm

David, som till vardags är tatuerare, ursprungligen från Arizona, säger att han förstår Marias motivation att åka tillbaka. Han vill bara vara nära och stötta, skydda henne om han kan.

– Jag visste direkt att jag skulle gifta mig med henne, men trodde självklart aldrig att jag skulle åka till krig i Ukraina, säger han.

Maria oroar sig mest för att de ska vara i vägen, snarare än att vara behjälpliga. Men David har redan viss erfarenhet av armén och Maria har sjuksköterskeutbildning. Hon hoppas att deras lilla bidrag sammantaget kan hjälpa till att stoppa ryssarnas framryckning. 

– Om jag så bara stoppar ett par av de som invaderar – då kommer jag vara nöjd, säger hon.

– Folk i krigssituationer känner sig ensamma, isolerade och i chock. Jag tror därför att det betyder mycket för ukrainare om de ser att vi sluter upp även från andra länder.

Många volontärer på väg till Ukraina

Ukrainas militära styrkor, kontra supermakten Ryssland, har beskrivits som kampen mellan David och Goliat.

Sedan Putin gav order om att inleda invasionen har Europas näst största land visat upp ett stort motstånd.

Samtidigt menar president Volodymyr Zelenskyj att de behöver hjälp: Han har uppmanat internationella volontärer att stötta deras kamp. Och har fått stort gensvar.

Omkring 16 000 personer från olika hörn av världen är, likt Maria och David, på väg till Ukraina för att strida som utländska volontärer. 

Under måndagen twittrade försvaret en bild på de första volontärerna; kamouflageklädda, i en lergrop någonstans utanför Kiev – från USA, Sverige, Mexiko, Storbritannien, Litauen, Indien. 

Om någon vecka ser Maria framför sig hur även hon ligger i skogarna utanför Kiev eller Mariupol och försvarar städerna.

Makarna har satt jobbet på paus och hyr ut lägenheten i Chicago.

Maria är till och med beredd på att dö i striderna, om det behövs.

– Kanske är jag självisk. Men jag måste bli kvitt denna smärta och oro, att läsa nyheterna hela tiden. Det kommer kännas bättre att vara på plats, att försöka göra något konkret.

David håller med.

– Jag vill självklart att vi ska komma hem till USA tillsammans så småningom. Men först vill jag hjälpa till så gott jag kan.