Polisen använde våld mot Kerstin, 87: ”Försvarligt”
Publicerad 2024-09-29 22.15
Kerstin, 87, blev våldsamt behandlad av polisen under en sjuktransport.
Nu måste hon byta flera tänder.
– Det användes visst våld, men det var försvarligt, säger kammaråklagare Sebastian Noculak Nilsson.
Den 7 augusti transporterade två poliser 87-åriga Kerstin från Sankt Görans sjukhus i Stockholm till Nacka sjukhus. Kerstin har två demensdiagnoser och ville inte transporteras av poliserna. Då tog de till våld.
– Polisen kastade in mig i bilen. Halva jag låg på golvet, ansiktet trycktes mot bilbältesfästet. Det verkade som det var en stor person som låg ovanpå mig. Jag sa ”jag kan inte andas, släpp mig”. Då tryckte han hårdare i stället. Det var den mest obekväma bilfärd jag någonsin varit med om, säger Kerstin klart och tydligt i ett inspelat samtal med sonen Pär-Johan.
Pär-Johan konstaterar att nya människor som träffar Kerstin måste ta hänsyn till hennes demensdiagnoser. Något som två andra poliser gjorde samma dag, när de utan problem körde henne till Sankt Görans sjukhus.
Direkt efter våldsanvändningen syntes blåmärken och ett sår på läppen – men först efter 13 dagar trillade en tand i överkäken ut. Då frågade sonen mer i detalj vad som hänt under färden och fick reda på det.
Nu måste flera av de kraftigt skadade tänderna bytas ut. Enligt Pär-Johan är Kerstins tandläkare övertygad om att det var polisens våldsanvändning som låg bakom tandskadorna.
– Tandläkaren sade att ”det finns ingen annan orsak”, säger Pär-Johan.
Enhetschefen på Nacka sjukhus psykiatriavdelning – dit Kerstin transporterades – vittnade under förundersökningen om att Kerstin var aggressiv ”i samband med att hon överfördes” dit. En av poliserna i bilen konstaterar att ”det var inget fysiskt våld från henne mot oss”, men att de ”var tvungna att hålla i henne hela tiden för att ha kontroll på henne”.
Polisen: Agerandet rimligt – välavvägt våld
Men bara polisen som körde polisbilen har fått frågor om vad som hände under färden, inte kollegan som satt i baksätet med Kerstin. Polisen bakom ratten beskriver genom hela förhöret kollegans agerande som rimligt, och framställer våldet som välavvägt.
Polisen som körde säger att han ”hörde kvinnan ropa ett flertal tillfällen till kollegan att han skulle flytta på sig”. Han sade också att ”jag hörde att min kollega hela tiden sade till henne att han hade kontroll på hennes andning och att han såg till att hennes luftvägar var fria”.
Under utredningen av ärendet har inte heller Kerstin förhörts. Ändå är ärendet som inleddes om tjänstefel nu nerlagt, med hänvisning till att det inte gick ”att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott”.
Kammaråklagare Sebastian Noculak Nilsson säger:
– Det användes visst våld, det fanns ju skador, blåmärken. Men det var proportionerligt och försvarligt i den situationen.
Tänderna var också skadade?
– Det är väl lite svårt att säga att det kom just därifrån, men det gjordes ingen ytterligare utredning kring det.
Varför blev inte den misstänkte polisen förhörd, bara kollegan?
– Han delgavs inte misstanke om brott. Därför kunde han inte förhöras som misstänkt.
Pär-Johan är upprörd:
– Min mamma är 155 centimeter kort och väger endast 60 kilo. Ändå satte sig en polis ovanpå henne, så att hon inte fick luft och flera tänder skadades. Folk tror inte att det är sant när man berättar, säger han.
Två åklagare har tagit ställning i ärendet. Båda har lagt ner det.