SAABLA FÖRLUST- MASKIN

Peter Kadhammar

Biltillverkaren har inte gjort vinst sedan 1995

Vi vill ha våra fina bilar kvar.

Rädda jobben!

Varför kan inte staten gå in som ägare?

Hur mycket har de amerikanska ägarna pumpat ur våra svenska fabriker?

Allt det och mer därtill har vi sagt till varandra de senaste dagarna.

Men det finns en enkel fråga som jag inte hört någon debattör ställa.

När gick Saab med vinst senast?

Jag ringde till huvudkontoret i Trollhättan och ställde den frågan till Pia Ahlberg på pressavdelningen. Drygt fem timmar senare återkom direktör Eric Geers – han är Saabs talesman – med svaret:

Året var 1995 och Saab gjorde en vinst på – fem miljoner kronor.

Det är ungefär lika mycket som profiten för en centralt placerad korvkiosk i Stockholm.

Okej, det var en hårddragning, men att säga att en internationell biltillverkare gör fem miljoner i vinst är detsamma som att säga att bolaget står inför avgrunden.

Det är alltså tretton år sedan Saab gjorde vinst.

Hur stora har förlusterna varit sedan dess?

Saabs sammanlagda förluster sedan 1995 är 25,791 miljarder kronor, enligt Eric Geers.

Nu måste jag nämna att Geers tog upp en del redovisningstekniska finesser som, om jag förstod honom rätt, innebär att ovan nämnda tal inte gör Saab full rättvisa. Geers diskuterade dollarkursens utveckling över åren, samt det faktum att ägaren General Motors inte tillåter aktiebolaget Saab att tillgodogöra sig de pengar som försäljningskontoren utomlands drar in (eller förlorar, förmodar jag).

Skulle det göra någon skillnad?

Skulle inte tro det.

Jag minns när Saab Turbo lanserades och bilarna från Trollhättan för en kort tid var det hippaste man kunde tänka sig. Saab var framtiden!

Det var 1980 eller 1981.

Jag är 52 år och i stort sett hela mitt vuxna liv har Saab varit i kris. Då och då har företaget lanserat en ny modell och varje gång har den modellen framställts som vändningen, räddningen.

Det är fasaväckande att en stad, nej, en landsända, i decennier har tvingats leva med osäkerheten som det innebär att vara beroende av ett storföretag i gungning. Det är rörande är människorna i Västsverige varit så lojala med Saab: när modellen 9-3 premiärvisades på torget i Trollhättan sände Sveriges Radio direkt och stadens invånare samlades för att hurra – och hoppas.

Det är följdriktigt att Eric Geers i samma andetag som han nämnde tretton års förluster – 25,791 miljarder kronor! – började tala om nästa års bilar. Då – då! – kommer nya spännande modeller som säkert kommer att slå och då – då! – är räddningen här.

Ska vi hoppas det?

Ska människorna i Trollhättan hoppas det?

De anställda på Saab?

Den grymma sanningen kanske är att vi – samhället, kapitalister, fondsparare – för länge sedan borde ha satsat på något annat. Datorer? Teknik för solfångare? Raketmotorer? Anläggningar för att avsalta havsvatten?

Rimligen finns det mängder av affärsidéer som är mer hållbara än att tillverka bilar som kunderna uppenbarligen inte vill ha.