Skinnet smälte från hans kropp
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-04
Dränkt i 400-gradig kalk – ett under att Andreas, 24, lever
Två dagar före julafton begravdes Andreas Neuman, 24, i 400 grader het kalk.
Enligt all logik borde han vara död.
– Jag vill bara tillbaka till jobbet och en givande vardag igen, säger han i dag.
Den 22 december i fjol. Andreas och hans kollega ska rensa en filterficka i en av ugnarna på kalkverket i Rättvik.
När de plockade bort några plåtar som satt i vägen kom den heta kalken forsande som en lavin.
Inställd på att dö
Andreas begravdes. Bara huvudet stack upp.
– Jag kände hur kroppen grillades.
Den glödheta kalken var som kvicksand.
– Det var som att sitta fast i betong.
Han och kollegan, som klarade sig undan med brännskador på ena vaden, ropade på hjälp.
– Jag ställde in mig på att dö. Jag skrek att de skulle hälsa min flickvän och min släkt att jag älskade dem.
Till slut, med hjälp och en sista desperat kraftansträngning kom Andreas loss.
Började fräta
Arbetskläderna hade smält.
– Skorna såg ut som små puckar.
– Alla ben i vänsterfoten hade krossats.
Dessutom: kalken började fräta när den kom i kontakt med svetten på kroppen.
– Skinnet började liksom rinna.
– Jag trodde inte sån smärta existerade. Jag började nästan skratta av chocken.
Andreas låg nedsövd fyra veckor på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Amputerades
När han väcktes ur narkosen var vänsterbenet amputerat nedanför knäet.
Hälften av kroppen var täckta av tredje gradens brännskador. Lungorna var svårt skadade och läkarna frågade sambon Anna Norman om hon kunde donera en av sina njurar.
Efter fyra stora operationer och tre månader på Akademiska kom Andreas hem till Hofors igen. Nära 40 kilo lät-tare.
– Jag har gått upp 15 igen.
– Jag är stel som en gammal gubbe och har kvar ett sår som gör att jag inte kan börja träna med protes än.
– Men till sommaren ska jag vara igång igen.
– Och jag är välkommen tillbaka till jobbet.
– Jag gillar att ta i. Men det får väl bli lite lättare uppgifter till en början.