"Nästan alla vill lämna kriminalitet"

helskärm

Ett hårt och farligt liv, som för många tar slut redan före 30. Kanske inte konstigt om många gängkriminella vill hoppa av. Men det är ingen enkel match att börja om. Allt måste ändras och det kostar både tid, engagemang och en väldig massa pengar.

Att bryta upp är svårt. Den som vill lämna måste fångas upp i precis rätt ögonblick.

– Motivationsfönstret är öppet väldigt kort tid, säger Peter Svensson, verksamhetsansvarig för stiftelsen Fryshusets avhopparprogram Passus.

Han tror att nästan alla som är inblandade i de svåra gängkonflikterna ofta tänker på att lämna. Risken att dödas, och att utsätta sin omgivning för risker, är påfrestande. Många tar droger bara för att slippa ångesten.

– Många som behandlas hos oss är runt 30 år. Men de flesta i gängen är utmattade och helt slut redan vid 24, säger han till TT.

En hotbild

Att lämna det kriminella livet i gängen kräver en närmast svindlade förändring – allt måste förändras, berättar Peter Svensson. Banden måste kapas helt till de gamla tankarna, beteendemönstren, referensramarna och det sociala sammanhanget.

– Hoten ökar då de lämnar, för då har de inte skydd av det gamla gänget. Men de gamla fienderna glömmer inte. Då kan de inte bo kvar.

En ny levnadshistoria måste skapas och pluggas in. Helst ska den hålla sig så nära sanningen som möjligt – den som måste ljuga gör klokt i att inte ta ut svängarna för mycket, förklarar han.

– Även sättet att prata, klä sig och till och med gå kan behöva förändras. Kläder kan signalera "kriminell" direkt. Tatueringar kan också behöva tatueras över. Att ta bort dem tar för lång tid, säger Peter Svensson.

Krävs mycket personal

Programmet är omfattande. De som hoppar av får först en tillfällig bostad på en ny ort, och en intensiv behandling under de första månaderna.

– Det kostar 3 150 kronor per dygn under det första året, men under det sista halvåret bara hälften.

Även om det kostar mycket pengar vill han understryka att samhällsvinsten är stor. En enda gängkriminell kan orsaka enorma kostnader, dessutom blir den som lyckas lägga av en samhällsmedborgare som betalar skatt och betar av sina skulder.

Att Passus kostar så mycket beror på att avhopparen behöver mycket stöd, förklarar Peter Svensson.

– Vi har personal som lägger mellan 12 och 16 timmar per dag på varje person de första månaderna. Även under kvällarna och helgerna. Det är då ångesten och tristessen kommer.

Efter en tid får deltagaren en egen lägenhet. Deltagarna tränas att söka jobb, eller börjar en utbildning.

Det är socialtjänsten där personen bor som måste betala, men många kommuner ryggar inför kostnaden. Ändå, att få en grovt kriminell att byta bana lönar sig redan första månaden, hävdar Peter Svensson.

Frågan är då hur det går för dem som genomgått Passus. Peter Svensson vill inte ge några exakta siffror på resultatet, men en ordentlig utvärdering pågår tillsammans med Brottsförebyggande rådet. Den ska vara klar nästa år.

Fler hjälper avhoppare

Fryshuset är inte ensamt om att jobba med avhoppare. Kriminellas revansch i samhället (Kris) hjälper kriminella som vill lämna, och det sociala företaget En annan sida av Sverige har också ett program. Geir Stakset är en av grundarna till En annan sida av Sverige.

– Det tar tid och kostar pengar. Om man tror att någon som är 23 år bara kan sluta så är man ute och cyklar.

Han berättar också att deras metod tar återfall med i beräkningen. Behandlingen avbryts inte bara på grund av ett enstaka återfall.

– Vi pausar, men kastar inte ut folk, säger han.

Ändå är resultatet gott, tycker han. Företaget har gett råd och stöd i olika former till ett par hundra personer sedan starten 2012. Drygt 30 av dem har blivit konkreta avhopp.

Hos En annan sida av Sverige kostar en avhoppare 36 000 kronor i månaden.

Även polisen kan i bland hjälpa dem som vill hoppa av. Men något riktigt avhoppsprogram är det inte fråga om, förklarar Lin Nordqvist, avhopparsamordnare hos polisen i Stockholm.

– Sektionen för brottsoffer och personsäkerhet har hand om avhopparna, men vi har ingen specifik budget för det.

Polisen tar hand om avhopparen den första tiden, fram tills socialtjänsten har tagit ett beslut om fortsatt behandling. Hotbilden analyseras och personen får hjälp med att skydda sin identitet.

Ofta flyttas personen från sin miljö och får skydd på annan plats, berättar Lin Nordqvist.