Dino såg massakern från sin balkong

Kenan Habul

ISTANBUL. När de första skotten avlossades trodde göteborgaren Dino Sevgen, 73, att det var fyrverkerier.

Sedan såg han polis- och ambulansbilarna åka i ilfart mot nattklubben Reina från sin balkong.

Och därifrån strömmade chockade festklädda människor, några utan skor, andra med bara armar ut i vinterkylan.

– En kille haltade och hans vita skjorta var blodig, säger han.

Dino Sevgen är född i Turkiet, men bor sedan flera år tillbaka i Göteborg. Varje år brukar han fira nyår i Istanbul där familjen äger en lägenhet. Den ligger högst upp i ett flervåningshus och från terassen syns den väldiga 15 juli-martyrernas bro över Bosporen. Nattklubben Reina ligger ett stenkast bort.

När Dino Sevgen vid 01-tiden natten till söndagen hörde smatter, det lät ”ta-ta-ta-ta-ta”, trodde han först att det var smällare. Konstigt, tänkte han. De traditionella nyårsfyrverkerierna i området hade ställts in efter alla terrordåd som skakat Istanbul och resten av Turkiet under 2016.

Han gick ut på terassen. Blåljusen började lysa upp mörkret. Ambulanserna strömmade till platsen.

– Jag satte på tv:n men det fanns fortfarande inga nyheter.

Han ringde direkt till dottern Josefine, 30, som en timme tidigare hade passerat nattklubben efter att ha ätit nyårsmiddag hos föräldrarna med sin fästman.

”Aldrig att de skickar 70-80 ambulanser för två döda”

I början talades det om en eller två döda.

– Aldrig att de skickar 70-80 ambulanser för två döda, tänkte jag, säger Dino Sevgen.

Han tillbringade natten fastklistrad vid nyheterna. Framåt småtimmarna förstod han vidden av katastrofen när dödssiffran steg till 39 personer.

– Det är fruktansvärt. Det går inte att föreställa sig vad människorna på klubben måste ha gått igenom, säger han.

Hans dotter Josefine Sevgen, 30, har bott i Istanbul till och från sedan hon var 19.

Under tiden hon läste på universitet till psykolog bodde hon i föräldrarnas lägenhet. Hon festade ofta på Reina under studieåren. Hon kände några av vakterna personligen.

Hörde svenska i kön till klubben

– Det är ett ställe för rika turkar. De är kända för sina nyårsmiddagar som måste bokas månader i förväg.

När hon gick förbi kön i går kväll hörde hon ett par prata svenska. 

– De pussades och jag tänkte ”hur vågar de gå ut efter allt som hänt i Istanbul i år”.

Hon hade inte en tanke på att försöka komma in. Det spöregnade och hela området kryllade av poliser som stannade bilarna och visiterade förbipasserande. En poliskvinna rotade igenom hennes väska och hon fick visa upp sin kattbur.

– Jag hade dålig magkänsla, säger hon.

Ett dygn senare står rader av tv-kameror mittemot Reina och journalister framför dem pratar på engelska, hebreiska, slovenska. Utanför entrén vid polisstaketen ligger högar av blommor. Affärerna och restaurangerna i närheten är öppna. Trafiken är tät och matförsäljarna trugar på oss sina varor.

– Ibland beundrar jag turkarna för att de är så starka och går vidare. Så mycket som har hänt under det här året, jag undrar om vi svenskar hade klarat av det, säger Josefine Sevgen.