Hamid Zafar om svenska skolan i ”Sommar i P1”
Hamid Zafar sommarpratar om vägen från Afghanistan och svenska skolans framtid
Uppdaterad 2019-07-15 | Publicerad 2019-07-08
Resan går från det fattiga Afghanistan till Sverige, möjligheternas land.
Men också till kunskap – och hur vi ska ta till vara på våra viktigaste naturresurser: Eleverna.
Hamid Zafar föddes i en liten by på landsbygden i Afghanistan. Precis intill rullade sovjetiska pansarvagnar på motorvägen i dallrande hetta. En julidag 1985 tog en uttråkad soldat upp sitt vapen och ställde in siktet på Hamids farfar som sökte svalka i skuggan av blommande mullbärsträd.
– Som när man skjuter konservburkar. Poff bara.
Kulan gick rakt igenom bröstet och hjärtat. Samma dag dödades tio andra byinvånare – ”användes som lerduvor”.
Då var Hamid tre år. Samma år flydde hans pappa till Sverige, ett par år senare kom familjen hit. De hamnade i Biskopsgården, genom lek med svenska barn lärde sig han och hans syskon svenska – ord för ord.
”De låga förväntningarnas rasism”
När Hamid började skolan var han en av få som kunde läsa och skriva. Från den stunden har skolan varit hans värld.
Men efter lärarhögskolan mötte han en förändrad värld. Mobiler och stök i klassrummen var regel. Han kallar avsaknaden av krav på eleverna ”de låga förväntningarnas rasism”.
Som rektor för Sjumilaskolan gjorde han upp en handlingsplan där stökiga elever kallades till rektor med sina föräldrar, räkningen för skadegörelse skickades hem. De som skötte sig belönades med diplom.
– Sverige är ett land med kanske världens lägsta trösklar. Ändå kan många inte ta sig över dem, säger han och menar att skolan är hans kall, passion och livsuppgift.
Det är trösterikt att höra när så mycket handlar om lärarbrist, kunskapsbrist och dålig ekonomi.
”Sommar i P1” sänds i P1 klockan 13.00 och finns på Sveriges radios hemsida.