”Jag visste inte om jag skulle se min familj igen”

Svenske frilansjournalisten Joakim Medin, 30, hölls fången av den syriska regimen i en vecka.

För Aftonbladet berättar han att han efter halva tiden flögs till Damaskus där han förhördes av säkerhetstjänsten.

– Jag visste inte om, eller när, jag skulle få se vänner och familj igen.

Joakim Medin var på reportageresa i Syrien när han tillsammans med en kurdisk journalist och tolk greps i staden Kamishly, nära den turkiska gränsen, den 15 februari.

Sedan dess har de kurdiska styrkorna jobbat för att få dem fria.

På lördagen lyckades de.

Genom en fångutväxling sent i går frigavs Joakim Medin och tolken.

Greps vid vägspärr

När Aftonbladet når svensken på söndagsmorgonen befinner han sig hos en bekant.

– Jag har först suttit halva tiden ungefär i Kamishly och inte vetat alls vad som ska hända. Det har inte funnits någon information om var jag ska ta vägen eller vilka som vill prata med mig eller vilka anklagelserna har varit mot mig annat än att jag varit på plats utan visum.

Efter tre dagar flögs Joakim Medin och tolken till Syriens huvudstad Damaskus.

– Där fängslades vi hos säkerhetstjänsten, i  ett hus utanför Damaskus och där har vi förhörts.

Blev du väl behandlad?

– Det beror lite på hur man ser det. Jag hade kunnat svara väldigt illa, och jag har sett många exempel på många som farit väldigt illa i det här första fängelset. Men jag behandlades ganska väl, De flesta var inte särskilt aggressiva utan behandlade mig korrekt. Men förhållandena var ju väldigt svåra.

Dåliga förhållanden

Joakim Medin satt inlåst i liten och mörk isoleringscell. Han försökt fokusera på att behålla lugnet.

– Det var antingen väldigt varmt eller jättekallt och helt nedsläckt. Jag har inte fått kontakta någon. Det har varit väldigt påfrestande att inte veta vilka som ens har känt till att jag har försvunnit, säger han.

– Det är precis som man föreställer sig, väldigt smutsigt och ohygieniskt, och jag har varit uppäten av löss.

Vad tänkte du på när du satt där?

– Det var många tankar som gick genom skallen. Jag visste inte om jag skulle vara kvar i en vecka, eller försvinna flera år. Om, eller när, jag skulle få se vänner och familj igen. Ifall de skulle tro på mina uppgifter om varför jag var här för att arbeta. Det sätter i gång mekanismer i huvudet som gör att det är lätt att spåra ur till slut.

När fick du klart för dig att du kanske kunde bli släppt?

– Två minuter innan det hände. Det var högst oklart in i det sista vad som alls höll på att ske.

”Då kunde jag andas ut”

Han fördes från fängelset till ett kontor där han fick träffa en högt uppsatt representant för den syriska säkerhetstjänsten,. Han fördes vidare och fick till sist träffa en kurd som tog honom till ännu ett kontor.

– Först då förstod jag att jag var på en plats där jag kunde andas ut.

Enligt Joakim Medin hade en högt uppsatt arméofficer gripits av kurdiska styrkor.

– För att ha i en byteshandel.

Han menar att de kurdiska styrkorna velat visa att de inte accepterar att den syriska regeringen gripit en journalist,  att det inte får hända igen.

”Visar att man inte kan låta sig tystas”

Vad ska du göra nu?

– Jag ska försöka avrunda lite arbete, jag är ju här för att arbeta så det tänker jag försöka bli klar med. Jag ska ta lite fler bilder, och sedan försöka ta mig hem.

Kommer du att försöka ta dig in i Syrien igen?

– Det är nog min avsikt. Jag har varit här flera gånger nu för att rapportera och tycker att det är väldigt viktigt att fortsätta göra det. Och det faktum att man kan bli arresterad på det här sättet och bortförd, och att de inte meddelar någon över huvud taget visar bara hur viktigt det är att inte låta sig tystas.

– När det är så få som redan åker hit så måste man fortsätta göra det, tycker jag.

– Det är helt klart en fruktansvärd risk och det är något jag måste kalkylera med. Allt bygger på att man ska ha ett säkerhetstänk.

Vad tänker du göra när du kommer hem?

– Jag ska försöka slappna av. Jag har jobbat hårt med det här området och Syrien i flera månader och det känns som att jag inte har haft någon semester på väldigt länge, så det kanske är dags att ta det snart.