Ett nytt kallt krig under uppsegling
Wolfgang Hansson om jakten i skärgården
Minnena från 80-talets u-båtsjakt är så starka att det räcker med ett nytt larm för att väcka dem till liv.
Särskilt när de kombineras med ett färskt ryskt aggressivt beteende mot Sverige och omvärlden.
Så även om bevisen för vad det är som svensk militär jagar i Stockholms skärgård än så länge är höljda i dunkel så sätter inte det stopp för spekulationerna.
Det är bara en månad sedan som två ryska stridsflygplan kränkte svenskt luftrum söder om Öland. Dessutom har ett antal andra incidenter där Ryssland uppträtt klart aggressivt inträffar i internationellt luftrum.
Därför ligger det nära till hands att misstänka att det även är Ryssland som ligger bakom eventuella kränkningar av svenskt territorialvatten.
Precis som man gjort i luften kan den ryska militären vilja testa Sveriges försvarsberedskap under vattenlinjen. Det kan också vara ett sätt att visa att man är tillbaka som militär stormakt och att man inte väjer för konfrontation. Man vill helt enkelt skrämma Sverige. Ett indirekt ”råd” att vi gör bäst i att inte bli medlemmar i Nato.
Eftersom försvarsmakten är så extremt förtegen med vad det är för bevis man har för utländsk undervattensverksamhet går det inte att bedöma kvaliteten på bevisning. Om det inte finns bilder eller film på periskop eller liknande kan det vara ett vittne som sett något och tolkat det på ett felaktigt sätt.
Givetvis finns också möjligheten att det handlar om en Nato u-båt. Vissa tecken tydde på att även amerikanska u-båtar kränkte svenskt vatten under 80-talet.
1981 inträffade en av de mest spektakulära kränkningar som Sverige eller något annat land råkat ut för. En rysk u-båt i Whiskyklassen med beteckningen U-137 gick på grund i Karlskrona skärgård. Stora delar av u-båten befann sig över vattenytan vilket fick världspressen att frossa i rubriker som ”Whisky on the rocks”.
Ryssarna försökte förklara bort incidenten med att kaptenen navigerat fel.
Under samma tidsperiod inträffade ett stor antal andra kränkningar i Stockholms skärgård. Vid flera tillfällen fällde försvaret sjunkbomber mot misstänkta u-båtar. Via hydrofonavlyssning slog experter fast att det handlade om sovjetiska farkoster. Men någon klockren identifiering gick aldrig att göra.
Sverige protesterade ändå kraftfullt och de rysk-svenska relationerna hamnade i frysboxen.
Kränkningarna satte sig också djupt i den svenska folksjälen. Många människor blev rädda och undrade över de sovjetiska motiven.
Detta och det faktum att Ryssland åter uppträder mycket mer likt Sovjettiden ligger förmodligen bakom att försvaret reagerat så hårt och snabbt på de nya uppgifterna. Det är uppenbart att man tar dem på största allvar.
Men det är ändå värt att påpeka att även på 80-talet förekom ett antal observationer av u-båtar som i efterhand visade sig vara minkar och annat.
Sedan Berlinmuren fall 1989 och Sovjetunionens upplösning så har inga kända kränkningar inträffat. Sverige har under tiden rustat ner sitt kustförsvar i linje med övriga neddragningar inom försvaret.
Det är uppenbart att vi i dag lever i en nygammal verklighet där ett nytt kallt krig är under uppsegling mellan Ryssland och västvärlden. Ryssland rustar upp kraftigt på alla områden.
Den färske Nato-chefen Jens Stoltenberg var i sina kommentarer noga med att peka på Natos löfte att ett angrepp på ett land är ett angrepp på alla.
En illa dold varning till Ryssland om var gränsen går.