Forskarna: Planen är att få Nobelpris

Peter Kadhammar

Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson i Kina

PEKING. Professor Ding Hong, 41, slutade ett toppjobb i USA och flyttade tillbaka till Kina. Vi träffas i hans rum på kinesiska vetenskapsakademien. Professor Ding är den klassiske, energiske forskaren som pratar och pratar, ofta framåtlutad, som om han är på språng.

När jag ser på honom tänker jag på Förbifart Stockholm, en snutt motorväg i nord-sydlig riktning som har diskuterats sedan 1960-talet och som ännu inte blivit byggd. Jag förklarar mer senare.

Låt mig först berätta att professor Ding är en del av en ny kinesisk plan som kallas Tusen Talanger och som inom några år ska ge Kina drösvis med Nobelpris.

Européer och amerikaner har vant sig vid att betrakta Kina som världens verkstadsgolv. Låga löner och flitiga arbetare.

–?Nu kan vi inte längre konkurrera med lönerna i Vietnam och Indien, säger Ding Hong. Så vi måste lyfta vårt land till en högre nivå.

Kinas regering har bestämt att nationen ska ta ett nytt språng, från en nation som tillverkar saker på beställning till ett vetenskapsland. Vetenskapsakademien i Peking ska locka till sig tusen skarpa forskare i utlandet och övertala dem att flytta till Kina.

Ding Hong hade bott i USA sedan 1990 och blivit amerikansk medborgare. Han var professor i fysik på Boston College när han fick budet att flytta hem igen.

Vid en första anblick kan det inte ha varit lockande. Som student var Ding Hong med och demonstrerade för demokrati sommaren 1989. Han såg det vettlösa våldet när regimen slog ner protesterna.

Ding Hong hade en stor villa i Boston. Han var visserligen gift med en kinesiska från hemprovinsen Hunan men deras dotter pratade bara amerikanska.

Varför skulle han flytta till Peking?

Det handlade inte om lönen. Vetenskapsakademien erbjöd ungefär samma som han redan hade. Boston College kom med ett motbud så Ding hade kunnat stanna och tjäna ännu mer dollar.

–?Min dröm är att åstadkomma bra och viktig forskning. Då är det här rätt ställe.

Forskningsanslagen är tre gånger större än i Boston.

– Kina har mycket pengar men inte så många forskare på toppnivå.

Hittills har cirka 80 kinesiska vetenskapsmän återvänt till hemlandet.

–?Planen går ut på att få Nobelpris, ­säger Ding Hong. Får man några Nobelpris blir man erkänd som viktig i vetenskapliga sammanhang.

Ding Hong forskar i den grundläggande fysiken i supraledare. Om han är tillräckligt skicklig och har tillräckligt mycket tur kanske rönen resulterar i nya material som till exempel kan leda ström utan energiförluster.

Får du ett Nobelpris?

–?Nej, nej, säger Ding Hong.

Han är alldeles allvarlig. Efter en stund säger han:

–?Vem vet? Men du kan inte bara ha som mål att få Nobelpriset när du forskar... Fast jag vet en del pristagare som var helt ­besatta. Det var tortyr för dem varje år ­Nobelkommittén skulle meddela vilka pristagarna var.

Ding Hong förlorar sig i en anekdot om en rysk forskarkollega som regelbundet fördömde det undermåliga Nobel­priset. Tills han själv fick det. Medan Ding pratar tänker jag att den kinesiska målmedvetenheten och effektiviteten är så imponerande att den är skrämmande:

På 1960-talet började debatten om Förbi­fart Stockholm, en vägsträcka på två mil från Kungens Kurva i söder till Häggvik vid E4 i norr. Det har ännu inte blivit något. Det finns så mycket att diskutera och utreda. Så fungerar det i en demokrati, på gott och ont.

1988 byggde Kina sin första motorväg, också den två mil, från Shanghai till förorten Jia Ding.

Sedan dess har Kina byggt ytterligare 6?028 mil motorväg.

Jo, Ding Hong förstår precis vad jag menar när jag nämner effektiviteten.

–?I Indien tar det lång tid att fatta beslut, säger han. De måste ta så många hänsyn.

Så vad tycker den framstående forskaren om att flytta från en demokrati till en diktatur?

– Kina har förändrats. Det är inte som Nordkorea. Diktaturen är inte så ... tung. Jag sysslar med naturvetenskap och där finns inga gränser, ingen ideologi.

Jag noterar att Ding säger ”de” när han pratar om regeringen eller myndigheterna.

Har någon haft synpunkter på att han demonstrerade för demokrati för 20 år ­sedan?

–?Äsch, ingen frågar om det. De föredrar att man inte diskuterar saken. De vill glömma.