”De skickar min bror i döden, Löfven”

HUDIKSVALL. 16-årige Eid Mohammed blev bokstavligen talat vuxen över en natt.

Med bara en röntgenundersökning som grund skrev Migrationsverket upp hans ålder med tre år – och bestämde att han ska utvisas till Afghanistan.

Ett land där han inte varit sedan han var fyra år och där han inte känner en enda människa.

– Det är en cynisk hantering av barn, säger extrapappan Pär Mårtensson.

Eid kom till Hudiksvall som ensamkommande flyktingbarn 2014 efter en livsfarlig flykt. Bland annat satt han närmare 40 timmar ovanpå ett hjulhus under en lastbil mellan Grekland och Italien, utan mat och vatten.

– Jag hade inget annat val om jag ville överleva och få en framtid, säger han.

Eid är glad och hjälpsam men tiden i krig och förföljelse har satt sina spår i form av posttraumatisk stress.

– Han sover alltid med ljuset tänt och klarar inte att vara ensam, säger Pär.

”Pigg och framåt kille”

Ing-Mari Mårtensson lärde känna Eid när hon var hans lärare i svenska.

– Han var en pigg och framåt kille som ville lära sig nya saker och trivdes på sitt boende, säger hon.

En dag var han sen till skolan. När han dök upp i korridoren var han gråblek i ansiktet och chockad.

Han hade fått veta att han måste flytta till ett asylboende för vuxna tills han skulle utvisas.

– Migrationsverket hade gjort käk- och handledsröntgen och utifrån den bestämt att han var 18 år och därmed vuxen, säger Ing-Mari.

Efter beskedet hade Eid i ångest skurit sönder sina armar. Han upprepade att om han skickades tillbaka till Afghanistan ville han hellre dö.

– Jag sa att han kunde få bo hos oss om han ville och att jag kunde bli hans mamma, säger Ing-Mari.

”Lätt att tycka om”

Sedan dess har han varit en uppskattad medlem i familjen.

– Det är så lätt att tycka om Eid. Han flyttade inte bara in i vår lägenhet utan även i våra hjärtan, säger hon.

Hela familjen, Pär, Ing-Mari och dottern Emelie, vägrar acceptera att Eid ska skickas till Afghanistan där han inte känner någon.

– Eid är en ung pojke som behöver stöd och vägledning, säger Ing-Mari.

Eids familj tillhör den förföljda folkgruppen hazarer och flydde för länge sedan från hemlandet Afghanistan till Pakistan. När pappan återvände för att titta till deras hus försvann han. Resten av familjen lever i ett ghetto för papperslösa flyktingar i Pakistan.

– Jag ser Eid som min son och att skicka honom till Afghanistan vore ungefär som att skicka iväg Emelie till ett främmande land, säger Ing-Mari.

Id-handlingarna dömdes ut

I veckan postade hon en begäran om prövningsrätt till Migrationsdomstolen.

Beslutet att göra en åldersbestämning enbart med stöd av en röntgen följer inte Socialstyrelsens riktlinjer.

– Varför har man inte har gjort en riktig medicinsk bedömning med vedertagna metoder i stället för att stödja sig på en pseudovetenskap?, undrar Ing-Mari Mårtensson.

I den första överklagan dömde Migrationsdomstolen ut Eids afghanska id-handlingar och tog ingen hänsyn till utsagor från professionell skolpersonal.

I Afghanistan saknas folkbokföring och endast några få procent av de barn som föds registreras. Ändå kräver Migrationsverket att barnen själva ska bevisa sin verkliga ålder.

– De här barnen har inget stöd i den svenska grundlagen och det känns som att deras öde bestäms av dagsformen hos handläggaren, säger Pär Mårtensson.

Hoppas på rättvis bedömning

De hoppas på en rättvisare bedömning den här gången.

– Förhoppningsvis tycker Migrationsöverdomstolen att ärendet är intressant och ger oss chansen till en ny rättegång och en dom som kanske kan bli prejudicerande, säger Ing-Mari Mårtensson.

Eids storasyster Emelie, 27, är beredd att kämpa för sin lillebror som kommit att betyda så mycket.

I ett öppet brev till Stefan Löfven, skriver hon bland annat:

– Min lillebror kan många fler språk än vad jag kan och han försöker lära mig en del fast jag verkar inte ha någon fallenhet för persiska. Men en fras har jag lärt mig: fadott bischam, som betyder ”Jag gör allt för dig”. Det är det enda jag behöver kunna, avslutar hon brevet.