Vad är det västvärlden hela tiden gör fel?
USA har lagt ner miljarder på att träna Iraks och Afghanistans arméer. Resultatet är avskräckande uselt.
USA lägger ner stora belopp på att träna syriska rebeller. Resultat: Fiasko.
Någonting är fundamentalt fel med västvärldens strategi i regionen.
Beskedet att talibanerna intagit staden Kunduz bör inte ha överraskat någon. Precis som den irakiska armén föll ihop som ett korthus när Islamiska staten attackerade förra sommaren så verkar den afghanska armén ha lagt benen på ryggen istället för att slåss.
Något som inte heller kommer som en jätteöverraskning.
USA har spenderat enorma summor på att under mer än tio år bygga upp Iraks och Afghanistans svaga arméer. Resultatet är minst sagt avskräckande.
Inför Nato-truppernas uttåg ur Afghanistan vid årsskiftet försäkrade amerikanska befälhavare att nu var den afghanska armén väl förberedd att ensam ta över ansvaret för landets försvar. Alla med någon insikt i frågan insåg att det var en kraftigt förskönande beskrivning.
Den afghanska armén har i åratal plågats av höga deserteringstal. Närmare en tredjedel av arméns personal måste bytas ut varje år. Armén är också infiltrerad av talibaner som med jämna mellanrum genomför attentat inifrån armén.
Blå dunster
Nato-generalernas försäkringar ska mer ses som att de försöker två sina egna händer och ge en bild av att de överlämnar en nation i gott skick när de sticker. Ingenting kunde vara längre från sanningen.
Amerikanska militärer försökte slå samma blå dunster i ögonen på den amerikanska allmänheten när USA drog tillbaka sina styrkor från Irak 2011. Den irakiska armén beskrevs som stark och välfungerande.
Hur det förhöll sig i verkligheten såg vi när de irakiska befälen lämnade sina enheter i sticket redan inför IS hot om att anfalla. Resultatet blev att Islamiska statens krigare kunde rulla genom stora delar av norra Irak utan att på allvar behöva slåss.
På en punkt stämde de amerikanska försäkringarna. Den irakiska armén var välutrustad men dessa moderna vapen finns nu i IS händer.
Fiasko
I Syrien har vi sett en liknande utveckling. Pentagon har fått över tre miljarder kronor för att träna 5 000 syriska rebeller i grannländerna Jordanien och Turkiet. Men man har hittills bara tränat drygt hundra eftersom det varit svårt att hitta folk som klarat urvalsprocessen. De första 54 som skickades in i Syrien kom omedelbart under attack och tillfångatogs av al-Qaida gruppen al-Nusra.
Ställda inför dessa fiaskon borde USA men även de många EU-länder som bidragit med trupper till Afghanistan, fråga sig vad det är man gör fel.
I både Irak och Afghanistan invaderade USA för att kasta ut diktatoriska regimer från makten. Därefter tillsatte man en frontfigur som ledde landet mot demokratiska val. Detta i två länder där man har väldigt vaga föreställningar om vad demokrati är. Slutligen försökte man bygga upp ländernas arméer efter att först ha besegrat dem.
Efter mer än tio år kan man konstatera att misslyckandet med denna strategi är monumentalt.
Sämre skick
Irak är på väg att falla samman som statsbildning. Levnadsstandard, sjukvård och utbildningssystem är sämre i dag än under diktatorn Saddams tid.
Efter otaliga miljarder i bistånd vid sidan av alla militära satsningar är Afghanistan i sämre skick än när USA invaderade 2001 efter terrordåden i New York.
Majoriteten av utländska trupper drogs tillbaka vid årsskiftet. Kvar finns ungefär 10 000 man som ska arbeta med "utbildning och rådgivning" men vars jobb det i praktiken är att se till att den afghanska armén inte faller samman.
Frågan är hur länge regimen kan hålla talibanerna stången utan utländsk hjälp.
Från Pakistan i öster till Libyen i väster befinner sig stora delar av regionen i totalt upplösning. Mycket av kaoset startade med USA:s invasion av Irak 2003 men det finns många andra kockar som gjort att den här soppan blivit rena nitroglycerinet.
Medan USA och västvärlden fortsätter famla efter en strategi som fungerar fortsätter sönderfallet med oförminskad styrka.