Castros kupp mot Obama

Wolfgang Hansson

HAVANNA. Presskonferensen är precis slut när Raul Castro genomför sin kupp.

Han försöker lyfta upp Obamas arm i en revolutionär segergest. Obama inser vad som är på väg att hända, gör lite motstånd och låter handen hänga livlös som en fisk.

Det var en blandning av irritation, humor och mycket tjuv- och rackarspel när en amerikansk president för första gången höll en gemensam presskonferens med en Castro.

Platsen var en marmorklädd sal i pampiga presidentpalatset i Havanna. En lång röd matta låg utrullad på den breda trappan men vakterna var noga med att vi journalister inte skulle gå på den.

Så länge de båda presidenterna höll sina anföranden var det inga stora överraskningar.

Castro betonade att Kuba inte tänkte ge avkall på sitt självbestämmande för att förbättra relationerna med USA och menade att dessa kan bli fullt återställda först när USA:s ekonomiska blockad upphävs.

– Det finns stora skillnader mellan våra länder som aldrig kommer att ändras, sade Castro. Vi bör lära oss att leva ihop på ett civiliserat sätt och respektera varandras olikheter.

Fick fråga om politiska fångar

Obama lät förstå att det skulle gå snabbare att avskaffa den ekonomiska blockaden om Kuba gjorde framsteg när det gällde demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

– Inget land kan vara framgångsrikt på 2000-talet utan att medborgarna har tillgång till internet.

Intressantast blev de när de båda skulle svara på journalisternas frågor. Castro fick direkt en fråga om politiska fångar av en Vita hus-reporter.

Kubas president var uppenbart upprörd när han svarade.

– Vilka politiska fångar pratar du om? Tala om för mig vilka politiska fångar vi har så ska jag genast släppa dem. Ge mig namn. Ge mig en lista.

När även nästa fråga från en amerikansk journalist handlade om politiska fångar blev Castro riktigt sur.

– Det är inte rätt att ställa sådana frågor till mig. På Kuba har vi fri utbildning och läkarvård. Det är också mänskliga rättigheter.

Avbröt i förtid

Castro avbröt presskonferensen i förtid. Egentligen skulle de amerikanska journalister få två frågor och vi övriga två. Nu blev det bara en för oss innan Castro fick nog och pekade på klockan.

Det var uppenbart hur obekväm han var med situationen och hur ovan han var att få tuffa frågor från en fri press. Plus att det märktes tydligt att han är en gammal man. Han bad upprepade gånger att få frågorna upprepade för sig.

Frågan om vilken presidentkandidat han föredrog, Hillary Clinton eller Donald Trump ignorerade Kubas president.

Den kubanske presidenten hämnades genom att lyfta upp Obamas arm i en segergest som är tradition bland vänsterns revolutionärer. Obama höll god min men försökte snabbast möjligt ta ner armen för att inte ge Castro en extra stor pr-triumf inför hemmapubliken.

Ändå är det bestående intrycket att stämningen var god mellan de två. Detta var en bra början på den långa och svåra vägen mot helt normala relationer.