”Människor går förbi och skriker ’landsförrädare’”

Efter hatstormen – så ska MP vända trenden

På mindre än ett decennium har Miljöpartiet gått från att vara ett parti som nästan alla ville samarbeta med till politikens syndabock.

Av sina motståndare beskrivs de som verklighetsfrånvända nej-sägare. Själva ser de sig som ”the good guys”.

Men det är svårt för Miljöpartiet när verkligheten och idealen ska mötas. Svårast har miljöpartisterna det i Norrbotten.

Det är vår i Kiruna. Staden är nästintill mytomspunnen sedan det stora projektet att flytta stadskärnan inleddes för snart 20 år sedan. När gruvan äter sig allt närmare samhället görs marken obeboelig av sättningar och dagbrott. Staden Kiruna, där den legat i över 100 år, kommer att hamna i gropen.

Gropen symboliserar både sorgen över det som går förlorat när barndomshem, kyrkor och skolor försvinner eller flyttas och framtidsandan i att jobben finns kvar och samhällena fortsätter att utvecklas.

I Norrbotten möts det gamla och det nya. Gruvindustrin som varit en grundplåt i den svenska ekonomin i flera hundra år och den gröna omställningen som är framtiden.

Den gröna omställningen må har fört framtidstro till norra Sverige, men den har också burit med sig flera svårlösta intressekonflikter – inte minst om man är miljöpartist.

Per Bolund lutar sig över den uppbyggda modellen av Kiruna. Platsen där han befinner sig just nu, nya centrum, ligger utanför den här kartan.

– Kiruna är bilberoende och vi planerar för det när vi planerar om staden. Det går inte att ändra kulturen bara sådär, säger Nina Eliasson som är planchef på Kiruna kommun.

– Samtidigt måste vi bygga gång- och cykelvägar, poängterar hon och tittar på Bolund som nickar gillande.

Bolund är i Kiruna som en del av Pers Powertour. Språkröret reser runt i Sverige och träffar aktörer och intressenter i den gröna omställningen.

De kommande dagarna kommer många svåra frågor att diskuteras– hur ska den expanderande gruvnäringen som är viktig både för att hitta sällsynta jordartsmetaller och viktig för välfärden i Norrland vägas mot att värna skyddsvärd natur, hur ska det gå att bygga ut vindkraften på land och samtidigt värna samernas rennäring, hur ska skogsindustrin fungera?

I flera av dessa frågor har Miljöpartiet uppfattats som verklighetsfrånvända och utan kontakt med hur vanligt folk har det. Tonen mot partiet har varit och är hård, inte minst i de norra delarna av landet.

”Lögner och fördomar”

I Kiruna har det hårda debattklimatet till och med gjort det är svårt för MP att få människor att kandidera i de lokala valen. Partiet åkte ut ur kommunfullmäktige efter valet 2014 och har inte lyckats ta sig tillbaka in igen.

Per Bolund har sett hur inställningen till Miljöpartiet har förändrats.

– Det som är frustrerande för många miljöpartister är att det är rena lögner och fördomar som sprids. Det är kännetecknande för den nya extremhögern, att de skapar halmdockor som de för krig emot istället för att föra krig mot det vi verkligen säger, säger Bolund.

Där Miljöpartiet ser sig som en god kraft, ser andra annat. Miljöpartiet har blivit Sveriges mest hatade parti och deras företrädare landets mest utsatta politiker.

– Visst händer det att människor går förbi och skriker landsförrädare, berättar han.

På kvällen har partiet bjudit in till AW på ett av de nybyggda hotellen i Kiruna. Det är modernt och stilrent.

– Välkomna, vad kul att så många kunde komma, hälsar Henrik Ölvebo.

Ölvebo är kommunalråd i grannkommunen Gällivare, en av MP:s framgångskommuner.

Många i det här sammanhanget är ett tiotal personer och den mest högljudda av dem visar sig vara socialdemokrat. Han heter Mats Sidmalm och sitter i byggnadsnämnden i fullmäktige i Kiruna. Han är inte särskilt imponerad av Miljöpartiet, men det ska kanske tilläggas att han inte nöjd med sossarna heller.

– Det blir inte ett jävla vindkraftverk till, inte en jävla gruva till innan vi får nåt tillbaka. Att vi ska sugas ut!

Mats Sidmalm är arg.

– Ni pratar om jordartsmetaller, vi har inte ens kirurger.

– Politiker kommer hit och skakar hand och vi har inte ens en fungerande sjukvård. Vi har fått nog!

– Vi har utmaningar men det är också ett kärt besvär, svarar Per Bolund och ler.

Behöver tänka om

En annan åhörare är Johanna Lindberg. Hon är forskare vid Luleå Tekniska Universitet, LTU och forskar bland annat om digitaliserad service i glesbygden.

– Vi pratar bara om den gröna omställningen. Var är berättelsen i MP:s politik, att vi måste ändra hur vi lever? undrar hon.

Det är en relevant fråga. Miljöpartiet har i många år känt sig missförstådda och menat att deras kräftgång i opinionen berott på att de är dåliga på att kommunicera sin politik. Nu behöver de tänka om. Kanske finns en ledtråd i Per Bolunds svar på flera av frågorna under kvällen.

– Ingen ska behöva drabbas av den gröna omställningen. Alla måste känna att vi inte behöver försaka nåt. Alla ska få det bättre, säger Bolund.

– Vi måste hitta lösningar som blir bra för folk.

Det finns början på något nytt här, en retorik som handlar om att vanliga människor inte ska behöva få det sämre för att de ställer om. Miljöpartiet vill och behöver hitta en ny väg, en politik som människor förstår och kan sympatisera med. Men vad den politiken är har de inte kommit fram till än.

”Var ett enfrågeparti”

Kanske finns svaret i Gällivare, som är nästa stopp på Pers Powertour. Miljöpartisterna hade hoppats kunna ta tåget från Kiruna till Gällivare, men det går inte. Det är för få avgångar på den här sträckan och de få tåg som går passar inte in i tidsplanen. De får ta bilen.

I Gällivare kommun, där tidigare nämnda Henrik Ölvebo är kommunalråd har Miljöpartiet gått framåt de tre senaste valen. Den förändring som Miljöpartiet på riksplan hoppas göra, den som handlar om att gå hem hos ”vanligt” folk – den har Miljöpartiet i Gällivare redan gjort.

– Vi kom fram till att bilden av Miljöpartiet var att vi var ett enfrågeparti, vi var tillväxtfientliga, bilhatare, flummiga, att man måste vara fältbiolog för att vara med i partiet och att vi hatar gruvor. Vi var tvungna att komma bort från det där för att få väljarna att lyssna, säger Henrik Ölvebo.

Miljöpartiet i Gällivare gillar både gruvor och vindkraft och skyddsvärd natur.

I kommunen är den stora frågan just nu vindkraft och intressekonflikten ligger mellan att bygga ut energiproduktionen i kommunen och samernas rennäring.

Enligt Henrik Ölvebo är det i stort sett omöjligt att göra rätt när man som kommunpolitiker ska ta beslut om vindkraft som kommer påverka rennäringen.

– Man hamnar i avvägningarna mellan olika intressen. I samefrågan ligger det en sån historik, såna historiska övergrepp från staten som kommer fram när man står inför ett sånt beslut.

– Här skulle det behövas någon slags övergripande hjälp, men det har varit svalt intresse från staten oavsett regering.

”Inte realistiskt”

Han ser också dilemmat för det egna partiet.

– Det är en jävla moment 22. Vi har drivit på för hårdare utsläppsrätter, vi har drivit igenom en klimatlag, vi har skapat incitament för industrin att ställa om.

– Nu fasar LKAB ut all kol och olja. Då behövs all den här energin, men det kommer bli lokal miljöpåverkan.

– Jag tror att vi behöver ha en fundering kring kärnkraften eftersom vi vet att vindkraften har en så stor påverkan på olika intressen runt om i kommunerna.

Miljöpartiet nationellt är inte redo att ändra åsikt om kärnkraften, inte ens för att lösa sitt energipolitiska dilemma. För Henrik Ölvebo är det mer raka rör.

– Det är en bedrövlig nationell debatt där de står och bashar varandra om kärnkraft versus vindkraft, ingen pratar om de riktiga problemen.

– De riktiga problemen är avvägningarna kring de här intressekonflikterna. Var ska vi bygga den här kraften och när ska den byggas.

– Det är inte realistiskt som högersidan tror, att man bara kan bygga en reaktor så är den klar om två, tre år. Det är inte heller realistiskt att man bara ska smälla upp lite vindsnurror här och där, så är problemet löst. Det krävs breda politiska överenskommelser, säger Ölvebo.

Från Gällivare går resan mot Luleå, och nu passar det att ta tåget. Utanför susar vidderna förbi. Fjällen syns i bakgrunden och markerna är blöta. Smältvattnet forsar fram längs järnvägsspåret och under resan passerar tåget polcirkeln.

– Jag hör påståenden som jag bara skrattar åt, för att det är så verklighetsfrånvänt, säger Per Bolund.

Det konstigaste han har hört är påståendet att han vill använda elektriska ålar för att producera el.

Trycket har varit hårt mot Miljöpartiet de senaste åren. Per Bolund har själv varit utsatt för flera allvarliga hot. Bara det senaste året har två män dömts för att ha dödshotat honom.

Miljöpartister mest utsatta

Demoskops årliga undersökning Politikerpanelen, som går ut till alla politiker i kommun- och regionfullmäktige och som fler än 4 000 politiker har svarat på visar att miljöpartisterna är de som är mest utsatta för hat och hot. Nästan var tredje miljöpartistisk lokalpolitiker har under det senaste året varit utsatt för hat och hot, både på sociala medier och i det offentliga rummet.

Att Miljöpartiet varit utsatta för hårt politiskt tryck har berott på flera saker. Dels har det berott på taktik. Högerpartierna kampanjade stenhårt mot MP för att få dem att åka ut ur riksdagen i valet 2022. Med MP utanför riksdagen hade Socialdemokraternas möjlighet att bilda regering minskat dramatiskt.

Dels har det berott på partiet självt. Miljöpartiet verkar gå i otakt med sin samtid. I sin valanalys efter valet 2018 konstaterade partiet torrt att väljarna inte tyckte att de förstod sig på vanligt folk. Inte ens de egna väljarna tyckte att partiet förstod.

Efter valet 2018 fick världen dessutom se en helt ny rörelse. Greta Thunberg och hennes organisation Fridays for Future kanaliserade en hel generations frustration över klimatförändringarna och klimatpolitiken.

Aldrig hade intresset för klimatfrågan varit större, men för Miljöpartiet minskade stödet hos de unga väljarna i valet 2022. I skolvalet var de näst minsta parti.

– Jag tycker att vi behöver idka självkritik. Vi har inte lyckats visa att vi är ett parti som vill öppna möjligheter och skapa bättre möjligheter för människor, säger Per Bolund.

– Det är lätt att se att de krafter som kämpar emot oss och kämpar emot miljöpolitiken är samma krafter som kämpar emot jämställdhet, som kämpar emot jämlikhet och lika behandling, som angriper Hbtqi-personer eller transpersoner och angriper personer från ett annat land eller som har en annan hudfärg.

– Det har väldigt tydligt sin bakgrund i högerextrema miljöer men det jag är orolig för är att det nu spritt sin in i en bred konservativ ådra.

I höst har Miljöpartiet kongress och möjligheten att byta ut språkrören finns. Än har inga sådan röster hörts men det ligger i farans riktning när man är partiledare för ett litet parti som det inte går bra för. Men Per Bolund verkar pigg på att sitta kvar.

– Det kommer jag att ta med valberedningen, men jag känner en enorm styrka i partiet och ett engagemang. Det är något jag känner glädje i, avslutar han.