Forskare: Har snålat på äldreomsorgen länge

helskärm

Under pandemin var det stort fokus på äldreomsorgen. Men i valrörelsen har frågan hamnat i skuggan av elpriser och insatser mot kriminaliteten – något som förvånar experter.

– Det är ganska obegripligt, säger Susanne Iwarsson, professor vid Lunds universitet.

Smittspridningen av coronaviruset blottlade brister inom den svenska äldreomsorgen. Både regering och myndigheter fick svidande kritik från Coronakommissionen som i sin rapport bland annat skrev att ”äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad när pandemin slog till och att det bottnade i strukturella brister som varit kända långt före virusutbrottet”.

Frågan kring vård och omsorg av äldre hamnade högt upp på den politiska agendan under virusets framfart och i juni presenterades förslag på en äldreomsorgslag. Forskare är överraskade att frågan inte fått mer plats i valdebatten.

– Jag är förvånad att politikerna inte går ut tydligare och uttalar vad de vill med äldreomsorgen. Vi är i en situation där äldreomsorgen har uppenbara problem och vi har en snabbt ökande åldrande befolkning, säger Marta Szebehely, som är professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet.

”Mer verkstad”

Sjukvården har länge legat i topp över väljarnas viktigaste frågor. Nyligen släppte Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) en granskning av vården på särskilda boenden där man bland annat konstaterar att lägstanivån av vården på säbo är oacceptabelt låg.

Enligt Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet, är mycket av det som sagts i rapporter om äldreomsorgen de senaste åren känt sedan länge.

– Vi vet ju det här. Tänk om man i stället hade gjort tillräckligt radikala åtgärder för att förändra situationen? Det är alldeles för mycket snack och alldeles för lite verkstad. Det som framför allt krävs är muskler när det gäller verklig förändring, säger hon och menar att det hittills varit för mycket ”lappande och lagande”, med stora skillnader mellan landets kommuner.

Åldrande befolkning

Båda tror att det dels saknas kunskap inom politiken om dessa frågor, dels att bristen på synlighet i valrörelsen kan bero på att intresset hos makthavare är svalt. Som område kanske det känns mer tilltalande att prata om något annat, resonerar Marta Szebehely.

– Det är ett slags snedfokus. Man pratar om trygghet som att trygghet bara handlar om att inte bli skjuten eller utsättas för våld. Trygghet är väldigt mycket att veta att det finns en god äldreomsorg när jag behöver den.

Frågan kring vård och omsorg är även komplex – vilket också kan vara en anledning till att politikerna inte lyfter den i en valrörelse, menar man. Men andelen i befolkningen över 80 år ökar stadigt, vilket innebär att fler kommer att behöva ta del av äldreomsorgen framöver.

Det finns en bra grund för äldreomsorgen i Sverige, säger Marta Szebehely – men man har snålat länge.

– Man har stramat åt för mycket när det gäller platser på äldreboenden och hemtjänsten har inte kompenserats för det. Det är betydligt färre som får del av äldreomsorgen och det betyder att de som får insatser är mycket sjukare än man var tidigare, säger hon.

Vidga vyerna

Så vad behövs då? En ordentlig kraftsamling från samhället och mer än ”lite småpengar”.

– Det är en verksamhet som kostar en hel del, säger Marta Szebehely och fortsätter:

– Men det är inte så svårt egentligen. Vi vet vad som behövs för en bra äldreomsorg: tillräckligt med resurser till personalen, att personalen har utbildning och att organisationen är utformad så att man kan använda huvud och förnuft och kunna möta människor med varierande behov.

Enligt Susanne Iwarsson krävs det närmast ett paradigmskifte kring hur vi ser på åldrandet och den vård och omsorg som samhället ska erbjuda sina medborgare.

– Hela samhället måste ställa om för det faktum att vi på sikt närmar oss att 25 procent av befolkningen är över 65 år. Och där är politikerna inte i dag.

Hon menar även att vi behöver vidga vyerna kring hur vi ser på åldrandet.

– Jag tror att det har jättestor betydelse att vända på perspektivet och att tänka att det inte handlar om ”de äldre” eller ”våra äldre”. Det handlar om oss alla.