Europas andlige ledare har ett bisarrt manifest
Visste du att Europas högste andlige ledare blev vald på tio budord? Eller ja, tio prioriteringar som han själv kallar dem.
Jag pratar givetvis om EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och hans agenda för ”jobb, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring”.
I EU:s högkvarter i Bryssel står de skrivna på väggarna, men i Sverige känner få till dem. Trots att prioriteringarna är bland det viktigaste vi har, eftersom de genomsyrar allt EU gör. Trots att EU-kommissionen föreslår och genomför EU:s lagstiftning och politik.
Juncker är inte bara president, han är också övertygad om den kapitalistiska världsordningens överhet. Prioriteringen högst upp på listan är ”Ett nytt uppsving för jobb, tillväxt och investeringar”. Tillväxt som det yttersta målet. Jag roade mig med att söka på två ord från rubriken i Junckers manifest: rättvisa respektive tillväxt. Rättvisa förekommer fyra (4) gånger, tillväxt fyrtio (40) gånger.
I ljuset av den skenande klimat- och rättvisekrisen och vad forskarna säger är detta bisarrt. Den institution med kanske störst potential att påverka bygger hela sin verksamhet på idén att vi ska växa oss ur krisen. Prioritering 1: ett nytt uppsving för tillväxten. Precis som det politiska samtalet här hemma utgår från att konsumtionsekonomin, genom att växa ännu mer, ska lösa de ekologiska problemen. Lösningen ska alltså vara samma sak som orsakade problemen.
Det är utifrån denna premiss eventuella lösningar diskuteras.
Någon som inte menar att lösningen med stort L är mer tillväxt är Greta. Hon köper inte grundpremissen, kräver istället att alla ska tänka om – från början. Ändå är bilden på Juncker som kysser Gretas hand all over internet. Han kysser hennes hand med samma läppar som predikar de fanatiskt klingande budorden. Håller hennes hand i sin hand, den som alldeles nyss pekade i riktning mot civilisationens självförgörande. Men på bilden ser det ut som om de är i lag.
Hur är det möjligt?
Av samma anledning som det är möjligt att ge rättvisa och tillväxt samma utrymme i Europas viktigaste rubrik, men sedan nämna det ena fyra gånger och det andra fyrtio. Gestikulera att man är för rättvisa men i nästa steg vilja fortsätta som förr, men med ökad intensitet. En skymf mot de människor som redan drabbas värst av klimatförändringarna, som är sämst rustade att skydda sig, som inte tar del av den eviga tillväxten.
Att tro på evigt växande ekonomi som huvudingrediens i lösningen är att tro att de som tjänar mest på världsekonomin idag självmant och på en gång ska ge upp sina imperier. Ola Söderholm beskrev denna paradox bra när han sa att dessa människor snarare kommer att bekämpa den nödvändiga omställningen med allt de har, vilket också råkar vara allt i världen.
Politiska beslut har potentialen att föra oss närmre lösningar. Men då kan inte de nationsöverskridande, stora institutionerna bygga diskussionerna på prioriteringar som bortser från problemet – eller rentav är det. Juncker blev president som en följd av utkomsten i förra EU-valet trots att få regeringschefer ville ha honom. Ytterst på grund av det konservativa blockets framgång.
Inför detta val konstaterar Greta att även om politiken som krävs inte finns idag, så finns det sämre val.
26:e maj har vi chansen att förändra den institution som skulle kunna vara Europas viktigaste. Vi har chansen att visa att vi vill ha en president som skriver helt andra ord på väggarna i Bryssel. När det är gjort ser vi till att öka pressen på politikerna för en progressivare agenda.
Valkompassen - din vägledning till EU-valet