Agenten som blev president

Vladimir Putins väg mot makten

helskärm

Från suspekt KGB-man till landsfader.

På sju år har Vladimir Putin erövrat landet och gjort det till sitt.

När ryssarna går till parlamentsval i helgen är det inte för eller emot olika partier man röstar.

Det är för eller emot presidenten.

helskärm

Det var nyårsafton 1999. I soffan framför tv:n i Sankt Petersburgslägenheten satt Olga och följde presidentens årliga nyårstal. Boris Jeltsins sista.

– Jag avgår, sa Jeltsin plötsligt och stirrade tv-tittarna i ögonen.

– Jag avgår från presidentposten.

Chocken släppte och Olga jublade.

– Nu hoppar pappa högt av glädje!

Ut med den sjuklige, alkoholiserade som störtat ekonomin i fördärvet och in med den nye – Vladimir Putin.

– Putin, vem är det? sa Olga och hela Ryssland.

– En gammal KGB:are. Som president?

Enkel uppväxt

I valet i mars 2000 fick Putin 53 procent av rösterna. Fyra år senare vann han enkelt med 71 procent. Inför 2008 års val leder Vladimir Putin opinionsmätningarna klart och får 66 procent – trots att han enligt grundlagen inte kan väljas en tredje gång.

Vladimir Vladimirovitj Putins väg mot toppen är osannolik och började i en trång kollektivlägenhet i Leningrad med pappa, verkmästaren, kommunisten och mamma, diversearbetaren med stark gudstro.

Vladimir Putin var duktig och gjorde karriär. Efter juristexamen blev han anställd vid säkerhetstjänsten, KGB. När Berlinmuren föll arbetade han som agent i Östtyskland. Han återvände till det nya Ryssland och en politisk karriär hos Sankt Petersburgs borgmästare Anatolij Sobtjak.

Karriären vacklade. Den lojale agenten tvingades välja sida. Mot de gamla, för de nya och belönades till slut med toppjobbet som chef för sin forna arbetsgivare, säkerhetstjänsten som nu blivit FSB efter KGB.

I augusti 1999 utsåg Jeltsin honom till premiärminister och han lanserades som presidentkandidat inför valet året efter. Putin började jobbet redan på nyårsafton med att besöka styrkorna i Tjetjenien.

Sedan gick det snabbt.

Gisslandrama i Moskva

Det andra kriget i den sydryska republiken var Putins sak och förvandlades snart till en antiterroroperation som fick omvärldens godkännande efter 11-septemberattackerna i USA 2001.

Terrorn fortsatte att prägla såväl Putins första som andra period på presidentposten. Värst var gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva 2002 och katastrofen på skola nummer ett i Beslan två år senare. Putin kritiserades. Hade han agerat annorlunda kunde fler liv ha räddats. Men kritiken kom av sig, rann av. Med Putin blev ekonomin bättre, oljepriset sköt i höjden och lönerna steg. Vladimir Vladimirovitj söp inte, var vältränad och förhållandevis ung. Han satte hårt mot hårt mot i alla fall vissa av de giriga oligarkerna och hans självsäkra attityd i sällskap av andra världsledare stärkte stoltheten för det egna landet.

I väst, bland ryska oppositionspolitiker och människorättsaktivister var kritiken mot Putins Ryssland hård. Tystade medier, kontroll över lokala makthavare, strängare vallagar och ouppklarade mord på regimkritiker.

Det bet inte i Ryssland.

Förtroende för Putin

I november svarade 80 procent av de tillfrågade att de helt och hållet eller nästan helt och hållet kände förtroende för Vladimir Putin, enligt opinionsinstitutet Levada-center.

På söndag är det parlamentsval, men det är inte partierna som spelar huvudrollen. Det är president Putin. Som förstanamn på partiet Enade Rysslands lista väntas han leda sina anhängare till storseger med en klar majoritet i underhuset duman.

På frågan varför man känner förtroende för Putin svarade 31 procent att han löser landets problem på ett framgångsrikt och tillförlitligt sätt. Majoriteten, 35 procent, svarade att de inte ser något alternativ till Putin.

Vad som händer efter presidentvalet nästa år vet ingen, kanske inte ens Vladimir Vladimirovitj. Men han kan se fram emot valet med en trygg förvissning. Att ha gjort sig oumbärlig.

Val i Ryssland vart fjärde år

Den 2 december hålls parlamentsval i Ryssland, den 2 mars nästa år väljs en ny president. Valen hålls vart fjärde år.

Det ryska parlamentet består av två kamrar: Federationsrådet och underhuset Duman. Det är Dumans 450 ledamöter som i första hand stiftar lagar. Till och med valet 2003 utsågs hälften av ledamöterna genom personval i enmansvalkretsar och den andra hälften genom partival med en gräns för småpartier på fem procent.

2005 ändrades systemet så att alla platser utses genom partival och gränsen för att komma in i Duman höjdes till sju procent.

Nästa Dumaval hålls den 2 december.

Elva partier deltar i valet men bara fyra av dem tros ha möjlighet att ta sig över 7-procentsspärren. I den sista opinionsmätningen inför valet fick Putins stödparti Enade Ryssland 55,6 procent, Kommunistpartiet 5,8 procent, Rättvisa Ryssland, 4,9 procent och Liberaldemokraterna 4,8 procent.

På senare år har flera nya kritiserade vallagar tillkommit som oppositionen menar minskar deras chanser i kommande val. Det gäller bland annat den nya 7-procentsspärren samt att enmandatsvalkretsarna har avskaffats. Tidigare har enstaka kandidater kunnat bilda fraktioner när de väl kommit in i Duman, nu försvinner den möjligheten. Kritik har också riktats mot att det inte längre är möjligt att rösta ”mot alla”.

Presidenten väljs på fyra år i allmänna val och kan bara sitta två perioder. Nästa presidentval hålls den 2 mars 2008.

Presidenten anger riktlinjerna för landets politik och undertecknar alla lagar som parlamentet stiftar. Presidenten kan även utfärda dekret, ett slags tillfälliga lagar. Ryssland har haft två presidenter: Boris Jeltsin och Vladimir Putin.

Det här är Vladimir Vladimirovitj Putin

Född i Leningrad 7 oktober 1952.

Gift med Ljudmila. Tillsammans har de döttrarna Maria, född 1985 och Katja, född 1986.

Växte upp i en liten kollektivlägenhet tillsammans med mamma Maria Putina och pappa Vladimir Putin. Hans farfar, Spiridon Putin, arbetade som kock åt bland andra Lenin och Stalin. Putin hade två äldre bröder som båda dog unga.

1975 tog han juristexamen vid Leningrads universitet och rekryterades därefter till säkerhetstjänsten KGB.

1984 fick han titeln major och var under flera år stationerad i Dresden, Östtyskland.

Tillbaka i Sankt Petersburg på 1990-talet inledde han sin politiska karriär tillsammans med stadens borgmästare Anatolij Sobtjak. 1995 blev han ledare för partiet Vårt hem - Rysslands lokalorganisation i Sankt Petersburg.

Efter att Sobtjak förlorat borgmästarposten började Putins klättring mot toppen. 1998 blev han chef för säkerhetstjänsten FSB och 1999 utsågs han av Boris Jeltsin till premiärminister. Våren 2000 valdes han med stor majoritet till Rysslands president.