Chris, 20, blev sista offret – sköts samma år Berlinmuren föll

Trodde att Sveriges statsminister skulle rädda honom

Wolfgang Hansson

• För 30 år sedan föll oväntat den ökända muren i Berlin som skiljde öst från väst.
• Aftonbladets Wolfgang Hansson var där då, den 9 november 1989.
• Nu har han än en gång rest tillbaka.

BERLIN. Chris Gueffroy och hans kompis Christian hade hört att ordern om att skjuta för att döda dragits tillbaka.

När de försökte ta sig över Berlinmuren upptäckte de att informationen inte stämde.

Chris var den siste som blev skjuten innan muren öppnades senare samma år.

Jag står på samma ställe som Chris Gueffroy gjorde för lite drygt 30 år sedan. Det var sent på kvällen natten mellan den 5 och 6 februari 1989.

Chris hade bestämt sig för att han inte längre stod ut med att leva i den dåvarande diktaturen Östtyskland. Rumskamraten Christian delade hans längtan efter frihet.

Av kompisar hade de hört att gränsvakternas order att skjuta för att döda om någon försökte ta sig över till västsidan hade dragits tillbaka. Dessutom hade de fått veta att Sveriges statsminister var på officiellt besök i DDR.

De drog slutsatsen att gränsvakterna aldrig skulle våga skjuta samma dag som det pågick ett officiellt statsbesök i Berlin. Tyvärr för deras del var båda uppgifterna felaktiga.

Skjut för att döda-ordern gällde fortfarande. Och Sveriges statsminister hade avslutat sitt besök samma dag.

Gav sig av sent på kvällen

De två unga männen begav sig från lägenheten de delade sent på kvällen och promenerade de två kilometrarna till Britz-kanalen som utgjorde gränsen mellan Öst- och Västberlin. Här, mellan de två koloniområdena Harmoni och Sorgefri, ansåg de vara det bästa stället att ta sig över till väst.

Chris Gueffroy var i sin ungdom en mönsterelev som visade så stor talang för gymnastik att han antogs på en särskild idrottsskola. Hans mål var att bli elitgymnast. Men samtidigt hade han allt svårare att stå ut med ofriheten.

När han gått ut gymnasiet vägrade han påbörja den karriär som många idrottsmän förväntades satsa på, att bli officerare i den östtyska armén. Ett beslut som innebar att han nekades att söka in vid universitetet. Därmed dödades hans drömmar om en framtid som skådespelare eller pilot.

Stod inte ut

I stället gick han en kockutbildning där han blev kompis med Christian Gaudian. Gueffroy fick en praktikplats som kypare och som sådan tjänade han hyfsat. Men han stod inte ut med tanken på att tillbringa resten av sitt liv i ofrihet, oförmögen att fatta egna beslut om sitt liv.

helskärm

Kvällen den 5 februari 1989 gömde de två vännerna sig i ett redskapsskjul vid en av kolonilotterna och inväntade ett bra tillfälle att fly. Strax före midnatt klättrade de över den första, lite lägre muren som stod längre in på östsidan. De hade med sig hemmagjorda ankare som de kastade över krönet och hävde sig upp.

Men Berlinmuren hade ett ingenmansland med diverse fällor och extra skyddsanordningar vid flyktförsök. När de kröp under ett stängsel avslöjades de av sensorerna. Så när de skulle klättra över den sista, högre muren var de redan upptäckta. De lyckades inte få det andra ankaret att fästa. Plötsligt började kulorna vina omkring dem.

Mamman hörde skotten

De försökte hjälpa varandra upp på murkrönet men innan de lyckades träffades Chris Gueffroy av två skott i bröstet. Ett gick rakt in i hjärtat. Döden var närmast ögonblicklig. Kompisen Christian sårades svårt men överlevde och dömdes senare till fängelse.

Många av dem som bodde i närheten hörde skotten, inklusive Gueffroys mamma Karin. Men hon trodde att sonen och hans kamrat rest till Prag på semester.

Efter några dagar hämtades hon till förhör av den fruktade säkerhetspolisen Stasi. De berättade att Chris avlidit under ett flyktförsök. Som kompensation tilläts hon flytta till Västberlin men ändå komma regelbundet och besöka sonens grav. Villkoret var att hon inte pratade med några journalister om sonens fall.

Stasi ville till varje pris undvika publicitet kring fallet. Men Chris äldre bror lyckades få in en dödsruna i lokaltidningen Berliner Zeitung där det stod att Chris ”tragiskt omkommit”. Detta i kombination med datumet fick västjournalister att dra slutsatsen att brodern troligen dött när han försökte ta sig över muren.

Ser idylliskt ut i dag

I dag finns det inga rester kvar av muren på platsen som kan ge en känsla av hur riskfylld Gueffroys flyktförsök var. Tvärtom ser allt väldigt idylliskt ut.

Jag går nedför den lilla grässlänten till kanalen med sitt stilla vatten. Fåglarna kvittrar. Löven börjar bli lite höstigt gula.

Det enda som bryter idyllen är ett rostfärgat minnesmärke över Chris Gueffroy som står precis intill en cykelväg som löper längs kanalen. Det restes 2003 på det som skulle ha varit hans 35-årsdag.

Bara två månader efter Gueffroys död så lyfte DDR-ledaren Erich Honecker ordern att skjuta för att döda som ett svar på massiv internationell kritik.

De gränsvakter som sköt Gueffroy belönades dock med både en utmärkelse och 150 östtyska mark. Efter murens fall blev det dock en rättslig prövning. Den gränsvakt som avlossat det dödliga skottet dömdes till flera års fängelse men en högre instans ändrade domslutet med motiveringen att man inte kunde döma de längst ner i rangordningen utan att första straffa de höjdare som givit ordern. De fyra gränsvakterna fick till slut villkorliga domar.

Den siste som sköts

Chris Gueffroy var den siste som sköts under ett flyktförsök från DDR men han var inte den siste som dödades. Winifried Freudenberg avled när han lyckades ta sig över muren i en hemmagjord ballong. Men ballongen träffades av blixten och i fallet dödades Freudenberg när han landade i Västberlin.

De två var de sista som dödades men långtifrån de enda på grund av att DDR gjorde det till ett brott att försöka lämna landet.

– Faktum är att vi fortfarande får information om nya dödsoffer, säger Günther Schlusche som arbetar på Stiftelsen för Berlinmuren vars arbete det är att se till att minnet av muren hålls levande som en viktig del av stadens historia.

De senaste åtta åren har fyra nya dödsoffer tillkommit sedan anhöriga gett sig till känna eller ny information kommit fram.

Vid minnesmonumentet längs Bernauer Strasse, där en del av muren finns bevarad som ett utomhusmuseum, finns en rostfärgad minnesvägg där alla kända offer är avbildade. I några fall är deras identitet fortfarande inte känd. Där finns också några rostiga luckor utan namn.

– Konstnären var förutseende ifall det skulle tillkomma fler hittills okända dödsoffer, säger Günther Schlusche.