Svenske Tony togs av kurdgerilla i Irak: ”Jag trodde att de skulle döda mig”

Gustaf Tronarp

Efter att i mer än ett år stridit mot terrorsekten IS blev Tony tillfångatagen av en kurdisk grupp.

Svensken satt frihetsberövad i flera veckor innan han via sin bror lyckades få ut ett meddelande till omvärlden. Det kan ha räddat hans liv.

– Ett tag var jag riktigt orolig. Jag trodde att de skulle döda mig och ge IS skulden, säger Tony.

helskärm

Det var morgon när de stormade in genom dörren till det hus där Tony hölls fången.

Männen, som kan ha varit fem eller sex till antalet, försökte släpa ut honom ur byggnaden. Men Tony gjorde motstånd.

– De sa att de skulle ta mig till Syrien och sätta mig i fängelse där. Jag förstod ingenting. Jag förstod bara att jag inte ville följa med.
Med sparkar och slag lyckades Tony få männen ut ur huset.

– Sedan barrikaderade jag mig och försökte komma på vad jag skulle göra. Då var jag riktigt orolig, och läget började kännas kritiskt. Jag trodde att de skulle döda mig och ge Daesh (ett arabiskt namn på IS, som ofta används av sektens motståndare, reds. anm) skulden.

Spelade in propagandafilm

Med hjälp av mobiltelefon som han fått med sig lyckades Tony ta kontakt med sin bror i Sverige. Brodern hörde av sig till Aftonbladet, TV4 och Utrikesdepartementet.

– Den här gruppen var egentligen inte intresserade av att hålla mig fången, och de ville inte ha pengar. Men de är rädda för negativ publicitet. Så jag tänkte att det kunde rädda mitt liv om det blev känt vilken situation jag befann mig i, och så blev det.

Nyheten om att Tony hölls fången fick snabbt stor spridning. Sedan hösten 2015 har han stridit mot terrorsekten IS i Irak tillsammans med olika kurdiska grupperingar. När han hävdade att han frihetsberövats av män med koppling till en av organisationerna så reagerade många starkt.

– Det blev ett jävla liv, och jag hamnade i nya bråk, säger Tony.

Kort efter Aftonbladets publicering började en video cirkulera på nätet. Den visar Tony tillsammans med två beväpnade män. Under vad som liknar en presskonferens hävdar Tony att han inte alls är tillfångatagen, utan att allt är ett missförstånd.

– De ville att jag skulle säga att jag befann mig där frivilligt. De gav mig ett manus som jag var tvungen att följa.

Intresserad av vapen

Efter att filmen släppts dröjde det inte länge innan Tony var fri.

När Aftonbladet träffar honom i hemstaden Göteborg är han på sin första permission på över ett år.

– Det var väl mer eller mindre beordrat. Men det är också skönt att komma hem. Det är en enorm kontrast. Jag har nog inte tagit in att jag är hemma än.

Tony föddes i mitten av 60-talet i Stockholm. Han beskriver sin uppväxt som stabil. Många syskon, stort hus. En skolgång som fungerade.

– Jag läste till verktygsmekaniker på gymnasiet, men jag har aldrig jobbat med det. I stället har jag gjort massor av olika saker. Mest har jag jobbat som dykare, det är en perfekt grej att kombinera med resor.

Efter skolgången var det en självklarhet att Tony skulle göra lumpen. Han har hyst ett intresse för vapen sedan riktigt unga år.

– Vi hade en granne som var polis, och jag minns att jag var så nyfiken på hans pistol redan när jag var väldigt liten. Jag fascineras av hur de fungerar och hur allt hänger ihop.

Kriminell bakgrund

Tonys första vända i lumpen avbröts efter att han hamnade i bråk med en annan soldat. Han tilläts dock komma tillbaka, och den andra gången gick det bättre.

– Jag gjorde dubbla värnplikter, och fick på så sätt en gruppbefälsutbildning på köpet, säger Tony.

Efter muck påbörjade han en officersutbildning. Den blev dock inte särskilt långvarig.

– Det blev lite strul. Jag fick ett arv från en familjemedlem, och helt plötsligt hade jag massor av pengar. Det satte igång en karusell som gjorde mig fartblind.

Tony hamnade i kriminalitet. Under en period på nästan två decennier dömdes han för en rad grova brott. Efter att polisen 2015 omhändertagit tre vapen, som han haft licens för, skriver kammarrätten i ett utlåtande:

”Det har kommit till Polismyndighetens kännedom bland annat att han dömts för flertalet brott, bland annat bedrägeri, olaga vapeninnehav, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, urkundsförfalskning, olovlig körning, narkotikabrott, vapenbrott och grovt vapenbrott.”

Till Aftonbladet säger Tony att han lämnat den tillvaron bakom sig sedan länge.

– Jag har gjort dåliga saker. Men till sist insåg jag att jag försökte vara en person som jag egentligen inte var.

”Ville göra något”

När terrororganisationen IS började växa fram i Irak och Syrien levde Tony ett stabilt liv i Göteborg. Med stigande ilska följde han sektens härjningar.

– Först gjorde jag som de flesta andra och bara svor åt Daesh och allt skit de gjorde, men sedan började jag fördjupa mig mer och mer. När de utropade ett kalifat blev jag orolig på riktigt.

– Då blev det också så att min son ville flytta till sin mamma, och strax innan det tog det slut med min dåvarande flickvän. Dessutom hade jag stabil ekonomi. Så helt plötsligt hade jag massor av tid och möjligheter.

Tony är med i en skytteförening i Göteborgsområdet. Vid den här tiden deltog flera medlemmar i Försvarsmaktens insatser i Mali och Afghanistan.

– Jag kände att jag också ville göra något. Men jag är för gammal för det svenska försvaret.

Din bakgrund skulle sannolikt göra det svårt att klara Försvarsmaktens kontroller. Spelade det in när du tog beslutet att inte söka dig dit?

– Jag vet inte hur jag ska svara på det. Men de flesta reguljära arméer tänker lite annorlunda. De tänker hela tiden på grader. När jag kom till Irak hade jag ingen grad alls, och fick visa min kompetens. Man får respekten snabbare.

– Daesh är ett världsproblem. Våra regeringar tar väldigt lång tid på sig. Jag visste att det var andra frivilliga på väg, och då tänkte jag att jag också kunde åka.

Hur stor roll spelade äventyrslustan?

– Det berodde en hel del på det, naturligtvis. Har du ingen äventyrslust så åker du inte till ett sådant ställe.

– Jag ville dit, och jag har aldrig varit intresserad av att bara sitta på någon bas. Jag ville in i stridsområdena direkt, och så blev det.

”Är ingen mördare”

I september 2015 kom Tony till Sinjar i norra Irak. Nästan omedelbart hamnade han i eldstrid.

– Jag är framförallt prickskytt, och jag kände direkt att jag var till nytta. Det räcker att vara en medelgod skytt här hemma för att vara bland eliten där nere. Den generella kunskapsnivån är låg.

– När det kommer kompetenta volontärer blir också kurderna duktigare. De vill inte visa sig sämre eller mer rädda, så det höjer den övergripande nivån. Sedan höjer det också moralen att de får veta att det finns folk i omvärlden som bryr sig.

Tony gör ingen hemlighet av att han vid upprepade tillfällen har befunnit sig i skarpa strider – och att han dödat ett ganska stort antal människor.

– Det är fler än tio, men färre än hundra. En del frivilliga soldater säger att de dödat över hundra IS-krigare, men de ljuger. Min siffra är bekräftad av mina befäl.

Han fortsätter:

– Jag är ingen mördare. Jag är en soldat. Jag åker inte runt och mördar folk, jag neutraliserar fienden. Det är en väldigt viktig skillnad för mig.

– När jag berättar om det så här så känns det fel att ha ihjäl människor. Men när jag är där så är det mitt jobb. Det är sorgligt att människor dör, men det måste göras. Det finns inget annat sätt.

Vad har du för inställning till våld?

– Jag lockas inte av det. Om jag skulle gå ut genom dörren här och någon skulle börja bråka med mig så skulle jag backa. När jag var yngre bråkade jag mycket, men det gör jag inte längre.

– Men där nere måste du använda brutalt våld. Du måste göra sådant som inte ens går att prata om här i Sverige.

Hur tänker du kring att din attityd skiljer sig åt så mycket jämfört med var du är?

– Jag har själv funderat över det ganska mycket. Här i Sverige har vi någon slags demokrati, regler och respekt för människovärdet. Där nere finns inte så mycket sådant. När du går i strid mot Daesh måste du vara blind. Du får inte visa svaghet, för då dör du.

Har tjänat 5 000 dollar

I de kurdiska armégrupperingarna har Tony nått sergeants grad. Det innebär att han vanligtvis har mellan fem och tio soldater under sig. Tony får ingen regelbunden lön, men han har tagit emot pengar sporadiskt under sin tid i landet. Enligt Tony rör det sig om ungefär 5 000 dollar sammanlagt. Det motsvarar ungefär 45 000 svenska kronor.

Tony och de andra soldaterna får mat och husrum. Men sina Sverigeresor får han bekosta själv. Tony använder dessutom sina egna uniformer. Han har till och med bekostat många vapen ur egen ficka.

Tänker återvända

I början av 2017 eskalerade en maktkamp mellan olika grupperingar i Irakiska kurdistan. Tony gjorde klart att han inte tänkte blanda sig i den konflikten.

– Jag är gäst i Kurdistan och jag är där för att bekämpa Daesh. Jag vägrar slåss mot mina egna, säger han.

En natt hade Tony slagit läger med en gruppering nära den syriska gränsen. Plötsligt märkte han hur de flesta soldaterna runtomkring bröt upp. När morgonen kom fick han instruktioner om att ansluta till en annan trupp.

– Jag märkte direkt att de frös ut mig. Efter ett tag stängde de in mig i ett hus, och jag kunde inte förstå varför. De som tog mig hade en lös koppling till YBS, men jag tror inte de kontrollerades av någon egentligen. De var rövare.

Han fortsätter:

– Alla som jag pratat med efteråt har varit chockade över vad som hänt. Vanligtvis är kurderna väldigt gästvänliga och tacksamma mot utlänningar som kommer för att hjälpa dem mot Daesh.

– Men jag vill också lyfta fram alla som hjälpte mig att komma ut detta. Det finns många som jag har så mycket att tacka för.

Tony var fången i flera veckor, och fruktade för sitt liv. Men trots det tänker han snart återvända till Irak.

– Jag känner att jag inte riktigt är färdig därnere. Jag har kommit överens med några andra killar om att åka tillbaka i uniform i 90 dagar till. Sedan tänker jag arbeta civilt, både här i Sverige och där nere. Jag hoppas och tror att vi är några stycken som kan få ungdomar att le och tro på framtiden.