Därför håller saudierna Libanons ledare ”fångad”
Bara själva misstanken om att Saudiarabien håller Libanons ledare som "fånge" är anmärkningsvärd.
Hela situationen är en påminnelse om hur otroligt bräcklig freden är i Libanon och hur Saudiarabien nya aggressiva utrikespolitik hotar den.
För en dryg vecka sedan flög Libanons premiärminister Saad Hariri till Riyad ditkallad av Saudiarabiens starke man kronprinsen Mohammed bin Salman, 32 år.
När Hariri landat fanns ingen från den saudiska ledningen på plats för att ta emot honom. Istället beslagtogs hans mobiltelefon, enligt nyhetsbyrån AP:s källor. Sedan tvingades han läsa upp sin sensationella avgång i tv. Som skäl angav Hariri att han fruktade för sitt liv i Libanon.
Därefter blev det tyst.
Ända tills Hariri i går ställde upp i en tv-intervju i sitt eget partis tv-kanal. Där försökte han tillbakavisa uppgifterna att Saudiarabien håller honom i husarrest och att han inte får resa tillbaka till Libanon.
Men han lyckades inte särskilt bra. Hariri såg trött och pressad ut. Det enda som kommer att få slut på spekulationerna är om han snabbt återvänder till Libanon.
Kidnappar
Libanons president Michel Aoun har deklarerat att han inte anser att något av det Hariri säger är av fri vilja så länge han inte återvänder till landet. Under tiden har Saudiarabien uppmanat alla sina medborgare att lämna Libanon.
Att en stormakt på det här sättet ger sig på en liten nation och i praktiken kidnappar deras premiärminister är lyckligtvis ovanligt men inte desto mindre upprörande.
Skälet är att saudierna tycker att Hariri, som är saudisk medborgare, är för mjuk mot Irans ställföreträdare i Libanon, Hizbollah. Hela bråket är en följd av maktkampen mellan de två regionala stormakterna Saudiarabien och Iran. En kamp där Iran varit mer lyckosam de senaste åren och flyttat fram sina positioner.
Kallt krig
De två krigar redan via ombud i Syrien och Jemen. Libanon har en liknande sammansättning av shia- och sunnimuslimer, islams rivaliserande inriktningar. Konflikten mellan sunni- och shia har blossat upp på allvar igen de senaste 10 åren med krigen i Irak och Syrien. Men Iran och Saudiarabien har sedan länge enats om att inte föra sitt proxykrig i Libanon. Annat än som ett kallt krig.
Hariris plötsliga avgång visar hur de två regionmakterna fortfarande drar i trådarna bakom kulisserna.
Det är ingen hemlighet att Iran delvis finansierar Hizbollah som är ett parti men framförallt Libanons militärt starkaste milis. Klart bättre beväpnad än Libanons egen armé.
Hizbollahs främsta fiende är normalt Israel som man utkämpat flera krig med. Men när det såg ut som grannlandet Syriens diktator Bashar al-Assad, som backas upp av Iran, var på väg att falla gick Hizbollah in på hans sida i kriget och var en bidragande ordsak till att krigslyckan vände. I dag sitter Assad säkrare än på länge.
Saudiarabien anser att Iran därmed brutit mot en överenskommelse om att Libanon inte ska blanda sig i regionala konflikter utanför landets gränser. Men eftersom man inte kan agera direkt mot Hizbollah vill man iställetha en premiärminister i Libanon som agerar tuffare mot Irans förlängda arm.
Mördad av regimen
Något som kan vara mycket riskfyllt för den som ska utföra jobbet. Saad Hariris pappa Rafik Hariri dödades av en kraftig bilbomb i centrala Beirut 2005. FN:s utredning pekade mot att det var Syriens regim, en annan av Iran allierade, som låg bakom mordet.
När Saudiarabien nu försöker använda Libanon som en bricka i kampen för att trycka tillbaka Iran är det ett mycket riskfyllt spel man bedriver. Libanon skakades av ett långt inbördeskrig 1975-90 där allianserna ständigt skiftade. Ingen vill tillbaka dit men med sin allt aggressivare utrikespolitik ökar kronsprins Salman spänningen. Han startade kriget i Jemen för att stoppa Irans inflytande där men misslyckades. Frågan är om han är beredd att göra samma sak i Libanon.
Att han på det här sättet vågar utmana i Iran beror till en del på att USA:s president Trump det senaste halvåret gett honom sitt oreserverade stöd mot Iran. När han kan gömma sig bakom Trump vågar den saudiske kronprinsen vågar därför gå längre än då Barack Obama satt i Vita huset.