Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

En äkta hjälte berättar om sitt liv som en av de största

Publicerad 2019-06-30

Att spela i NHL var drömmen.

För Nicklas Lidström blev drömmen verklighet.

Men lyckan har en baksida också.

Ärligt och berörande berättar han om kraven och pressen att leverera – och det är spännande att höra.

Följ ämnen
NHL

För dem som gillar ishockey är Nicklas Lidströms Sommar i P1 förstås ett måste.

Och de kommer inte att bli besvikna.

Nicklas Lidströms värld är hockeyns och om den berättar han både medryckande och insiktsfullt.

Men även för mig, som inte är särskilt intresserad av hockey är det både spännande och intressant.

Och det är svårt att inte tycka om Nicklas Lidström.

Ödmjuk, tystlåten, en person som alltid vill göra rätt för sig – och har höga krav på sig själv.

Så långt från macho man kan tänka sig.

Från drömmen om tv-pucken som 15-åring - till drömmen om NHL.

En dröm som blev verklighet, i Detroit Red Wings – där han stannade i över 20 år.

Och, som Nicklas Lidström säger, att vara hockeyproffs är ett privilegierat liv, inte minst ekonomiskt, men det ställer stora krav.

Levererar du inte – kan du vara borta nästa dag.

Att vara hockeyproffs är också att säga till att vabba, till läxläsning och fredagsmys – och Nicklas Lidström talar varmt sin hustru Annika, som följde ”over there”, utan vare sig vänner eller jobb.

Nicklas Lidström brottas med höga prestationskrav – ångesten inför att gå ut på isen och leverera inför 20 000 förväntansfulla åskådare sätter sig på andningen.

Men det ögonblick som bränner sig fast i mig är när några i laget, efter vinsten i Stanley Cup 1997, kraschar i sin limousine.

Nicklas Lidström berättar hur laget står runt lagkamraten, Vladimir ”Vladi” Konstantinov, som är svårast skadad, på sjukhuset – och spelar Queens ”We are the Champions”.

Då ryser jag.

Året därpå vinner de igen – och igen.

2012 la han av – och året därpå hissades hans tröja, nummer 5, upp i taket i Detroits hemmaborg, Joe Louis Arena.

– Detta är fortfarande något jag inte riktigt kommer över, säger han i dag.