Blev hemlösa efter höghusbranden – föder barn om några veckor
Hjälparbetaren: Gävle har drabbats av dubbla olyckor
Uppdaterad 2021-11-01 | Publicerad 2021-10-31
GÄVLE. Kort efter översvämningarna förlorade hundratals Gävlebor sina hem i en höghusbrand.
Emmanuel Sesay och Rebecca Kanu – som får sitt första barn om några veckor – bor på en bäddsoffa hos vänner.
Khaleds familj bor i ett hotellrum i väntan på en evakueringslägenhet.
– Gävle har drabbats av dubbla olyckor, säger Lasse Wennman, som kör ut mat till de evakuerade.
Khaled, 19, förlorade sitt hem i branden - delar hotellrum med hela familjenI mitten av augusti drabbades tusentals Gävlebor av rekordregn som orsakade stora skador på hus och hundratals tvingades lämna sina hem. Det dröjde inte länge förrän staden drabbades av ytterligare en sorg när en storbrand bröt ut i ett höghus i stadsdelen Öster i Gävle.
Nu har tre veckor gått sedan höghuset fick evakueras och boende i ett 50-tal lägenheter, mellan 100 och 200 personer, plötsligt stod utan hem.
Två av dem är Emmanuel Sesay, 26, och flickvännen Rebecca Kanu, 30. Paret ska få sitt första barn om några veckor.
– Det har inte varit roligt. Jag hade börjat köpa saker till bebisen, kläder och en byrå att ha dem i. Det var bara babysängen kvar, berättar Rebecca.
Nu bor paret på en bäddsoffa i vardagsrummet hemma hos vänner, en fyrabarnsfamilj, i väntan på att få en lägenhet av det kommunala fastighetsbolaget Gavlegårdarna.
– De har varit så snälla mot oss och vi är så tacksamma. Men jag vill ju att mitt barn ska få det bra och man vill ha något eget. Och det blir mycket för dem vi bor hos också, jag tycker synd om dem, säger Rebecca.
”Hjälpbehovet var redan mättat”
Lasse Wennman från hjälporganisationen Matakuten står utanför hotell Scandic, ett kvarter från höghuset. Här bor ett 30-tal av de hyresgäster som förlorade sina hem i branden.
– Det kanske låter fint att bo på hotell, men det är tufft. Det går inte att laga mat och är man en barnfamilj kostar det ju minst tusen kronor om dagen att äta ute, säger Lasse, medan han bär in mat som företag skänkt till de branddrabbade.
Att Gävle är en ovanligt krisdrabbad stad nu märks, säger han. Många söker upp honom och Matakuten för att få hjälp.
– Behovet av hjälp var mättat redan efter översvämningen med brist på tak över huvudet för många och folk som tvingades bo på hotell. Det här gjorde det ännu värre.
I hotellfoajén möts han av barn, ungdomar och föräldrar. Khaled Salem, 19, bor i ett rum med sin lillebror, storasyster och mamma. De delar på en dubbelsäng och en bäddsoffa.
– Det känns inte som en plats att bo på. Man har inget privat space och känner sig inte så bekväm att vara här.
”Måste hitta boende snart”
Den enda i familjen som tycker att det är lite roligt är hans 8-årige lillebror som fått nya vänner bland de andra barnen som blivit hemlösa.
– Men man märker att personalen blir lite störd när de leker, barnen kan inte vara fria, säger Khaled.
Försäkringsbolaget betalar för hotellet nu, men förlänger vistelsen med någon vecka i taget. Hur länge de kommer att göra det och när familjen kan få en evakueringslägenhet av Gavlegårdarna vet de inte.
– Försäkringsbolaget säger att vi snart måste hitta ett boende, men vi hittar inget.
Vart familjen ska ta vägen då vet han inte. Att renovera höghuset kan ta upp till ett år har han fått höra.
– De prioriterar folk som vill flytta till en ny lägenhet, inte oss som vill flytta tillbaka. Man undrar varför de gör så. Det är ju inte vårt fel att det brann, säger han.
”Känner mig inte trygg längre”
När larmet om branden gick var Khaled hemma. Han trodde inte att det var så farligt, först när polisen kom för att evakuera honom förstod han allvaret.
En 50-årig man sitter häktad misstänkt för mordbrand. Khaled, liksom Emmanuel och Rebecca känner sig ledsna och arga över det som hänt.
– Det är mycket, mycket hemskt. Jag är så arg på den som gjort det här, säger Rebecca.
Kort efter Aftonbladets intervju fick Emmanuel och Rebecca ett erbjudande från Gavlegårdarna om att flytta till en ny lägenhet, i stället för att återvända till höghuset.
– Jag vill inte bo där, jag känner mig inte trygg längre, säger Rebecca.