Mördarna kan ha hittats efter fyra år
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-19
Två män gripna för brutalt mord
För snart fyra år sedan mördades Arne Salomonsson, 54, på sin gård.
I går grep polisen två män misstänkta för mordet.
– Det känns bra. Men jag törs nästan inte hoppas att det är rätt personer som gripits, säger dottern Susanne Dulnuan.
Det brutala mordet i Båraryd norr om Gislaved betraktades länge som ett hopplöst fall.
Genombrott
Men för en tid sedan kom ett avgörande genombrott. Polisen är dock mycket förtegen om gårdagens gripanden.
– Vi har en person anhållen och en gripen som misstänkt, säger Mikael Ehne, länsvakthavande vid polisen i Jönköpings län.
Spanat en tid
Enligt vad Aftonbladet erfar härstammar de två misstänkta mördarna från Baltikum.
Polisen uppges ha spanat på dem en tid sedan tv-programmet Efterlyst fått anonyma tips om männens inblandning i mordet.
Hemliga bevis
Den ene greps i Kalmar och den andre i Uppsala. Vad som framkommit i förhör, eller vilka bevis som polisen har, är fortfarande hemligt. Åklagaren väntas lämna mer information i dag.
Mördade Arne Salomonssons anhöriga informerades i går.
– Vi är alla glada över att polisen gjort framsteg. Men samtidigt törs jag inte riktigt hoppas att det är rätt personer som gripits. Det har suttit människor anhållna förut utan att någon kunnat dömas, säger Susanne Dulnuan.
Sparkad till döds
Arne Salomonsson hittades mördad 26 januari 2004. Han låg död i hallen innanför den öppna dörren till sin villa. Skadorna på kroppen vittnade om ett besinningslöst våld.
– Så vitt rättsläkaren kunde bedöma hade han blivit sparkad till döds, säger en nära anhörig.
Saknar honom
Dagen före mordet hade Arne Salomonssons andra dotter haft inbrott i sitt hus bara några hundra meter bort. En person greps och dömdes för det inbrottet. Han misstänktes även för mordet men släpptes senare. Ytterligare en person har suttit anhållen misstänkt för mordet.
– Tiden läker inga sår, man lär sig bara att leva med sorgen. Varje dag ser jag pappas leende i min lilla dotters ansikte. Och jag saknar honom varje gång, säger Susanne Dulnuan.