Ont om personal för barn med cancer

helskärm

Det råder fortfarande brist på personal inom barncancervården. Cancersjuka barn flyttas och personalen ges inte tid till att forska i den utsträckning som är önskvärd.

Barncancerfonden har tagit temperaturen på landets sex barncancercentrum, något organisationen gör varje år.

– Det går åt rätt håll. Läget är bättre än förra året, men det saknas fortfarande personal och det förekommer fortfarande att cancersjuka barn flyttas till andra avdelningar för att det saknas personal och/eller vårdplatser, säger Kerstin Sollerbrant, forskningschef på Barncancerfonden.

Dessutom, säger hon, leder bristen till att den personal som finns inte ges möjlighet att forska i den utsträckning man kan önska.

Regionala skillnader

– I förlängningen riskerar det att leda till att den positiva utveckling vi haft de senaste åren vad gäller överlevnad stannar av. För att vi ska kunna utveckla nya mediciner behövs mer kunskap. Inte bara om vad som orsakar cancer. Vi behöver också testa nya mediciner, och då är det väldigt viktigt att det sker på barn, eftersom förutsättningar för vuxna och barn ser helt annorlunda ut, säger Kerstin Sollerbrant.

Personalsituationen ser dock mycket olika ut i olika delar av landet, visar fondens så kallade barncancerbarometer. Ett positivt exempel som lyfts fram är Umeå där man redan 2009 införde "3-3-modellen" som innebär att omvårdnadspersonalen inte arbetar mer än 88 procent, men blir ersatta för 100 procent.

Inte SD

Modellen, som bygger på att återhämtningstiden bland personalen ska öka, har visat sig även fungera ekonomiskt. Personalen trivs och stannar kvar, samtidigt som sjukskrivningarna har minskat.

Överlevnaden i barncancer har ökat de senaste åren. Men fortfarande överlever inte vart femte barn som drabbas. För att den positiva utvecklingen ska fortsätta, ser Barncancerfonden ett ökat behov av satsningar.

– Vid ett möte i Almedalen lovade alla partier utom ett, Sverigedemokraterna, att satsa 500 miljoner kronor per år till cancervården, säger Kerstin Sollerbrant.